- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 2. 8 jan. 1943 /
25

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min mor Marie Sklodowska Curie, av Eve Curie - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"mindre. bli de för stora, föredra de oss, och vi Bli de för små, så krossas man, få förakt för oss själva. Jag har kom- mit långt bort från de principer, som besjälade mig för tio år sedan. Då an- såg jag, att mån bör vara en ytterlig- hetsmänniska i allt och alls inte göra några eftergifter för sin omgivning. Jag trodde, att man skulle överdriva såväl sina fel som sina goda egenskaper. Jag bar endast blåskjortor som en arbetare och så vidare. Ni ser alltså, att jag blivit mycket gammal. Jag känner mig riktigt ålder- domssvag. Jag hoppas ni får mycket nöje av er resa. Er tillgivne vän Pierre Curie.” Pierre Curie till Marie Sklodowska, den 7 sept. 1894: ”Ni förstår nog, att jag måste känna mig orolig över ert brev. Jag tillråder er på det livligaste att återkomma till Paris i oktober. Jag skulle bli oerhört besviken, om ni inte gjorde det, men det är likväl inte av själviskhet jag råder er att komma. Det är, emedan jag tror, att ni här kan arbeta bättre, med större framgång och bättre resultat. Vad skulle ni tänka om någon, som fick infallet att störta sig med huvudet mot en stenmur i avsikt att slå omkull den? Kanske besjälades en sådan per- son av de ädlaste motiv för sin hand- ling, och ändå vore väl denna handling dum och löjlig? Jag anser, att vissa frågor i vår tid kräva en allmän lösning och inte en lokal. Jag tror, att man genom att ge sig in i en återvändsgränd kan åstadkomma mycket ont. Jag tror vidare, att det inte existerar något, som kan kallas rättvisa här i vår värld och att det alltid kommer att bli det star- kaste, eller rättare sagt det mest prak- tiska systemet, som slår igenom. En överansträngd människa fortsätter att föra en eländig tillvaro. Det är visser- ligen upprörande, men det hindrar inte, att så är livets gång. En dag i fram- tiden skall kanske rådas bot för sådana missförhållanden, eftersom människan är ett slags maskin, och det alltid är mera fördelaktigt att låta en maskin ar- beta normalt och utan överansträngning. Ni har ett egendomligt sätt att upp- fatta egoism. När jag var tjugo år, hände mig en stor olycka. Jag förlorade då en barndomsvän eller rättare sagt väninna, vid vilken jag var mycket fäs- tad och detta under de ohyggligaste för- hållanden. Jag saknar mod att närma- re ingå på dem. Under dagar och nät- ter behärskade minnet av min olycka mig med styrkan av en fix idé. Jag njöt av att plåga mig själv. Senare beslöt jag, att jag ville bli präst och endast intressera mig för översinnliga ting — varken tänka på mig själv eller mina medmänniskor. men ofta längre fram i. livet har jag undrat, om detta avsvärjande av livet inte helt enkelt var ett omedvetet försök att skaffa mig rätten till glömska. Undergå brev till Polen censur? Jag fruktar det och tror att det är förstån- digast, att vi hädanefter inte i vår kor- respondens beröra allmänna frågor, inte ens filosofiska, hur oskyldiga de än må vara. Våra . uttalanden skulle kunna Jag var i god tro då, missförstås eller vrängas och orsaka er obehag. Om ni vill glädja mig med ett brev, så adressera det till n:o 13 Rue des Sablons. Er tillgivne vän Pierre Curie.” Pierre Curie till Marie Sklodowska, den 17 sept. 1894: ”Ert brev har vållat mig stor oro. Vid dess läsning kände jag, hur ängslig och tvehågsen ni var, då ni skrev det. Men ert brev från Warschau har åter lugnat mig, ty det övertygade mig om att ni återfått er jämvikt. Ert porträtt är ut- märkt. Det var bra vänligt av er att skicka mig det. Mottag mitt hjärtligaste tack. Ni kommer alltså tillbaka till Paris. Jag är lycklig över ert beslut. Jag hy- ser en livlig förhoppning, att vi åtmin- stone skola få bli oskiljaktiga vänner. Delar ni inte den förhoppningen? Om ni vore fransyska, skulle ni med lätt- het kunna få en lärarebefattning vid något lyceum eller vid en normalskola för flickor. Skulle en sådan befattning behaga er? Er tillgivne Pierre Curie.” ”Jag har visat min bror ert porträtt. Fick jag det? Han tycker om ert utse- ende. Men han tillade: ”Hon ser mycket bestämd, ja, rent av egensinnig ut.” —” Vore inte redan det en utmärkelse att sha inspirerat sådana brev? (Forts. i nästa n:r) Ett hederstecken TfA-nålen — de tek- niskt in- tressera- des kän- nemärke — kan varje intresserade TfA- läsare förvärva genom att bliva tidningens ombud. Samtidigt gör Ni en god extraförtjänst. Ombudsvillkor gratis! Sänd in kupongen i dag! Till Teknik för Alla. - Box 3137, Stockholm 3: Undertecknad önskar få sig till- sänt ombudsvillkor och material. IN [Cha bole rr sag SS SER DE DRAG Bostad: Adress: Öppet kuvert = porto 5 öre. Ad ROSSI TITAN JEN ES OF ISSN FIAT sc 0 8 AWFABER räknesticka är tillverkad med yppersta precision. Den är oumbärlig för alla, som i sitt dag- liga liv syssla med uträkningar av olika slag. AWFABER en Speciell För 3; a, Bärsmannen FaR S det TW: FABER ”äknesticka HSTELL TEKNIK för ALLA 25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 12 01:59:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1943-2/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free