N Figl1. Profes- + sor Magnus” SEED < försök med ro- SEEN terande cylin- a der. LUFT > STR ÖM> — — VV, fee CI EO | : I dj NN VA 2 FERREIRA ES I SNES 4 | ( 3! Be | SN — —— > andra forskare. År 1912 visade fransman- nen Lafay att en roterande cylinder med slät yta kan utöva en magnuskraft dub- belt så stor som lyftkraften hos en vinge med samma yta som cylinderprojektionen. Tio år senare, 1922, byggde professor Girmbel en propeller, vars blad bestodo av roterande cylindrar, och han visade att magnuseffekten var tillräcklig för att vrida en i vinden stående propeller. Föl- jande år, 1923, upprepades Magnus” för- sök med moderna hjälpmedel i aerodyna- miska laboratoriet i Göttingen, varvid man fann att magnuseffekten kunde upp- nå höga värden, särskilt om man försåg cylinderns. ytterändar med skyddsskivor, som hindrade luften att passera över cy- linderns ändar från högtrycks- till låg- trycksområdet. Dessa experimentella och teoretiska undersökningar gåvo i stort sett till resultat, att man erhöll cirka femtio gånger större framdrivande kraft med en rotor än med ett segel med lika stor projektionsyta. Denna siffra förkla- rar fullkomligt de stora förhoppningar man hade om de nya rotorfartygen. Det var nämligen vid denna tidpunkt, som doktor Anton Flettner började göra sina försök med att utnyttja magnuseffekten till att framdriva fartyg. Hans rotorfar- tyg ”Buckau” gjorde förresten även ett besök i Stockholm i juni 1925, där det väckte stor uppmärksamhet genom sina väldiga rotorer, som liknade ett par fa- briksskorstenar. Snart visade sig emel- lertid driftsäkerheten vara en vansklig fråga, ty det är klart, att rotorernas vindfång var farligt i stark storm; Flett- ners förslag att konstruera aluminium- cylindrarna hopskjutbara ungefär som en teleskopkikares delar gav icke heller nå- gon tillfredsställande lösning. Grunderna för skovel- rotorns verkningssätt De cylindriska rotorn har också två olägenheter. För det första måste man ha en motor för att rotera den och för det andra måste den kunna röra sig åt sidan; man kan därför icke använda den som faststående rotor. Båda dessa olä- genheter har emellertid övervunnits av den finske kaptenen Sigurd Savonius, som konstruerat en annan typ av rotorer, skovelrotorn, som grundar sig på samma teoretiska princip, men har den fördelen att den bättre utnyttjar vinden. Om man skär en cylindrisk rotor mitt itu och de båda hälfterna förskjutas sid- ledes i förhållande till varandra, får man en rotor med två skovlar, som i tvärsnitt ha formen av ett S (se fig. 3). Även denna rotor roterar för vinden, och man kan även i detta fall konstatera Magnus- effekten. Skoveln A, som rör sig mot vinden, driver luften bakåt och åstad- kommer därigenom en hastighetsökning på skoveln B:s sida, vilket har till följd att det uppstår högre tryck på skoveln A och lägre tryck på skoveln B. Om en Dr Flettners rotorfartyg ”Buckaw” vid Skeppsbron i Stockholm sommaren 1925. Rotorerna voro av aluminium och fartyget kunde med dessa uppnå en medelhas- tighet av 9 knop. 4 TEKNIK för ALLA Fig. 2. Luftens rörelse kring en cylinder. Förklaring i texten. sådan skovelrotor vrider sig fritt i vin- den blir dess periferihastighet ungefär densamma som vindhastigheten, men om skovlarna ligga ett stycke från varandra, strömmar en viss mängd luft ut mellan dem utan att uträtta något arbete och hastigheten sjunker betydligt. Detta är just fallet med Robinsons anemometer (vindhastighetsmätare), vilken har fyra i ett kors sittande skålar. Den brukas som bekant vid meteorologiska anstalter och på flygplatsernas väderleksstationer. Hos denna är periferihastigheten ungefär lika med halva vindhastigheten. Vidare. fin- ner man på fig. 3 på baksidan av skoveln A, som rör sig mot vinden, ett område med lägre tryck, som bromsar rörelsen. Om man kunde undvika detta lägre tryck, skulle rotationsrörelsen befrias från mot- ståndet och hastigheten följaktligen ökas. Detta uppnås med anordningen, som visas 1 figur 4, vilken anger skovelrotorns form efter Savonius konstruktion. När luft- strömmen träffar skoveln B:s konkava yta, förlorar den icke hela sin levande kraft utan passerar genom öppningen i mitten och träffar baksidan på skoveln A. På detta sätt utjämnas lågtrycket; och rotationshastigheten ökas. Periferi- hastigheten kan då uppgå till 1,7 gånger vindhastigheten och vridkraften blir 3 gånger större än i en skovelrotor med samma dimensioner men utan öppning i mitten, och fem gånger större än i ro- tor med fristående skovlar. kovelrotorn liknar sålunda i princip cylinderrotorn, dock med den skillnaden. att skovelrotorn samtidigt utövar en ro- tationskraft och en magnuseffekt, medan cylinderrotorn upptar en rotationskraft och enbart utövar en magnuseffekt. Man kan påverka skovelrotorns båda egenskaper genom att förändra öppnin- gen mellan skovlarna. För att få största rotationskraft måste, enligt vad försöken visat, öppningen ha en bredd motsvaran- de en fjärdedel eller en femtedel av skov- larnas bredd. För att få största Mag- nuseffeken och minsta motstånd skall öppningens bredd vara en tredjedel eller