TEKNIK Fil. lic. Iwan Bolin (kemi) I ORDBOKEN INGÅENDE Professor O. H. Faxén (mekanik) Professor Hannes Alfvén (elektroteknik) sv AO A LL A:s EFINTTIONER GRANSKADE AV: | TEKNISKA ORDBOK HUVUDREDAKTÖRER: Civilingenjör Olov E. Svahn (mekanisk teknologi) | Civilingenjör H. Hallendorff (mekanisk teknologi) Copyright: TEKNISKA FÖRLAGS AB, STOCKHOLM Ingenjör Sven Sköldberg Redaktör N. Fr. Etterling ra ar neg gr är Ser me sta or fr nn NG SANrigig Rare USA Fr SAMA AST oa SRA ENE a STAR AE TI Mr ÅS a rn a RR MR än ET RE REN nisk eller cylindrisk del för t. ex. en skruvskalle; förses ofta med centrumstyrtapp, pas- sande till hålet. försättare: vid träsvarvar det med fot försedda och utmed svarvprisman «flyttbara stöd, mot vilket svarvstålet vid hand- svarvning vilar. Kallas även stålstöd. försättningslins: försatslins. förtenna: överdraga metallföremål med yta av tenn genom behand- ling med smält tenn. förtvålning: sönderdelning av fett med alkali. Härvid erhålles fet- ternas alkalisalter (tvål eller såpa) och glycerin, förvärmare: apparat för förvärm- ning av förbränningsluft för eldstäder eller matarvatten för ångpannor. förvärmning: upphettning av en gas eller vätska med utnyttjan- de av lågvärdigt värme före den egentliga upphettningen. Utfö- res i värmeväxlare (>förvärma- re”) vanligen med hjälp av av- loppsånga eller de avgående för- bränningsgaserna. förvärmningslåga: låga av redu- cerande typ, avsedd att förvär- ma ett arbetsstyckes svetsytor eller tillsatsmaterial. förzinka: »galvanisera>; överdra- ga järnföremål med yta av zink genom neddoppning av föremå- let i smält zink. Avser rost- skydd. förånga: överföra ett fast eller flytande ämne i ångform. G gaffelfjäder: fjäder anbragt i ett motorfordons hjulgaffel. gaffelvevstake: vevstake med gaf- felformad storända. galalit: konsthorn, kondensations- produkt av kasein och formalde- hyd. Användes som ersättning för horn, elfenben, sköldpadd MIN: galler: mellan anod och katod i ett elektronrör eller urladdnings- rör belägen elektrod, som oftast helt omsluter katoden och är försedd med öppningar, genom 84 vilka elektronerna kunna passe- ra på sin väg från katoden till anoden. Alltefter elektrodens funktion benämnes den styrgal- ler, skärmgaller, broms- eller fånggaller (se d. 0.). galler-anodkapacitans: kapacitan- sen mellan galler och anod i ett elektronrör. galler-anodkarakteristik: kurva, som <:åskådliggör «sambandet mellan gallerspänningen (se d. 0.) och anodströmmen i ett elek- tronrör. fältstyrka: 1) elektrisk fältstyrka definieras som den kraft, var- med en i det elektriska fältet placerad positiv elektrisk en- hetsladdning påverkas. Den praktiska enheten är volt per cm (eller m), 2) magnetisk fält- styrka definieras som den kraft, varmed en i det magnetiska fäl- tet placerad positiv magnetisk enhetspol påverkas. Mätes i orsted (gauss) eller amperevarv per m. fälttässja: transportabel, särskilt för smidnings- och bocknings- ändamål avsedd uppvärmnings- anordning, som vanligen eldas med träkol och tillföres för- bränningsluft genom bläster. färgfilter: färgat skikt, som ab- sorberar ljus av viss färg eller våglängd. färgning: tillförande av färg- medel till huvudsakligen textila material. Jfr målning. färgstoffer: ämnen av organiskt och oorganiskt ursprung (ani- linfärger resp. mineralfärger), vilka i lösning eller uppslam- ning komma till användning vid färgning och målning. färskmalm: den för färskning av kolrikt järn tillsatta malmen. färskning: att framställa smid- bart järn och stål ur tackjärn. Kolet utdrives till väsentlig del ur tackjärnet genom oxidering vid hög temperatur under in- verkan av luftens syre eller syreavgivande ämnen «såsom järnmalm eller slagg. färskvattenkondens(at)or: appa- rat för framställning av färskt dricksvatten genom kondense- ring av ånga. fönsterglas: maskindraget glas med tjocklek av 2—8 mm. An- vändes till fönster, dörrar, skyltskåp etc. förankring: av plattjärn, fyrkant- järn eller rundjärn utfört sär- skilt inom byggnadsbranschen använt sammanhållningselement, som i ändarna är försett med anhåll, t. ex. i form av i öglor i järnets ändar vinkelrätt mot järnet insatta korta stavar, s. k. slut, mellan vilka de (bygg- nads)delar, som skola samman- hållas, inspännas. förblya: överdraga föremåls yta med skikt av bly. förbränning: med- värmeutveck- ling förbunden förening mellan syre och ett annat ämne (oxida- tion). förbränningsmotor: maskin för omvandling av värmeenergi till mekaniskt arbete, varvid för- bränningen försiggår i själva maskinen (>inre förbrännings) till skillnad från ångmotorn, där förbränningen äger rum i särskild eldstad. förbränningsturbin: med turbin- eller skovelhjul försedd maskin, som drives med förbrännings- gaser. förbränningsvärme: den värme- mängd, som utvecklas vid full- ständig förbränning av 1 kg av ett ämne. fördelare: det organ i en för- bränningsmotor, som dirigerar tändströmmen till de olika mo- torecylindrarnas «tändstift för bränslets : antändning; kallas även strömfördelare. fördelningscentral: den plats i en elektrisk anläggning där den elektriska energin fördelas på de olika förbrukarna (motor, apparatur m. m.). . 81