Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska linjen, av Yngve Norrvi. 7. Dynamit. Vår utsände medarbetare besöker Gyttorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oo
(Sud de avsnittet i TAN
reportageserie
"DEN SVENSKA LINJEN”
(ER Yngve Norrvi
Sprängämnen !
Tänker man inte ögonblickligen
på bomber och granater, då man
hör det ordet? Förvisso. Mera säl-
lan tänker man på att det är
sprängämnena — krut, dynamit
och allt vad de heter — som bok-
stavligen och bildlikt röjt väg för
civilisationen, den civilisation, som
helst vill avskaffa kriget och helt
ägna sig åt att bygga upp, ej riva
neder.
Utan de moderna sprängämnena
skulle det vara omöjligt att bear-
beta gruvorna rationellt, det skulle
vara omöjligt att anlägga vägar,
kanaler, hamnar, järnvägar, broar,
bygga hus...
Och den store vägrödjaren heter
dynamit, uppfunnen av svensken
Alfred Nobel, som gjort sitt namn
odödligt genom sina revolutione-
rande uppfinningar och experiment
på det sprängningstekniska områ-
det och genom instiftandet av No-
bel-prisen. j
Vår medarbetare har tillåtits gö-
ra ett besök vid Gyttorp, spräng-
ämnesfabriken i Nora bergslag. In-
nan vi tittar närmare på de intres-
santa anläggningarna skall vi dock
göra en kort historisk resumé, vil-
ken säkert kan vara befogad i detta
sammanhang.
I forna tider, ja ända till långt in på 1600-
"talet bearbetades gruvorna med tillhjälp av
den s. k. tillmaknings- eller eldsättnings-
metoden. Man staplade upp väldiga vedbrö-
tar kring berget, tände på och värmde upp
stenen, varefter man slog på vatten. På så
sätt uppstod sprickor i berget, och man kunde
bryta loss större eller mindre stycken.
Det är inte svårt att förstå att det var en
synnerligen obekväm och tidsödande metod
att bryta malm på detta sätt, och därför be-
tydde krutets införande i det svenska bergs-
bruket i mitten av 1600-talet ett oerhört fram-
steg. Man hade dock dåliga redskap och
kunde inte utnyttja sprängämnet rationellt.
För militärt bruk hade svartkrutet -använts
och tillverkats här i landet redan i slutet
av 1400-talet och flera krutbruk fanns, men
som sagt i bergsbruket slog inte krutet ige-
nom förrän på 16- och 1700-talen och an-
vändes även då endast vid sidan om till-
makningsmetoden, i vissa fall ända fram i
mitten av 1800-talet.
Kontorsbyggnaden
i Gyttorp.
NAMIT
Vär utsände medarbetare
besöker
GYTTORP
Detta egendomliga förhållande får sin för-
klaring, om man betänker de dåliga borrverk-
tygen, krutets benägenhet att ta åt sig fukt
i de ofta blöta och fuktiga gruvorna och
sist. men inte minst de primitiva medel man
hade till sitt förfogande för tändning av
skotten, krutstickor och svaveltrådar.
År 1863 hade Immanuel Nobel och hans
son Alfred Nobel uppnått gynnsamma resul-
tat vid sina försök att tekniskt utnyttja
italienaren Sobreros 16 år tidigare gjorda
upptäckt av nitroglycerinen och göra detta
kraftiga sprängämne användbart för bergs-
brukets vidkommande. År 1864 bildades Nit-
roglycerinaktiebolaget i Stockholm, och året
därpå anlades vid VWVinterviken den första
fabriken i världen för tillverkning av Nobels
sprängolja. Det nya sprängämnet betydde,
trots vissa brister som nu är Öövervunna,
en fullständig revolution inom bergsbruket,
kommunikationsväsen och industri.
År 1914 sammanslogs de båda tidigare kon-
kurrerande företagen Nitroglycerin Aktiebola-
get och Gyttorps Sprängämnes AB. Denna sam-
manslagning möjliggjorde en omfattande ra-
tionalisering av driften genom överförandet
av tillverkningen till en enda fabrik vid Gyt-
torp. Denna har sedermera utökats och mo-
derniserats och står f. n. på en mycket hög
teknisk nivå.
Det var den italienske kemisten Sobrero som
kom på idén att framställa nitroglycerin, men
det var Immanuel och Alfred Nobel som
lyckades finna en säker tillverkningsmetod,
och — vilket kanske var minst lika viktigt
— nå fram till en god lösning av tändnings-
problemet. Krut kan man ju antända med
lågan från en stubin, men nitroglycerin bara
brinner, i regel utan att explodera, om den
antändes. Nobel uppfann sättet att bringa
nitroglycerin till explosion medelst tändhatt
laddad med knallkvicksilver.
Sprängoljan — som nitroglycerinet också
kallas — var emellertid inte alldeles ofarlig
att handskas med. Ofta hände det att stora
mängder av den rann in i sprickor och för-
djupningar utan att ta del i explosionen, och
genom sin närvaro på lossprängda stenar och
bergsstycken utgjorde ett mycket stort risk-
moment. Råkade man slå med en slägga på
en sten, som var bemängd med sprängolja,
exploderade denna och svåra olyckor kunde
inträffa. Vidare var det svårt att ladda ho-
risontella borrhål med det flytande spräng-
ämnet, vilket dessutom hade den nackdelen,
att det frös vid en så pass hög temperatur
som + 13 grader C. När det skulle tinas upp
inträffade ofta olyckor. Även transporten var
riskfylld och slutligen gick det så långt att
myndigheterna både i Sverige och flera andra
länder förbjöd användningen av sprängoljan.
År 1867 uppfann Nobel gubrdynamiten. Ki-
selgur och nitroglycerin blandades till en
plastisk massa, som kunde formas till patro-
ner. Det nya sprängämnet var relativt ofär-
ligt att handskas med, men de 25 70 kiselgur
som ingick betydde att sprängkraften ned-
satts med en fjärdedel.
Nio år senare fann Nobel, att nitrocellulosa
under vissa betingelser med nitroglycerin bil-
dade en gelatinartad massa, som lätt kunde
formas till patroner. Detta sprängämne, som
Nobel kallade spränggelatin, har obegränsad
hållbarhet även vid förvaring under vatten,
kan lätt sammanpressas i borrhålen och är
mycket okänsligt för yttre påverkan. Det
kallas i handeln gummidynamit, är i spräng-
kraft överlägset nitroglycerin och användes i
stor utsträckning vid större sprängningar i
gruvor, under vatten 0. s. vV.
Emellertid var spränggelatinet alltför bri-
sant och det var svårt att utnyttja dess
enorma sprängkraft. För att moderera dessa
egenskaper blandade Nobel in andra bränn-
bara, syregivande ämnen och fick fram en
ny typ, som han kallade extradynamit, en
typ som funnit mycket vittgående använd-
ningsområden.
TEKNIK för ALLA 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
