Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min mor Marie Sklodowska Curie, av Eve Curie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prenumerera
på
IETN
och försäkra Eder om att erhålla
tidningen punktligt och utan
avbrott.
Prenumerationspriset är endast:
Helår kr: 15:—
Halvår KRT
Kvartal ökpovA see
Inbetala avgiften på postgirokonto
157992, eller insänd kupong så uttaga vi
avgiften genom postförskott.
MEN GÅ REDAN IDAG
till posten och verkställ
prenumerationen!
Till Teknik för Alla, Pren.-avd., Box 3137,
Sthlm 3.
Undertecknad prenumererar härmed på
Teknik för Alla under 1 helär — 1 halv-
år — 1 kvartal fr. o. m. den
Stryk det ej önskade,
AVLIELen Er os + postförskottsavgif-
ten torde uttagas genom postförskott.
NATO 20 idee oa ST SE SNES Ve Sea
Ett laboratorium? Vilket laboratorium?
Det har aldrig varit frågan om något
laboratorium!
Då går det upp för de båda Nobelpris-
tagarna och »föräldrarna» till radium, att
om Pierre lämnar sin befattning vid
EI CIN för attuförelasa vid Sorbonne,
riskerar han att inte längre kunna arbeta
alls. Ingen lokal erbjudes den nye titulär-
professorn, och de två rum han hittills
disponerat över vid P. C. N. komma helt
naturligt att tagas i anspråk av hans
efterträdare. Han står inför utsikten att
få utföra sina experiment på gatan.
Med sin finaste piktur skriver Pierre
till myndigheterna ett i hövliga men be-
stämda ordalag avfattat brev: eftersom
med den nyinrättade professuren varken
följer något laboratorium eller några an-
slag för experiment, måste han avsäga
sig befattningen.
Han bibehåller alltså hellre det lilla
laboratoriet vid P. C. N. med de mycket
betungande förpliktelser som medfölja i
form av föreläsningar. Marie och han få
nöja sig med de arbetsmöjligheter, som
där erbjudas dem.
Föliden blir nya underhandlingar. Uni-
versitetet fattar det nobla beslutet att av
Deputerade Kammaren utbe sig uppföran-
det av ett laboratorium tillika med ett
anslag av etthundrafemtiotusen francs.
Kammaren samtycker eller så gott som.
Vid Sorbonne finns efter allt att döma
inga utsikter för Pierre, men en lokal,
bestående av två rum skall uppföras vid
Rue Cuvier. Ett anslag på tolvtusen
francs om året tillerkännes herr Curie,
som dessutom skall erhålla trettiofyra-
2Å TEKNIK för ALLA
tusen francs för att täcka installations-
kostnaderna. Pierre inbillar sig helt naivt,
att han för dessa pengar skall få köpa
apparater och komplettera sin uppsätt-
ning av instrument. Det äger han visser-
ligen rätt till, men först sedan ur detta
anslag medel tagits för att täcka nybyg-
gets kostnader. I myndigheternas ögon
betyda konstruktions- och installations-
medel ett och detsamma.
Så krympa ofta officiella förslag ihop,
då de omsättas i praktiken!
Pierre Curie till Georges Gouy d. 31 jan.
"= 1905:
»Jag har behållit de två rum vid
PSrCNIN Sf ikvilka vi arbeta, och inne på
en gård håller man på att uppföra två
andra åt mig. De komma att kosta tjugo-
tusen francs, vilka tagas av det anslag
jag fått för att inköpa instrument. Före-
läsningssalen ligger i Sorbonne, och mitt
laboratorium bygges vid Rue Cuvier. I
föreläsningssalen hållas en hel mängd
andra föreläsningar än mina, och jag har
endast några morgontimmar för att där-
städes ordna och förbereda experimenten
vid min föreläsning. Jag börjar emellertid
min verksamhet i morgon under rätt be-
svärliga förhållanden, som du av dessa
rader kan förstå, Min hälsa är vacklande.
Jag blir mycket fort trött och äger inte
längre min förra arbetsförmåga. Min
hustru för däremot ett mycket verksamt
liv, upptagen som hon är av våra barns
skötsel, av undervisningen vid Séåvres-
seminariet och av arbetet på laboratoriet.
Hon tar vara på varje minut och ägnar
sig mycket mera regelbundet än vad jag
gör åt experimenten på laboratoriet, där
hon tillbringar större delen av sin tid.»
Långsamt och motvilligt bereder staten
plats för Pierre bland sina ämbetsmän.
Kvadratmeter för kvadratmeter får han
tvinga sig till för att till sist, på en olämp-
lig plats, erhålla en arbetslokal, vars ut-
rymmen från första stund äro otillräck-
liga.
xx
Upprörd över dessa paradoxala förhål-
landen erbjuder en förmögen dam Pierre
sitt bistånd. Hon förespeglar honom ut
sikten att bygga ett institut åt honom
i en lugn förstad till Paris. Lycklig över
dessa nya förhoppningar framlägger
Pierre sina önskemål för henne.
Pierre Curie till Madame X. d. 6 febr.
1906:
»Härmed översänder jag till er de upp-
gifter, om vilka ni anhållit, angående det
tilltänkta laboratoriet. Mina önskemål
kunna naturligtvis modifieras såväl vad
tomten angår som till utrymmet, alltefter
de resurser som eventuellt ställas före-
taget till buds.
Vi ha visat oss så särskilt angelägna
om att institutet förlägges till landet,
emedan vi måste ha vårt hem nära intill
arbetsplatsen, ty såväl våra barn som
laboratoriet kräva vår ständiga närvaro.
Livet blir oss mycket besvärligt framför
allt för min hustru, då hem och labora-
torium ligga långt från varandra. Ofta
har denna olägenhet gjort, att arbetsbör-
dan nästan blivit henne för tung.
Ett lugnt liv utanför Paris skulle bli
särdeles tjänligt för våra vetenskapliga
forskningar, och ett laboratorium kunde
endast vinna på att förläggas dit. Livet
av Frankrikes
inne i en stad är i så hög grad olämpligt
för barn, att vi inte kunna finna oss i
det.
Vi äro i högsta grad rörda över det
välvilliga intresse ni visat våra planer.
Jag ber er mottaga vårt tack och våra
vördnadsfulla hälsningar.»
Men detta ädelmodigt uttänkta bistånd
går om intet. Ännu åtta år skola förgå,
innan Marie kan installera radioaktivite-
ten i värdiga lokaler — lokaler, som
Pierre aldrig får skåda.
Under hela sitt återstående liv kommer
Marie att lida av den bittert smärtsamma
tanken, att hennes make och kamrat
ända till sin död förgäves fått vänta på
detta laboratorium, som var hans livs
enda, stora önskemål.
Om de två rum, som till sist ordnades
åt Pierre vid Rue Cuvier, skriver Marie
längre fram:
»Det är svårt att inte känna bitterhet
vid tanken att denna koncession blev den
sista, som gjordes min make, och att en
främste vetenskapsmän
aldrig haft ett anständigt laboratorium
till sin disposition. Han hade likväl redan
vid tjugo års ålder visat sig äga snille,
Antagligen skulle han väl, om han fått
leva, förr eller senare uppnått möjlighe-
ten att arbeta under drägligare förhål-
landen, men ett faktum kvarstår: vid
fyrtiosju års ålder hade han ännu inte
uppnått detta mål. Man kan lätt föreställa
sig, hur en hänförd och oegennyttig arbe-
tare, sysselsatt med ett storslaget verk,
skall känna sig, då han vid utförandet av
sitt arbete ständigt hindras av bristen på
medel. Kan man utan djup smärta tänka
på detta, det största av alla slöserier med
nationens tillgångar: att låta sina bästa
söners snille, krafter och mod förspillas?
Det bristfälliga skjul, där upptäckten
av radium under mycket svåra förhållan-
den gjorts, har fått något av legendens
charm övre sig, men detta romantiska
skimmer har inte varit oss till någon för-
del. De eländiga förhållanden, under vilka
vi arbetat, ha utnött våra krafter och
fördröjt vår upptäckts fullbordande. Hade
vi varit bättre rustade, skulle de fem
första åren av vårt arbete kunnat redu-
ceras till två och våra ansträngningar
hade betydligt underlättats.»
Av alla myndigheternas beslut är ett
enda ägnat att bereda makarna Curie en
verklig glädje: Pierre skall hädanefter ha
tre medhjälpare till sitt förfogande: en
laboratorieföreståndare, en laborator och
en vaktmästare, Marie utses till labora-
torieföreståndare. Hittills har hennes när-
varo på laboratoriet endast tolererats.
Utan att ha beklätt någon ordinarie be-
fattning och utan lön har Marie hittills
utfört sina radiumforskningar. I novem-
ber 1904 tillerkännes henne för första
gången en fast befattning och en lön av
tvåtusenfyrahundra franes om året. Först
nu får hon officiellt rättigheten att arbeta
på sin makes laboratorium:
» Université de France.
Madame Curie, docteur &s sciences, ut-
nämnes från 1:sta nov. 1904 till förestån-
dare för det fysiska laboratoriet (lydan-
de under monsieur Curies professur) vid
den naturvetenskapliga fakulteten av
Paris” universitet.
Madame Curie skall för denna befatt-
ning uppbära ett arvode av 2400 francs
från och med d, 1:sta nov. 1904.»
(Forts. på sid. 27.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
