TEKNIK FÖR ALLA:s I ORDBOKEN INGÅENDE DEFINITIONER GRANSKADE AV: Professor O. H. Faxén (mekanik) Professor Hannes Alfvén (elektroteknik) Fil. lic. Iwan Bolin (kemi) TEKNISKA ORDBOK! HUVUDREDAKTÖRE R: Civilingenjör Olov E. Svahn (mekanisk teknologi) Civilingenjör H. Hallendorff (mekanisk teknologi) Copyright: TEKNISKA FÖRLAGS AB, STOCKHOLM Ingenjör Sven Sköldberg Redaktör N. Fr. Etterling greinachkoppling: likriktarkopp- ling, vilken ger en likspänning, som är större än växelspännin- gens maximivärde. grenrör: gjuten rördel för grövre avloppsledning med på sidan i vinkel anordnad röranslutning (avgrening) av oftast klenare dimension. griplina: vid gripskopemaskiner den lina, som sluter gripskopans bägge käftar. Kallas även slut- ningslina. gripskopa: transportmedel = för massagods, såsom kol, koks, sand e. dyl., bestående av en vid en lyftkranskrok upphängbar be- hållare eller skopa, vars delar (käftar) vanligtvis på maskinell väg kunna slutas vid lastens in- tagande och öppnas vid dess tömning. grovfil: fil med djupa räfflor (grader) på stort inbördes av- stånd. Kallas även skrubbfil. grovrenare: stubbavskiljare (se d. 0.). grundenheter: enheter, ur vilka ett måttsystems alla övriga en- heter kunna härledas.” I alla de vanligaste måttsystemen ingå enheterna för längd och tid som grundenheter. Som tredje grundenhet tillkommer enheten för massa eller kraft. grundfrekvens: den lägsta frek- vensen hos de sinusformiga förlopp, vari ett godtyckligt växelströmsförlopp kan uppde- las enligt fourieranalysen. G. är lika med det ursprungliga växelströmsförloppets : frekvens. grundhyvel: handhyvel med ett smalt, i rät vinkel, L-formigt böjt järn. Användes för hyvling tvärs över fibrernas längdrikt- ning 1 spår och dylikt för ut- jämning av botten, sedan spå- rets sidor först begränsats med en gradsåg. grundmaterial: det vid svetsning oberörda materialet i arbets- stycket. grundton: det sinusformiga växel- strömsförlopp i en uppdelning enligt fourieranalysen av ett godtyckligt växelströmsförlopp (periodiskt förlopp), som har den lägsta frekvensen (grund- frekvensen) (se d. 0.). grundämne: ämne, som genom vanliga kem. reaktioner icke kan sönderdelas. Antalet grund- ämnen är 92, varav 90 äro kän- da. Benämnes även element. gruppcentral: central (tavla) med säkringar, vilka äro inkopplade närmast efter mätaren i eh elek- trisk installation. gruppledning: från den sista säk- ringen i en elektrisk installation utgående ledning. Till g. anslu- tas förbrukningsapparaterna. gruvgas: se metan. gruvspel: maskinell anordning för uppfordring av brutet berg ur gruvor. gråberg: ofyndigt eller icke malm- förande berg. gråjärnsgjutgods: gjutgods av s. k. grått järn, d. v. s. järn med hög kolhalt i vilket kolet i huvudsak uppträder i form av grafitfjäll inbäddade i grund- massan. glättningsdrossel: i serie med be- lastningen till en likriktare in- kopplad drossel för glättning (se d. 0.) av likströmmen. glättningskondensator: parellellt med belastningen till en likrik- tare inkopplad kondensator för glättning (se d. o.) av likspän- ningen. glättningsorgan: organ för glätt- ning (se d. o.) av den av en lik- riktare lämnade likspänningen eller likströmmen. G. utgöres vanligen av en med belastning- en seriekopplad dämpspole (se d. 0.) eller en med belastningen parallellkopplad kondensator el- ler bådadera. För effektivare glättning användes filter (jfr glättningsdrossel och glättnings- kondensator). glödelektrisk ventil: se glödkatod- likriktare. glödelektroner: från en metallyta genom uppvärmning utträdande fria elektroner. glödgning: värmebehandling av metallmaterial, framförallt stål, genom upphettning av materia- let till minst 550” C och efter- följande hastig eller långsam avkylning för att därmed t. ex. göra detta hårdare eller mju- kare. glödgryta: gryta, i vilken de före- mål, som skola glödgas, inläggas för att skyddas mot oxidation under värmebehandlingen. Kal- las även glödpanna. glödgugn: detsamma som glödugn (se d. 0.). glödkatod: katod, som emitterar elektroner genom uppvärmning. glödkatodlikriktare: ventil (= lik- riktare), som arbetar med glöd- elektroner. Dessa glödelektroner kunna härvid emitteras i va- kuum eller i ett gasfyllt rum. I förra fallet är den glödelek- triska ventilen identisk med det vanliga elektronröret och ger endast svaga strömmar, medan densamma i det senare fallet lämnar avsevärt större ström- styrka. glödkatodrör: elektriskt urladd- ningsrör, i vilket en elektrod (katoden) vid uppvärmning emitterar elektroner. glödlampa: anordning för om- vandling av elektrisk energi till ljusenergi. G. består i huvudsak av en sockel med därpå fastsatt glaskolv, vilken innehåller en glödtråd av kol eller (i moderna lampor) volfram. glödpanna: detsamma. som glöd- gryta (se d. 0.). glödspiral: tändspiral (se d. 0.). glödspån: oxidbeläggning, som bil- das då t. ex. glödande järn är i beröring med oxiderande gaser, såsom luft, kolsyra, rökgaser e. ayl. Kan avlägsnas genom betning. Kallas även avbränna, hammarslagg eller valssinner. glödstrumpa: glödkropp av väv- nad, impregnerad med torium- eller ceriumnitrat. Användes vid alstrande av glödljus. glödström: den ström, som genom- flyter glödtråden i ett elektron- rör eller ett urladdningsrör. glödströmsbatteri: batteri, som lämnar glödström till glödtrå- darna i elektronrör (se A-bat- teri). glödströmsmotstånd: variabelt motstånd i glödströmkretsen för reglering av glödströmmen. 93