oglycerin. hela ser nu ut som en vackert röd deg- klump, till synes ungefär lagom till ett rejält limpbak, som dock sprider en be- dövande lukt, vilken gör oss fullständigt vimsiga. Hur bär sig arbetarna åt på ett så- dant här ställe? Går de omkring med ständigt sprängande huvudvärk? Ja, i början, men den går över så småningom. Värst är det efter större helger och efter semestrarna när man varit ifrån arbetet någon längre tid. Genom dynamitlukten nedsättes blod- trycket, vilket förorsakar den våldsam- ma huvudvärken. Efter hand vänier sig kroppen vid detta och tillståndet blir normalt. Tur att människokroppen kan anpassa sig. Vi frågar varför det iblandade trä- mjölet är rött. Trä är ju av naturen tämligen vitt. Jo, blir svaret, det beror bara på, att man tillsätter ett färgäm- ne. Folk har vant sig vid att dynamit skall vara röd, och därför vill man ha den röd även i fortsättningen. Färgen har alltså ingen egentlig uppgift att fylla. Si följer vi ”degklumpen” till patrone- ringshuset, där den doftande, sega massan stoppas in i en behållare och pressas ut genom ett munstycke på en roterande skiva, kring vilken ett tiotal söta flickor sitter bänkade och med flinka händer tar hand om de till lagom längder avskurna runda dynamitstän- gerna och slår in dem i paraffinerade papper. Dynamitpatronen är färdig för paketering. Man har försökt att driva rationali- seringen av patroneringen ännu längre, men det har visat sig att riskerna är alltför stora, och därför har man stan- Patronering av nitrolit. nat vid denna halvauto- matiska procedur, som visserligen fordrar rätt mycket folk men å andra sidan eliminerar strängt taget alla risker. Flic- korna sitter dagen i ända i denna bedövande lukt, men vi med vårt blod- tryck tar hastigt farväl och stiger ut i friska luften igen med dunkan- de huvudvärk och rin- nande ögon. Vi tröstas dock med, att så där känner man sig alltid första gången man besö- ker en dynamitfabrik, men det går över. Så tittar vi på inlägg- ningen av dynamiten i paket och lådor, stämp- ling o. s. v., alltsammans mycket intres- sant, men tanken på den farliga mate-. ria man här handskas med släpper oss inte. : Vi besöker vidare det fabriksområde där nitroliten och de andra säkerhets- sprängämnena tillverkas. Här är förfa- ringssättet en smula annorlunda, men Dynamittransport med ackumulatorlok. systemet med de små trevliga stugorna med jordvallarna och åskledarna finns kvar. i Ammoniumnitrat, trotyl och triolja blandas i särskilda apparater med en aning kiselguhr. Blandningen sker i roterande cylindrar under tillsättning av kiseljärn, trämjöl och en smu- la nitroglycerin. Det är av största vikt att de i sprängämnet ingående be- ståndsdelarna är ytterst finfördelade och innerligt blandade, ty därav beror den färdiga varans effektivitet och sä- kerhet. Patroneringen av nitroliten, som helt och hållet framställes av svenska råvaror (vilket även i stor utsträckning är fallet med dynamiten) sker i särskil- da maskiner. Här behöver man inte iakt- taga samma utstuderade försiktighet som då det gäller dynamiten, enär nit- roliten är betydligt mera okänslig för stötar och slag. nder vår vandring på det stora om- rådet, där inga vägar finns, och där de små stugorna ligger gömda i den orörda skogen bakom sina väldiga jord- vallar, allt för att försvåra insynen från luften i händelse ”något” skulle hända, berättar ingenjör Carlstedt om de mån- ga säkerhetsåtgärder man måst vidtaga för att eliminera riskerna. Vid nitre- ringsapparaterna förekommer provtryck- ning varje vecka av rörledningar och (Forts. på sid. 27.) I nästa nummer: Bland metallgjutare och klädhängarfabrikanter i GNOSJÖ TEKNIK för ALLA 17