Byggnader för patronering av dynamit. Den färdiga varan forslas i slutna vagnar, som drivas med elkraft. Sedermera har man gjort flera kombinatio- ner och fått fram en mängd olika typer, av- passade för de mest skilda uppgifter. Man har genom vissa manipulationer lyckats göra dynamiten tålig för kyla, vilket har en oer- hörd betydelse i värt kalla klimat. Man har konstruerat bättre och tillförlitligare stubin, bättre tändhattar 60. 8. v. Och man har dessutom uppfunnit ett fler- tal s. k. säkerhetssprängämnen, vari såsom huvudbeståndsdelar ingår ammoniaksalpeter (ammoniumnitrat). Ett sådant svenskt spräng- ämne är Nitrolit, som tillverkas i stor ut- sträckning vid Gyttorp av helt svenska rå- varor. Nitroliten är trög och tämligen ofar- lig att hantera. Den tål stötar, slag och värme bättre än dynamit och får därför transporte- ras som vanligt gods på exempelvis tågen, medan dynamit endast får sändas med vissa explosivtåg. De: finns mycket att titta på vid Gyt- torp, där man tillverkar krut, jakt- patroner, hagel, nitrolit, dynamit och en hel del andra tämligen ömtåliga ting. Denna gång koncentrerar vi oss på dy- namitfabriken och får som ciceron in- genjör: Ragnar Carlstedt, beprövad Sprängämnesexpert med djupvattens- sprängningar som specialitet. En dynamitfabrik är ett ställe, där man får vara försiktig, både när man arbetar där eller bara gör ett besök. Blixtljuslamporna som vi naivt nog trod- de skulle komma väl till pass för att fö- reviga den spännande proceduren, fick vi vackert lämna utanför det höga stängslet till det ”farliga området”. Här får man möjligen fotografera i dagsljus men inte med några som helst lampor. Det borde man ha begripit. Fabriken består av en samling små- hus, ett 60-tal, ungefär som medelstora sportstugor, utspridda på ett stort om- råde, omgivna av väldiga jordvallar, prydda med ordentligt tilltagna åskleda- re på alla sidor och ”bemannade” med två, högst tre man vardera, Safety first är parollen. Man tillämpar vid Gyttorp det kon- tinuerliga tillverkningsförfarandet, vil- ket möjliggör att endast relativt små mängder nitroglycerin samtidigt behö- ver behandlas i samma byggnad, varige- 16 TEKNIK för ALLA nom explosionsrisken i hög grad redu- ceras. Denna process tillämpades för första gången i världen i fabriksmässig skala vid Gyttorp och anses innebära ett av de största framstegen inom nitrogly- cerintillverkningen sedan Nobels tid. — Vad man framför allt måste se till att man har tillgängligt vid en sådan här anläggning, säger ingenjör Carl- stedt, är kylvatten, luft och el-kraft. Omrörningen av den farliga sprängol- jan måste ständigt vara i gång, annars stiger temperaturen och faran för ex- plosion ökas. I fabrikens kraftcentral står ständigt två kraftiga dieselmotorer färdiga att rycka in, om strömmen på nätet av någon anledning skulle brytas. Och skulle den första motorn strejka, har man den andra att ta till. Ingenting får lämnas åt slumpen, allt måste vara i bästa trim. Första anhalten på vår vandring är nitreringshuset, en liten stuga med ett rum, där en sinnrik apparat med mängder av rörledningar i olika färger, manometrar och instrument av olika slag, sköter om blandningen av glycerin och nitrersyra, vid vilken procedur nit- roglycerinen bildas, tvättas och genom rörledningar rinner vidare till en av- tappningsanhalt längre bort. Manometrar anger tryck i olika led- ningar, temperaturen avläses på käns- liga instrument, alarmlampor och kloc- kor finnes inkopplade och slår genast larm om något skulle vara i olag. Två man står ständigt på vakt för att på de många instrumenten avläsa till- verkningens gång. Det är deras egent- liga uppgift här, ty tillverkningen av sprängoljan sker helt automatiskt i ni- treringsapparaten, ett under av teknik. 735 kg sprängolja framställes per tim- me i en enda sådan apparat, en kvan- titet som är nog att spränga hela kvar- ter i luften. Arbetet är synnerligen krävande på grund av den ständiga vaksamhet som måste iakttagas, och efter en stund frå- gar vi om det inte blir sövande att stå på detta sätt timme efter timme. Sprängoljan sprider en sötaktig men in- te obehaglig lukt, som gör att man får ont i huvudet. — Jo, nog är det tröttande, men vi är två, och den ena kan alltid få slapp- na av för något ögonblick. Förresten törs vi inte somna. Man vet ju vad man handskas med... Vi följer ledningar och kommer till nästa anhalt, där oljan tömmes i en kop- parbehållare, kallad ”pojken”. Denna behållare transporteras per linbana till nästa stuga, det s. k. knådhuset, där oljan blandas med nitrocellulosa till spränggelatin = eller - gummidynamit. Blandningen sker i kopparkar under ständig omrörning och knådning och vid en temperatur av +45 grader C. Efter cirka en halv timme har massan anta- git en gelatinliknande konsistens och gummidynamiten är färdig. För att få extradynamit måste nu andra ämnen blandas in, sprängverkan måste modifieras, och det sker genom tillsättning av salter och kolförande pro- dukter, ammoniumnitrat och trämjöl. ”Pojken” med sprängoljan kommer sakta glidande på linbanan, föres in i knådhuset och dess innehåll tömmes i kopparkaret, varefter omröringsmeka- nismen sättes i gång. Det är rätt egen- domligt att se denna vattenliknande och till synes oskyldiga vätska rinna genom gummislangen och veta att dess innebo- ende kraft är tillräcklig för att spränga både oss och huset i småbitar på bråk- delen av en sekund. Efter en stund har spränggelatinet bildats, och nu tillsättes salterna och trämjölet, uppvägt och färdigt i pryd- liga påsar, och ny omrörning tar vid. Det &Z Apparat för kontinuerlig tillverkning av nitroglycerin. hela ser nu ut som en vackert röd deg- klump, till synes ungefär lagom till ett rejält limpbak, som dock ' sprider en be- dövande lukt, vilken gör oss fullständigt vimsiga. Hur bär sig arbetarna åt på ett så- dant här ställe? Går de omkring med ständigt sprängande huvudvärk? Ja, i början, men den går över så småningom. Värst är det efter större helger och efter semestrarna när man varit ifrån arbetet någon längre tid. Genom dynamitlukten nedsättes blod- trycket, vilket förorsakar den våldsam- ma huvudvärken. Efter hand vänier sig kroppen vid detta och tillståndet blir normalt. Tur att människokroppen kan anpassa sig. Vi frågar varför det iblandade trä- mjölet är rött. Trä är ju av naturen tämligen vitt. Jo, blir svaret, det beror bara på, att man tillsätter ett färgäm- ne. Folk har vant sig vid att dynamit skall vara röd, och därför vill man ha den röd även i fortsättningen. Färgen har alltså ingen egentlig uppgift att fylla. Si följer vi ”degklumpen” till patrone- ringshuset, där den doftande, sega massan stoppas in i en behållare och pressas ut genom ett munstycke på en roterande skiva, kring vilken ett tiotal söta flickor sitter bänkade och med flinka händer tar hand om de till lagom längder avskurna runda dynamitstän- gerna och slår in dem i paraffinerade papper. Dynamitpatronen är färdig för paketering. Man har försökt att driva rationali- seringen av patroneringen ännu längre, men det har visat sig att riskerna är alltför stora, och därför har man stan- Patronering av nitrolit. nat vid denna halvauto- matiska procedur, som visserligen fordrar rätt mycket folk men å andra sidan eliminerar strängt taget alla risker. Flic- korna sitter dagen i ända i denna bedövande lukt, men vi med vårt blod- tryck tar hastigt farväl och stiger ut i friska luften igen med dunkan- de huvudvärk och rin- nande ögon. Vi tröstas dock med, att så där känner man sig alltid första gången man besö- ker en dynamitfabrik, men det går över. Så tittar vi på inlägg- ningen av dynamiten i paket och lådor, stämp- ling o. s. v., alltsammans mycket intres- sant, men tanken på den farliga mate-. ria man här handskas med släpper oss inte. : Vi besöker vidare det fabriksområde där nitroliten och de andra säkerhets- sprängämnena tillverkas. Här är förfa- ringssättet en smula annorlunda, men Dynamittransport med ackumulatorlok. systemet med de små trevliga stugorna med jordvallarna och åskledarna finns kvar. RR Ammoniumnitrat, trotyl och triolja blandas i särskilda apparater med en aning kiselguhr. Blandningen sker i roterande cylindrar under tillsättning av kiseljärn, trämjöl och en smu- la nitroglycerin. Det är av största vikt att de i sprängämnet ingående be- ståndsdelarna är ytterst finfördelade och innerligt blandade, ty därav beror den färdiga varans effektivitet och sä- kerhet. Patroneringen av nitroliten, som helt och hållet framställes av svenska råvaror (vilket även i stor utsträckning är fallet med dynamiten) sker i särskil- da maskiner. Här behöver man inte iakt- taga samma utstuderade försiktighet som då det gäller dynamiten, enär nit- roliten är betydligt mera okänslig för stötar och slag. nder vår vandring på det stora om- rådet, där inga vägar finns, och där de små stugorna ligger gömda i den orörda skogen bakom sina väldiga jord- vallar, allt för att försvåra insynen från luften i händelse ”något” skulle hända, berättar ingenjör Carlstedt om de mån- ga säkerhetsåtgärder man måst vidtaga för att eliminera riskerna. Vid nitre- ringsapparaterna förekommer provtryck- ning varje vecka av rörledningar och (Forts. på sid. 27.) I nästa nummer: Bland metallgjutare och klädhängarfabrikanter i GNOSJÖ TEKNIK för ALLA 17