Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modellbygge: Kompasstyrning för modellflygplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
KODE Tp
ompasstyrning av modellflygplan är
inte något i samma stil som fjärr-
styrning, med vars hjälp man från mar-
ken kan låta modellen svänga omkring
efter behag uppe i luften. Dess uppgift
består endast i att låta modellen flyga
rakt fram och att styra så att den
behåller den inställda kursen ända till
landningen. Huvudbeståndsdelen är en
kompassnål, som oberoende av modellen
ständigt pekar i norr och söder.
Då kompassens krafter äro alldeles för
svaga för styrningen, tjänar nålen som
relä och kopplar in motsvarande ström-
krets, så att elektromagneten, som sät-
ter sidorodret i rörelse kan fungera.
Bild 1 visar en anordning som korrige-
rar svängningarna till höger och väns-
ter. I praktiken har det emellertid vi-
sat sig, att ett modellplan alltid viker
av åt samma håll. Flygningen kommer
alltså försiggå på följande sätt: Start i
den inställda kursens riktning. Modell-
planet svänger till exempel åt vänster.
Styrapparaten griper in och rättar så
länge till dess att maskinen åter har
rätt kurs och strömkretsen blir urkopp-
lad. Åter slår modellplanet in på den
för detsamma naturliga vänsterkurvan
och samma styrningsprocedur upprepas.
Leken fortsätter utan att magnet- och
styrinrättningen under hela flygningen
behöver tas i bruk för att rätta till hö-
gerkurvan. En magnet väger mycket,
och vad en död barlast betyder vid byg-
gandet av modellplan, behöver jag inte
förklara.
Den ensidiga styrningen arbetar på
följande sätt: I utgångsställningen
åstadkommer sidorodret en obetydlig
vänsterkurva, som kompassen oupphör-
ligt korrigerar (bild 2). Detta medför
en medveten zickzackkurs, som dock ge-
nom en noggrann inställning av appa-
raten knappast är märkbar.
Bild 3.
1. Grundplatta. Den sågas ut med lövsåg ur
en ebonitplatta (eller någon annat isoleran-
de ämne), i nödfall kan man också använ-
da faner. En graderad skala underlättar
kursens inställande. 2. Mässingsbleck (1 mm
tjockt). 3. Stöd. Lagret är myckel ömtåligt;
ramen måste därför vara mycket styv, eme-
dan en utböjning annars kunde skada axel-
spetsarna. 4. Övre spetslagret. Lagerborrnin-
gen i mässingsskruven sker bäst med en ny-
slipad mittsökare. Den som vill ha ett först-
klassigt lager, lämnar skruvarna och magnet-
nålen till en urmakare. 5. Undre lagret. Till
grund för borrningen ligger mässingsskruvens
huvud. För att få en oklanderlig strömled-
ning användes kvicksilver. De skarpa spet-
sarna oxidera lätt. 6. Kompassnålens fram-
ställande förorsakar de största svårigheterna.
Den som inte kan skaffa en färdig med axlar,
bygger den av en gammal platt fil eller me-
tallsågklinga av gott stål. När axlarna in-
passats, kontrollväger och magnetiserar man
dem omsorgsfullt. 7. Kontaktstifthållare av
aluminium- eller mässingsbleck. Den yttre
borrningen fordrar en skruv vid insättandet
av kontaktstiftet. 8. Kontaktstift. Det hål-
les fast med en motmutter. Den inlödda pla-
tinatråden träffar en liten platinaplatta som
är fästad vid nålens azel.
KOMPASSTYRNING för
MODELLFLYGPLAN
Några tips för de mera avancerade
modellflygarna
4
Bild 1.
WU N
TEKNIK för ALLA 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
