- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 21. 21 maj 1943 /
24

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min mor Marie Sklodowska Curie, av Eve Curie - Händigt folk: Arbetsbeskrivningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

viskande frågor till varandra och sträc- ker på halsen för att inte gå miste om Marie Curies entré; Alla de närvarande enas i samma undran: med vilka ord skall den nya professorn — den enda kvinna, som Sorbonnes lärda någonsin upptagit i sin krets — inleda sin före- läsning? Skall hon tacka ministern? Skall hon tacka universitetet? Kommer hon att tala om Pierre Curie? Natur- ligtvis! Traditionen kräver, att man hyl- lar sin föregångare. Men i detta fall är denne samtidigt en make, en arbetskam- rat. Spännande i sanning! Ett alldeles unikt förhållande! En verkligt drama- tisk situation! Klockan 1.30 öppnas fonddörren, och under en storm av applåder skrider Ma- rie Curie fram mot katedern. jer lätt på huvudet till en kort hälsning, och under väntan på att applåderna sko- la upphöra griper hon tag om kanten på det långa bordet, som är belastat med apparater och instrument. Helt tvärt upphöra ovationerna. Det är något hos denna späda, bleka kvinna, vilken synbart anstränger sig att behärs- ka sina drag, som på ett underligt sätt griper de närvarande och tvingar till uppmärksamhet och tystnad dessa ska- ror, som infunnit sig för att bevittna ett pikant skådespel. Marie ser rakt ut framför sig och bör- jar tala: ”Då man iakttager de framsteg, som gjorts inom fysikens landamären under de senaste tio åren, förvånas man över, hur förändrad vår uppfattning om elek- tricitet och materia blivit — —” Marie Curie har upptagit sin makes undervisning precis vid den punkt, där han lämnade den. Vad kunna väl dessa kyligt uttalade ord äga för en oförklar- lig förmåga att framkalla rörelse? Man ser ögon fyllas med tårar. Hon talar om de nya teorierna om elektricitetetens natur, om atomernas sönderfall och om de radioaktiva grund- ämnena. Och när hon utan att svikta hunnit igenom sin lärda exposé, drar hon sig lika tyst och snabbt som hon kommit in, åter tillbaka genom den lilla dörren. ENSAM Vi ha beundrat Marie, då hon, stödd av en snillrik make, lyckades såväl sköta sitt hem som utföra sin andel i ett stort vetenskapligt livsverk. Vi ha svårt att tänka oss, att hon skulle kunna föra en ändå mera arbetsfylld tillvaro eller äga kraft till ändå större ansträngningar. Och ändå är det ett faktum, att hen- nes tillvaro hittills varit lätt och lycklig i jämförelse med den, som nu väntar hen- ne. Inför det ansvar, som ”madame veuve Curie” får ikläda sig, skulle en modig, lycklig och livsduglig man rygga tillbaka. Hennes livsuppgift består nu i att upp- fostra två barn i uppväxtåldern, att för- tjäna deras och sitt eget uppehälle och att på ett glansfullt sätt uppehålla en professur. Hon har att utan Pierre Cu- ries värdefulla hjälp fortsätta de forsk- ningar hon inlett tillsammans med ho- nom. Hon har att ge order och råd till assistenter och elever. Och sist, men inte minst bör hon sträva att upp- 24 TEKNIK för ALLA Hon bö-. rätta ett laboratorium, värdigt de för- hoppningar, som Pierre aldrig fick se uppfyllda, och varest unga forskare sko- la kunna fullfölja och utveckla Radioak- tivitetens nya vetenskap. xx Det första av dessa många mål, åt vilket Marie ägnar sin omtanke, är att bereda sina döttrar och sin svärfar en sund och behaglig tillvaro. I numro 6 vid Rue du Chemin de fer i Sceaux hyr hon ett anspråkslöst hus med en vacker trädgård. I en oavhängig fly- gel, slår doktor Curie sig ned, och Iråne blir den förtjusta ägaren till en jord- lapp, som hon fåt odla efter eget be- hag. Övervakad av en sköterska tultar Eva omkring på gräsplanen, sökande efter sin älskling, en sköldpadda, eller jagande efter den svarta eller den spräckliga katten. Det nya hemmets läge vållar Marie yt- terligare en ansträngning. Hon får var- je dag taga tåget in till laboratoriet, och resan tar en halvtimme. Varje mor- gon ses hon med raska steg vandra ner till stationen. Hennes brådska skvall- rar om en nervös känsla att ständigt ha ett väntande mål och om en ängslan att försumma något. För alla resande på denna förstadslinje blir snart den djupt sorgklädda kvinnan, som ständigt intar samma plats i en och samma 2:dra- klasskupé på det kvalmiga tåget, en väl- känd företeelse. Hon har sällan tid att intaga sin lunch ute i Sceaux. Hon återknyter där- för bekantskapen med Quartier Latins små ”Crémerier”, vilka hon fordom be- sökte, ensam liksom nu, men ung och fylld av omedvetna förhoppningar. Eller också nöjer hon sig med att inne på sitt trånga laboratorium, gående av och an, äta ett litet bröd eller en frukt. Om aftonen, ofta mycket sent, tar hon tåget ut till Sceaux och anländer till sin upplysta bostad. Om vintern är hen- nes första omsorg, då hon träder in i hemmets vestibul, att inspektera den sto- ra kaminen, att mata den med kol och reglera dess spjäll. Det har blivit en fix idé hos Marie, att ingen annan än hon själv är i stånd att sköta en kamin. Det är ju verkligen också ett faktum, att hon är mästare i konsten att med en kemists skicklighet och precision stapla upp papper och stickor under ko- len och vedträna. Då kaminen äntligen genom sitt jämna spinnande tillkänna- ger, att elden tagit sig, sträcker Marie ut sig på soffan och hämtar sig efter sin ansträngande arbetsdag. Alltför förtegen och skygg för att nå- gonsin visa sin sorg, gråter Marie ald- rig i andras närvaro. Hon vill varken väcka medlidande eller bli tröstad. Hon anförtror ingen sina anfall av förtvivlan och de fasansfulla mardrömmar, som hemsöka henne om natten. Men hennes närmaste iakttaga med oro, hur matta hennes ögon blivit, hur de ständigt stirra frånvarande rakt ut i rymden och hur hon i ett nervöst ”tic” oupphörligt stry- ker sina av radiumstrålar brända finger- toppar mot varandra. (Forts. i nästa nr.) HÄNDIGT FOLK Arbetsbeskrivningar SS nn Förteckning över: ritningar och arbetsbeskriv- ningar, som hittills varit införda i TfA. Ön- skade nummer expedieras mot insändande av 35 öre per ex, i frimärken eller per postgiro 157992. Även mot postförskott varvid dock porto tillkommer. Förteckningen började in- föras i nr 10, 1943. TfA nr 22 — 1942: ”Det osynliga bordet”. Ett uppfällbart bord med bänkar för köket eller matvrån. Be- skrivning med ritningar. ”Ljudisolering av hemmaverkstaden”. Råd och anvisningar. ”Hur man ändrar om en liten svarv till en revolversvarv”. Beskrivning med skisser. ”Omlindning och beräkning ay småmoto-- rer”. Forts. ”Mustang”. Ritning och beskrivning på ett modellflygplan. TfA nr 23 — 1942: ”Fem fina cykelbilar”. Allmän beskrivning meå många goda råd och illustrationer. ”Hur man bygger ett elektriskt modell-lok”. 3:e artikeln, behandlande vagnskorg, ström- avtagare och detaljmontering. ”Ett ritbord, som ni kan göra själv”. Ar- betsbeskrivning med ritningar. ”Sländan — TfA:s folkbåt”. Del 10. TfA nr 24 — 1942: ”1800-talsdiligens som modell”. En intres- sant uppgift för modellbyggare. Detaljerad beskrivning med ritningar. ”En leksaks-u-båt som kan dyka”. Arbets- beskrivning med bilder. ”Den unge kemisten”. 1:a artikeln i serien. ”Omlindning och beräkning av småmoto- rer”. Forts. TfA nr 25 — 1942: 5 ”Frisk luft i mörkrummet”. Hur man gör en effektiv ventilator för mörkrummet. AÅr- betsbeskrivning med bilder. ”Sländan — TfA:s folkbåt. Del 11. ”Den unge kemisten”. 2:a artikeln i serien. ”En enkel hydraulisk press”. Kortare be- skrivning. ”Vackra möbler till sportstugan”. Hur man gör en stol i dalastil. Beskrivning med skis- ser. ”Sportstugedetaljen”. Tävlingen avgjord, och pristagarnas förslag presenteras: ”Tips för hängmatteliggare”. ”Bra drag — en ven- tilations- och skorstensanordning för sport- stugan”. ”Bra sätt att förtöja en båt” samt ”Källare med hiss”. Till Teknik för Alla, Exp., Box 8137, Sthlm 8. Sänd mig följande nr av TfA. FN ij te RER RA Ne Avgiften 35 öre per exemplar bifogas 1 fri- märken /. uttages genom postförskott. (Stryk det ej önskade.) é NAN 37000 e vie 05 sta des Sd FOOTER Bostads: oms css OCIEOOL ROOT OONGA ENDL Postadress: ......... sek sla öfölölare 6.8 due eder Skriv tydligt! (OBSERVERA! = Följande nr av årg. 1940—41, upp- tagna i förteckningen i tidigare nr, äro nu SLUTSÅLDA och kunna icke expedieras. Nr 19, 20, 22, 24, 25,.27, 28, 31, 33, 35, 42, 1940, 1, 7, 22, 27, 1941.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 12 02:01:53 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1943-21/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free