Grunddragen i vårt -måttsystem Alla vet att grundmåttet för vår längd- enhet, metern, är 1/40 000 000 av jor- dens omkrets. I Paris förvaras den s. k. arkivmetern, som på sin tid skulle utgöra exakt detta mått. Senare och noggran- nare mätningar ha emellertid visat att arkivmetern ej är en fyrtiomilliondel av en meridian. Dock ändrade man ej på måttet meter, utan definierade det som längden av arkivmetern i Paris. Sedan ha senaste rönen inom atom- fysiken visat att våglängden i vakuum hos en spektrallinje är oföränderlig och endast bestäms av vissa universella na- turkonstanter. Därigenom kan man fast- ställa att en centimeter motsvarar ett visst antal multiplar av den gula kad- miumlinjens våglängd. Anmärkningsvärt är, att man kan hänföra varje mätning av en teknisk storhet till en längdmätning. Själva längdmätningen, som ju i allmänhet an- ses såsom en synnerligen enkel opera- tion, är hörnstenen i all mätteknik. Skall vi göra en tidsbestämning, måste vi för att få fram grundmåttet för tid göra en längdmätning. Sekundpen- delns längd är som bekant en meter. På samma sätt är enheten för vikt att hän- föra till en längd- eller kanske snarare volymmätning, då ett gram bestämdes till vikten av en kubikcentimeter vatten vid temperaturen för största tätheten. Temperatur mätes genom att mäta vo- lymsökningen för vissa ämnen o. s. v. Även de elektriska enheterna kunna föras tillbaka på längdmätningar. Så lyckades C. F. Gauss vid sina berömda försök att mäta jordmagnetiska fältet genom en genialt uttänkt anordning hän- föra det hela till tid- och längdmätnin- gar. Hans grundtanke var att genom tvenne av varandra oberoende försök mäta dels polstyrkan, dels fältstyrkans horison- ”talkomposant hos en provmagnet. Gene- rellt kan man använda Gauss” metod för att mäta magnetisk fältstyrka. Däri- genom kan man också mäta storleken av en elektrisk ström då dess magnetfält är ett mått på strömstyrkan. Denna ut- väg har naturligtvis mest teoretiskt in- tresse genom att visa själva uppkom- sten av respektive enheter (i det här fallet ingående i det elektromagnetiska måttsystemet) då man i praktiken mä- ter de elektriska storheterna genom vissa med dem förbundna effekter. Särskilt inom högspänningstekniken användes ett annat system, det elektro- statiska, som grundar sig på mätningar av den elektrostatiska fältstyrkan, ana- logt med Gauss” magnetiska mätningar. Av stort teoretiskt intresse är, att om- räkningsfaktorn mellan det elektromag- netiska och det elektrostatiska måttsy- stemet är — ljushastigheten, mätt i cm/sek. I alla dessa system finns som synes vissa storheter som ej ha sin mot- svarighet i naturen, utan vila på över- enskommelser människorna emellan. De: finns dock vissa oföränderliga storheter som t. ex. ljushastigheten, elektronens laddning, Plancks konstant 0. S. V., vilka äro grundvalarna för vår materiella världsåskådning. En ändring av storleken hos någon av dessa kon- stanter skulle radikalt förändra alla våra fysikaliska lagar. Alla fenomen som vi möta inom naturvetenskapen kunna härledas till ett fåtal ”urkon- stanter” som utgöra de verkligt natur- liga enheterna. I dagligt .bruk användas huvudsakli- gen två system: det s. k. cgs.-systemet, som vilar på storheterna centimeter, gram och sekund och som använts sedan Gauss” tid och det tekniska måttsyste- met, där enheterna äro meter, kilogram- kraft och sekund. Dock få vi inte glöm- ma att dessa tekniska system ha sin grund i de naturliga enheterna och att det ej är arkivmetern i Paris utan de universella naturkonstanterna som ut- göra grundstenen i vårt mättekniska vetande. Nytt syntetiskt gummi E” fabrik som tillverkar medicinska förband har nyligen uppfunnit ett nytt ersättningsämne för rågummi som kan framställas ur avfallsprodukter från lantgårdarna och kan användas för dy- nor i flygplanens förarhytter samt för kuddar och madrasser för sjukhusen, meddelas från New York. Två kemister upptäckte denna produkt. Den absorberar vatten bättre än rå- gummi, låter sig sammansvetsas med metaller, bakelit och trä, är varaktigare än naturgummi och motståndskraftigare mot syror och bensin. Ekonomisk ersättning för antagna patent- ansökningar De kända flygplansfabriken Bell Air- craft Corporation har infört ett nytt system, varigenom större erkänsla givas de anställda som lämna förslag till nya produktionsmetoder eller andra förbätt- ringar. Bolagets patentstyrelse utdelar 100 kronor när patentansökningar läm- nas in, 300 kronor när patenten beviljas samt 10 Jo på försäljningar av uppfin- ningar och förslag och dessutom royalty på patentet. Den kommitté som representerar ar- betare och företagare inom krigsproduk- tionsrådet, granskar förslag som icke kunna beviljas patent och utdelar andra belöningar. Uppmätning av mate- t rialpåkänningar hos roterande föremål He: roterande maskiner och apparater, där man på grund av fordringarna på låg vikt och små dimensioner ofta måste utnyttja materialet till det yttersta, är en praktisk uppmätning av de formför- ändringar och sträckningar, som under rotationen uppstå hos konstruktionen, av - en mycket stor betydelse som kontroll av a i raketmodellflygplun. Dess uppfinnare är J. Stemmer, Zirich. Han hor sedan 1935 gjort ingående un- dersökningar av raketmotorns använd- barhet på flygplan. Försöksplanet star- tas från en glidskena och beräknas flyga 3,8 km med 50 m max. flyghöjd. Fjärrmanövrerat att beräkningarna äro riktiga. Flygma- skinspropellern utgör ett typiskt exem- pel på en sådan roterande kropp, som måste undersökas mycket noggrant, in- nan man vågar sätta igång tillverkning- en av en ny konstruktion. Att en så- dan uppmätning ej är någon lätt upp- gift, inses utan vidare. Under propel- lerns rotation skall man på olika instru- ment kunna avläsa materialets sträck- ning på olika punkter av propellern. Det gäller då att på denna placera ett an- tal för materialsträckningen känsliga apparater, som då måste vara så små, att de dels ej ändra propellerns massa, dels ej påverkas av centrifugalkraften i nämnvärd grad. Därtill kommer att dessa apparater måste vara robusta samtidigt som det måste vara ytterst känsliga. Bilden visar en sådan apparat, som trots sin litenhet (jämför millimeterska- lan) innehåller två trådlindade spolar jämte en rörlig järnkärna. Apparaten fastsättes med sina fötter på det under- lag, vars längdändringar skola uppmä- tas, varefter ledningarna fastsättas och föras fram till en släpringsanordning. En längdändring hos underlaget mellan apparatens båda fötter åstadkommer en förskjutning av järnkärnan, vilken se- dan kan avläsas på ett instrument, som inkopplats över en speciell förstärkare. W 12. > ARSA SS ERS SANS « a a a Dö Zz =E TEKNIK för ALLA 11