Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min mor Marie Sklodowska Curie, av Eve Curie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hem och skjulet vid Rue Lhomond. Jag
borde räkna upp de telegram, som hopa
sig på det stora arbetsbordet, de tusentals
tidningsartiklar, som utkomma och be-
skriva de båda makarna, poserande för
fotograferna.
Jag känner ingen lust att efterkomma
deras önskningar. Jag vet nämligen, att
allt detta buller och väsen inte förorsa-
kade mina föräldrar annat än obehag. Vi
få söka deras tillfredsställelse på annat
håll än i dessa publikens intressebetygel-
ser. Pierre och Marie äro lyckliga att se
sin upptäckt vinna en rättvis uppskatt-
ning av den svenska vetenskapsakade-
mien. De äro också glada över att bland
mängden av lyckönskningar finna i hän-
förda ordalag avfattade budskap från
stora män, som de beundra. Deras när-
mastes glädje rör deras hjärtan och de
70,000 francs, vilka lätta deras dagliga
arbetsbörda äro också välkomna. Allt »det
övriga», all denna fåfänglighet, vilken de
flesta äro så villiga att med oerhörda an-
strängningar — ja även med lågheter och
tarvlighet — köpa sig, allt detta innebär
för makarna Curie endast besvär och
plåga.
En meningsskiljaktighet av oövervinn-
ligt slag ställer sig hindrande mellan dem
och denna publik, som erbjuder dem sin
sympati. Detta år — 1903 — skall för
Curies bli det kanske mest patetiska i
deras liv. De hade uppnått den ålder, då
snillet i samverkan med erfarenheten för-
mår skänka sitt maximum. I ett regndry-
pande skjul ha de fullföljt den upptäckt
av radium, som kommit världen att häp-
na, men deras mission är ännu icke full-
bordad. Ännu äro deras hjärnor mäktiga
nya ansträngningar. Ännu finns det okän-
da rikedomar att utvinna. De vilja — de
böra arbeta vidare!
Men Berömmelsen bekymrar sig föga
om de mål, mot vilka Pierre och Marie
sträva. Berömmelsen kastar sig över värl-
dens store, den hakar sig fast vid dem
med hela sin tyngd. Nobelpriset har ge-
nom sin stora popularitet riktat miljoner
människors uppmärksamhet på dessa två
forskare, miljoner män, kvinnor, filoso-
fer, arbetare, borgare, societetsmänniskor,
lärda frambära för makarna Curie sin
hänförda beundran. Men vad fordra
de inte i gengäld för sina hyllningar! Upp-
täcktens intellektuella värde, dess mäk-
tiga bistånd vid bekämpandet av en
ohygglig sjukdom — alla de fördelar
våra två forskare oförbehållsamt och vil-
ligt skänkt dem — äro inte till fyllest. De
beundrande skarorna anse radiums i
vissa avseenden ännu ej fullbordade upp-
täckt som ett övervunnet stadium. De ha
intet intresse att bidraga till dess full-
komning. De finna större nöje i att frossa
i de pittoreska detaljer, som äro för-
knippade med dess tillkomst. De vilja
tvinga sig på detta egendomliga par, om
vilket ryktet redan spinner fabler: det
sägs, att dessa två makar, vilka båda äga
snille, ha fört en tillvaro fylld av för-
sakelser, att de äro fullkomligt oegen-
nyttiga. Och .de nyfikna forska i sina
idolers liv, de beröva dem det enda av
värde de gärna önska behålla: sin ensam-
het, rätten till tystnad och samling.
Tidningarna fyllas av porträtt av Pierre
och Marie, »en ung blond och späd
kvinna av distinguerat utseende», »en in-
tagande ung mor, vilkens ömma känslig-
het på ett originellt sätt paras med veten-
skapskvinnans hemlighetsfulla forsknings-
iver inför det okända». Till och med Iréne
figurerar 1tidningsspalter-
na: ”en förtjusande li-
ten flicka”. Ja, själva
katten Didi, denna ränn-
stensunge, framställes,
hoprullad till ett nystan
framför matsalens kamin.
Våningen vid Boulevard
Kellermann, laboratoriet
vid Rue Lhomond, dessa
tillflyktsorter, vilkas för-
dolda torftighet och fa-
miljära charm de båda
makarna så gärna velat
vara ensamma om att
känna, prisges åt offent-
ligheten. Huset vid Bou-
levard Kellermann döpes
nu till ”den vises boning”
eller också kallas det ”ett
näpet litet hus, beläget i
ett okänt och «ensligt
Paris, i skuggan av forti-
fikationerna”, eller ”den
boning, som rymmer två
ryktbara forskares in-
tima familjelycka”, — —
Även skjulet får sin
andel:
”Bakom Panthéon, vid
en smal, mörk och öde
gata, sådan som brukar
återges på kopparsticken i gamla melodra-
matiska romaner — närmare bestämt —
vid Rue Lhomonds upprivna trottoar, mel-
lan smutsiga, fallfärdiga hus, reser sig ett
eländigt träruckel: det är ”PEcole de Phy-
sique et Chimie”. — Jag gick tvärs över
en gård, som bar alla spår av elementens
omilda framfart. Jag hörde mina steg eka
under ett stenvalv och befann mig slut-
ligen i ett slags fuktig återvändsgränd,
där ett gammalt förvridet träd tynade i
ett hörn mellan plank. Ett långsträckt
skjul under ett glastak upptog större de-
len av denna gård, och jag iakttog i dess
inre små eldslågor och underliga retorter
av glas av olika form. Intet ljud avbröt
den dystra tystnaden därinne. Inte ett
eko av strostadens larm nådde denna
ödsliga plats. Jag knackade på en dörr
och trädde in i ett laboratorium av häp-
Makarna Curie år 19083.
nadsväckande enkelhet. Marken härinne
var ojämn och bestod blott av tilltrampad
lera. Väggarna voro spruckna och struk-
na med kalk. Taket bestod av spjälor, vil-
ka inramade dammiga glasrutor, som in-
släppte ett knapphändigt ljus. En yngling,
som stod lutad över någon komplicerad
apparat, lyfte vid mitt inträde på huvu-
det: ’Herr Curie?” svarade han på min
fråga, jo, han är här’, varefter han åter-
upptog sitt arbete. Några minuter för-
flöto. Det var kallt här inne. Jag lyssnade
till det droppande ljudet av en illa sluten
kran. Två eller tre gaslågor brunno i
halvmörkret. Äntligen trädde en man in
till oss i skjulet. Han var storvuxen och
mager och hade ett kantigt ansikte, om-
givet av ett strävt, grått skägg. På hu-
vudet bar han en liten sliten mössa.»
(Forts. i nästa nr.)
Diplomet till makarna Curies nobelpris.
TEKNIK för ALLA 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
