- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 13. 26 mars 1943 /
4

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Århundradets tåg, av Key Hermansson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Interiör av En rullande nattklubb. restaurangvagnen. Observera bor- dens placering, de på kvällarna helt täckta fönstren och den ber hagliga belysningen. Vestibul och vagnsgavel strömlinjeformad ”Dragspelet” täcker som synes hela gången. lägg märke till trappsteget, som under gång fälles upp och försvinner i underredet. Jämför bilden här nedan. på en 'Pullman”. — Exteriören visar rena, strikta linjer och en väl genomförd strömlinje. Vagnens längd är 27 meter. Vikt 42 ton. Skönhet — Snabb- her = STYinser nyek sonloket ”Mars" på New York — Centralbanan. Dragkraft 35 ton. Max. hast. 175 km/tim. närmare studium observera vi att tåget består av 13 vagnar förutom lok och tender. Hela sättet är hållet i en stålgrå ton. Längs utmed sidorna löpa i fön- sterhöjd några markeringsränder i blått, grått och silver. En dekorativ färg- effekt som ger det hela ett enhetligt sammanhängande intryck. Vagnarna äro så väl avpassade intill varandra, att man endast svagt skönjer de delvis i strömlinjeformen inbyggda boggierna. De olika vagnarna äro sins- emellan nästan exakt lika till exteriö- ren. metall har bl. a. den fördelen att ned- bringa den totala tågvikten avsevärt. Varje vagn väger ungefär 2/3 av den äldre typen av stålvagnar som vi äro vana vid från svenska järnvägar. Så gott som samtliga äro tillverkade av The Pullman Standard Car Manuf. Comp., den välkända sovvagnsfabriken i Chicago. Vi gå längs det över 300 m långa tåg- sättet och närma oss loket, även det i samma stålgrå färg. Nu känna vi igen den ”klassiska” profilen från annonser i amerikanska tidningar. Tilltalande ex- teriörer kunna i sanning amerikanarna skapa fram. Den reflektionen gör man omedvetet. Här framför oss står bolagets stolthet; det strömlinjeformade <MHudson-loket (svensk beteckning 2-C-2) ritat av Hen- ry Dreyfuss och speciellt skapat att dra ”the Century”. Man har sagt att lo- kets främre del för tanken till den klas- siska romarhjälmen. Här kan man tala om teknikens skönhet. Vackrare linjer får man söka länge för att finna. Se bara på de massiva silverfärgade driv- hjulen! Lok för 10 miljoner kronor! | Ryggen är just i färd med den sista översynen. Vi gå närmare för att söka få några uppgifter om loket, och träffar här på eldaren klädd i sin ty- piska lokförarhabit, blårandig overall och dito mössa med stor skärm. Han berättar oss att ”hon” — d. v. s. loket nr 5450 — har tio systrar av samma ut- seende. Den lilla nätta varelsen väger Konstruktionen av helsvetsad lätt-” i tjänst med tender 371 :ton och utveck- lar vid 110 km hastighet 4 700 hk. Längden med tender är 33 meter, och priset från fabriken omkring 1000 000 kr. Två maskiner behöver man för re- san Chicago—New York förutom det elektriska lok som drar tåget de sista fem milen in till New York. Atta gån- ger under resan byter man lokpersonal, och det behövs nog. Att under loppet av ett par timmars tid bara ”dra på” för fullt med så där en 140—145 km/tim som utgör topphastigheten för the Cen- tury, det måste vara påfrestande. Vi tacka eldaren för upplysningarna och återvända till den pullmanvagn som skall föra oss österut. Just som vi ämna stiga upp, möta vi tågets ”befälhavare”, konduktören. Även denne lämnar be- redvilligt de upplysningar och data om tåget som vi så gärna vill ha. Den dyrbara inredningen. The Century, säger han, är det snab- baste tåget på denna route. Det är ett ”all Pullman” (d. v. s. består endast av vad vi skulle kalla första klass) och där- för ganska dyrt att resa med. Men trots det gå vi alltid fulltecknade, oftast i två ”sections”. Vi transportera årligen un- gefär 200000 resande. Dagsrekordet sattes den 7 jan. 1939. Då gick vi för- utom ordinarie med sex extratåg från Chicago och 822 resande. Folk vill resa komfortabelt även om det kostar lite extra, och så vill man resa fort. Vi gör sträckan på 16 timmar med 9 stopp. Gånghastigheten ligger så högt som 96 km/tim med uppehållen inberäknade, och maxhastigheten på linjen är offici- ellt 145 km/tim. Siffror som tala. Men det har blivit tid att ta plats. Klockan närmar sig avgångstid. I folk- vimlet på perrongen dyker en svarting i ilsket röd mössa upp. Han är en re- presentant för ”härar”-skrået, en av de många ”red caps”. Han har ombesörjt att vårt resgods kommit med. Inte utan viss nyfikenhet stiger vi in i vagnen. Vad väntar oss för finesser inombords? På egen hand låter vi här läsaren färdas vidare. Du finner dig strax tillrätta inne i vagnen. Du har fått dig tilldelad en en- manskupé eller ”roomette” som den kal- las. En behaglig, ren och sval luft är det första intrycket! Luftkonditionerin- gen garanterar denna ”lyx” sommar som vinter. Din kupé är närmast ett litet rum. Ultramodern inredning, ljust och trevligt. Väggarna äro hållna i en grå nyans, utmed ena väggen en mjuk soffa i djupt vinrött. Mittemot en liten fåtölj och på golvet en cacao-brun matta, som ger det hela ett varmt hemtrevligt in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 12 02:00:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1943-13/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free