mm lekniska ma Museet SE STOCKHOLM av Horndals Bruk, men eftersom man där icke kunde valsa så grovt som 4 eng. tum, måste smältstyc- kena utsmidas under hammare och slätas i rundsänken till rätta dimen- sioner för länkämnena, varvid en smälta lagom förslog till varje länk. Ämnet värmdes sedan i en Världens grövsta ankarkätting EF Tekniska Museets avdelning för järn och stål finns ett unikt prov på kättingsmide, nämligen fem län- kar av en rekordartat grov stolp- kätting. -Den är utan tvivel den grövsta som tillverkats i vårt land och gör dessutom anspråk på att vara den grövsta i världen, vilket dock naturligtvis är svårt att be- visa. Kättingen ifråga smiddes år 1897 vid Tönshammars Bruk, ett numera nedlagt mindre järnbruk i Hälsingland. Kättingen har över- 12 TEKNIK för ALLA lämnats som gåva till museet av verkmästare Carl R. Bruce, Smed- ; jebacken, vilkens farfar som verk- mästare och kättingsmed deltog i detta enastående smide. Storleken framgår vid jämfö- relse med tändsticksasken t. v. Varje länk väger ca 90 kg och mä- ter 60 cm.i längd, grovleken är 10 cm. Smidet krävde speciella meto- der och är i Tekniska Museets års- bok, Daedalus 1941, ingående skild- rat av Lennart Way—Matthiesen: ”Järnet till kättingen levererades Kättingsmederna vid Ramnäs Bruk omkring år 1890. ”Världens grövsta ankoarkätting”, till- verkad vid Töns- hammars Bruk 1897. stor, kokseldad flamugn, och där- efter kröktes en ända i taget över en mall. Därvid drogo sex man i ett fyra meter långt fästjärn, som påsattes ämnet. Länkarnas hop- smidning utfördes i en stor, fristå- ende rundhärd. Två smeder skötte tången, och två par släggare byt- tes om för att hinna slå ihop hetan, medan den vällde. Det svåraste momentet var då stödet, som var av gjutjärn, skulle smidas in i län- ken. Härdvärmen förslog nämli- gen knappt, då de tidigare insmidda länkarna måste följa med in i här- den. De fyra smedsdrängarna hade extra stora släggor och arbetade ned länkens bredd medelst rund- slag på s. k. slätstamp, varvid stö- det smiddes in och sedan fastnade ytterligare genom krympningen. Under hela arbetet måste man an- vända tågtaljor och särskilda häv- armar för att lyfta och vända kät- tingen i fyren och på städet. Detta arbetslag om sex man kunde i bästa fall hinna med att smida en länk under en 10 timmars arbetsdag”. Innan denna kätting kom till Tekniska Museet, har den vid ett tillfälle visats, nämligen på indu- striutställningen i Stockholm år 1897, där den väckte stort uppse- ende. Då några bilder från Töns- hammars Bruk ej finnas, visa vi en grupp kättingsmeder från Töns- hammars arge konkurrent inom kättingsmidet, Ramnäs Bruk, där kättingsmidet också har gamla tra- ditioner och fortfarande bedrives.