Den 30 år gamla legeringen duraluminium fortfarande flygplanens standardmetall n målare eller skulptör vet att hans mästerverk kan stå oförändrat under generationer, medan uppfinningar och utvecklingsarbeten, som utföras av ve- tenskapsmän och ingenjörer, ha betyd- ligt kortare varaktighet, Viktiga uppfin- ningar av i dag förblekna och glömmas bort på grund av morgondagens nyheter. Det är endast i enstaka undantagsfall, som en vetenskaplig produkt blir lång- livad. E Ett exempel härpå erbjuder den star- ka och lätta metallegering, som går under namnet ”duraluminium”. Dess viktigaste användningsområde ligger inom flygplanstekniken. Dess uppfinna- re, en tysk med namnet Alfred Wilm, hade tillfredsställelsen att se den av honom uppfunna metallegeringen vinna allmän användning och få en allt större betydelse under en period av nära tre decennier utan att dess sammansättning ändrats på något sätt. Wilm, som dog för ett par år sedan, böriade studera aluminiumlegerin- gar 1903. Vid denna tid funnos natur- - ligtvis inga som helst tecken på den kommande utvecklingen av strömlinje- formade fordon på marken och i luften, vilkas egenskaper äro helt beroende på kombinationen styrka och lätthet. Wilms grundläggande undersökningar av aluminiumlegeringar, hans uppfinning av duraluminium och hans upptäckter beträffande metallers härdningsproces- ser offentliggjordes så tidigt som 1911. Och ändå arbetade Wilm bildligt talat i mörker. Han kunde icke medelst mikro- skop eller kamera komma under fund med, varför legeringarna uppförde sig så, som de gjorde. En av de första saker, han upptäckte hos legeringar av aluminium med andra metaller, var att mikroskopiska undersökningar eller bil- der ej visade, vilken process som försig- gått. Då kol legeras tillsammans med järn för åstadkommande av en hård metall, kan denna upphettas till hög temperatur och plötsligt avkylas, då de nya egen- skaperna omedelbart kunna observeras. Ändringen i materialets inre struktur efter denna glödgnings- och härdnings- process kan iakttagas mycket tydligt. D: Wilm legerade en liten kvantitet magnesium med aluminium, gjorde han en underlig upptäckt. Den nya me- tallen kunde glödgas och härdas, varige- nom den förlorade de karakteristiska egenskaperna hos aluminium och blev en hård metall. Men bilder, tagna genom mikroskopet, visade inga som helst ändringar i den inre strukturen. Som den praktiske man Alfred Wilm var, fortsatte han att experimentera och of- fentliggöra sina resultat, i det han helt resolut uttalade, att han visserligen kun- de framlägga dem men icke kunde ge nå- gon vetenskaplig förklaring därtill. En halv eller en procent magnesium till aluminium gav alltså en metall, som kunde härdas genom glödgning och av- kylning. Men Wilm giorde andra intres- santa iakttagelser. Medan kolstålen få sina nya egenskaper i samma ögonblick, de genomgått härdningsprocessen, be- hövde aluminiumlegeringarna en viss tid för att få de nya egenskaperna. Härd- ningen blev icke klar på flera timmar och det kunde taga dagar, innan metal- len fick den högsta hårdhetsgraden. Vi- dare ökade denna nya metall gradvis i längd under härdningsprocessen. Här var en mycket intressant och viktig egenskap, men återigen vägrade mikro- skopet att avslöia orsaken. Ytterligare undersökningar visade, att det nya materialet kunde glödgas och härdas nå nytt, varvid härdningen sked- de omedelbart. Men det var något fel med denna andra härdning. Metallen hårdnade visserligen genast, men icke till samma hårdhetsgrad, som kunde uppnås efter ett par dagars väntan utan att materialet utsattes för denna andra härdningsprocess. Wilm försökte då att glödga metal- len endast en gång för att sedan låta den svalna långsamt istället för att här- da den som vanligt. Den hårdnade då ganska snabbt men icke tillräckligt snabbt. Största hårdheten hos metallen kunde endast uppnås efter glödgning, hastig avkylning och sedan efter ett par dagars väntan på att naturen skulle gö- ra sitt mystiska arbete. Den slutgiltiga härdningsprocessen, som är tillfredsställande både för indu- striproduktionen och den färdiga pro- duktens egenskaper, tillgår efter lege- ringens tillverkning på så sätt, att först sker en glödgning med efterföljande snabb avkylning, därefter en ny upp- värmning men denna gång i kokande vatten eller olja, varefter metallen lång- samt får svalna. Den sålunda erhållna legeringen. som patenterats under namnet duralumi- nium, har de ungefärliga proportioner- na 4 KZ koppar, 0,5 7 magnesium, 0,5 7 mangan och resten aluminium. Namnet är en kombination av Durener (durus lat. = hård), det bolag, som er- höll licens för tillverkning av den nya metallen och aluminium. Duraluminium av i dag är exakt sam- ma legering, som Wilm framställde. Al- fred Wilm gjorde sig själv aldrig nå- gon förmögenhet på sina uppfinningar. Hans affärsföretag lyckades bra, medan Wilm själv endast erhöll tillräckligt stort utbyte för att hans egna blyg- samma anspråk skulle tillfredsställas. Räddningsbåten packas ned i flygplanet. Om maskinen skulle have- rera ute till havs, drar piloten i en lina, varvid locket till förvaringsrummet springer upp. Samtidigt strömmar från en behållare kolsyra in i gummibåtens lufttankar, varpå båten kastas ut. TEKNIK för ALLA 9