BE I OIU 28 0 do Nors NE fö RR At TR AV SEED EEE 17 ERRIN 1: VRoet ENN Sveriges första ENGASFLYGPLAN ”Gula faran”, Sveriges första gengas- plan på isen vid Tandsby. Jara flygteknisk vårsensation har inträffat i Jämtland. Den kände sportflygaren och amatörbyggaren Hugo Ericsson i Tandsbyn har nämligen byggt ännu ett sport- plan och konstruerat det så, att det kan drivas antingen med bensin eller med gengas. Luftens gengasåk har alltså gjort sin entré och maskinen erbjuder åtskilligt av intresse. Planet är det tredje 1 ordningen, som konstruktören byggt och det har döpts till ”Gula faran” — om namnet alluderar på vingarnas och kroppens gula färg eller på den förrädiska gengasen, låta vi vara osagt. En närmare presentation av pla- net kan här vara på sin plats. Flygkroppen består av svetsade stålrör och är klädd med duk. Rodren äro utförda enligt samma princip, stabilisatorn ställbar, vin- garna av trä och fanerklädda, land- ningsstället av vanlig trebenstyp å la Cub. Övriga data: Spännvidd 6 m, höjd 1,5 m, längd 4,2 m, tom- vikt 135 kg, vingyta 5,6 m?. Vingbe- lastningen beräknas till 39 kg/m?, marschhastigheten till 130 km/tim. Motorn är en engelsk Scott ”Flying Squirrel” på ca 28 hk. Som drivmedel användes natur- ligtvis normalt bensin men i dessa bensinbristens tider har konstruk- tören som förut nämnts varit nog förutseende att utrusta planet med ett litet kolaggregat, som inte väger mer än 16 kg och som rymmer kol för en flygtur på 15—20 min. Där- efter får man gå ned för slaggning och påfyllning. Att företa dessa procedurer i luften — det är nog en smula riskabelt! Pr | NN | FASS | Sr EN Typritning av planet. Materialkostnaderna för planet — kostnaderna för motorn från- räknade — uppgå till 400—500 kr och arbetstiden har varit ca 1109 timmar. Ännu har konstruktören emeller- tid ej varit uppe och prövat sin gengasdroska i luften, detta bero- ende på stränga myndigheter och förordningar. För att få flygas måste planet nämligen undergå typbesiktning och detta kostar pen- gar, till och med mycket pengar. Till dessa betungande utgifter kan konstruktören inte skaffa medel. Vi få hoppas, att han av myndig- heter och flygintresserade i vårt land får all uppmuntran i sitt fort- satta konstruktionsarbete och att planet kan undergå besiktning och blir godkänt för flygning. I och med denna intressanta konstruktion har problemet gen- gas för flygplan kommit en bit Det kan ju visserligen än så länge inte bli närmare sin lösning. tal om flygningar på långa distan- ser, då vi ju ännu leva i gengasens barndom, men man har kommit en bra bit på väg. q Det vore ju onekligen en sensa- tion att få se Sveriges första gen- gasflyg komma susande genom luf- ten. Och vem vet, om 1 framtiden en tidtabell för en lokalflygdroska på linjen Stockholm-—Malmö inte kan se ut så här: ”Avgång Stock- holm/Bromma kl. 9.00, ankomst Malmö/Bulltofta kl. 11.00. Mellan- landning i Jönköping, där 1/2 tim. uppehåll göres för slaggning och kolning.” Fransmännen säger: ”Qui vivra verra”, vilket betyder: ”Den som lever, får se”. Konstruktören, Hugo Ericsson, med sin maskin TEKNIK för ALLA 15