TEKNIK för ALLA :s TEKNISKA ORDBOK Förteckning över de förkortningar och sammandragningar av ord, som förekomma i texten: A = ampere c:a = cirka etc. = etcetera hl = hektoliter kem. = kemisk lat. = latin mm = millimeter spec. = speciell(t) at = atmosfär d. o. = detta ord ev. = eventuell hk = hästkraft kg = kilogram m = meter osv. = och så vidare sp. v. = specifik vikt atomnr = atomnummer dvs. = det vill säga ex, = exempel inkl. = inklusive konc. = koncentrerad max = maximum resp. = respektive t. ex. = till exempel atomvy. = atomvikt e. dyl. = eller dylikt fryspkt = fryspunkt i st. f. = i stället för kpkt = kokpunkt m, fl. = med flera s.k. = så kallad V = volt beteckn. = beteckning emk = elektromotorisk kraft fys. = fysisk fr = jämför ; 1 = liter m,. m. = med mera smpkt = smältpunkt W = watt bl. a: = bland annat eng. = engelsk (t) g = gram keal = kilokalori huvudsäkring: den säkring i in- stallationer, som sitter närmast mätaren. huvudvevstake: på en motoraxels vevtapp direkt lagrad vevstake, vars huvud jämväl utgör fäste för en eller flera bivevstakar. hydralikriktare: mekanisk likrik- tare (vibrationslikriktare), be- stående av en permanent mag- net, mellan vars poler en av den växelström, som skall likriktas, magnetiserad fjäder svänger. hydrargyrum: lat., betyder kvick- silver (se d. 0.). hydratcellulosa: genom behand- ling med alkali omvandlad cellu- losa. Teknisk användning vid mercerisering (se d. 0.) av bom- ull. hydratisering: addition av vatten till en kem. förening. hydraulik: 1) en del av hydrody- namiken, nämligen den äldre tekniska läran om vattens eller andra vätskors strömning i rör, rännor, kanaler, floder osv., 2) samlingskärl för från olika re- » tortrar i ett gasverk kommande gasrör och varifrån huvudgas- ledningen utmynnar. Kondensa- tion av tjära sker i h. hydraulisk: driven med vatten- kraft eller vätsketryck, t. ex. h. broms, h. domkraft, h. press och h. tippanordning. hydraulisk ackumulator: apparat för upplagring av tryckenergi. Den utgöres av en över en kolv anordnad, vertikalt rörlig, med stora vikter belastad cylinder, ansluten till tryckledningen mel- lan en pump och en med tryck- vätska från denna driven ma- skin, t. ex. en press eller smides- maskin, varvid tryckvätskan 106 från den kontinuerligt arbetan- de pumpen under maskinens vi- loperioder drives upp i cylin- dern, som lyftes upp jämte sin belastning. Under maskinens arbetsperiod tager den tryck- vätska såväl från pumpen di- rekt som från cylindern, vilken jämte sin belastning därvid åter sänkes och avlämnar sin acku- mulerade tryckenergi. hydraulisk kraftöverföring: metod att överföra drivkraft mellan två axlar medelst s. k. hydra- ulisk växel, dvs. ett av en centri- fugalpump och en turbin bestå- ende aggregat, varvid pumpen är anbragt på den drivande axeln och lämnar tryckvätska till den på den drivna axeln an- ordnade turbinen. Metoden möj- liggör utväxling och variation av den drivna axelns varvtal vid konstant varvtal på den dri- vande axeln. hydraulisk vädur: automatiskt ar- betande vattenuppfordringsap- parat, bestående av en delvis med luft fylld behållare med till- och avloppsrör. I tillopps- röret finnes en ventil, som öpp- nar sig inåt behållaren varjämte en ventil är placerad i avlopps- röret invid densamma. Genom inbördes samverkan mellan des- sa ventiler vid vattnets inström- ning i tilloppsröret drives vatt- net ömsom genom den eha, öm- som genom den andra ventilen, varigenom erhålles en tryck- stegring i behållaren, som ut- nyttjas för att driva ut vattnet i avloppsröret; benämnes även akvapult eller stöthävert. hydraulisk växel: av centrifugal- pump och turbin bestående ap- parat för att medelst tryckvätska åstadkomma varvtals- och kraft- utväxling mellan tvenne axlar (se även hydraulisk kraftöver- föring). hydrauliskt murbruk: murbruk som hårdnar under vatten. An- vändes vid vattenbyggnadsarbe- ten. Ex.: cementbruk. hydrauliskt tryck: medelst vätska alstrat tryck. hydrering: anlagring av väte till kem. föreningar. Användes tek- niskt för framställning av fly- tande bränslen ur tjära, olja, kol m. m. hydrid: kem. förening mellan väte och en metall. hydrocellulosa: genom behandling med syror omvandlad cellulosa. hydrodynamik: detsamma som hydraulik (se d. 0.). hydrofon: en med känslig mem- bran försedd apparat för upp- fångande och avlyssnande av genom vatten fortplantat ljud eller buller. H. användes sär- skilt som sjömilitärt hjälpmedel. hydrofor: sluten, delvis med luft fylld behållare vid smärre auto- matiska vattenledningsanlägg- ningar, som jämte en pump är inkopplad i ledningssystemet. Vattenståndet i behållaren hål- les inom vissa önskade gränser genom en av med vattenståndet varierande ' tryck i densamma manövrerad strömbrytare för strömmen till pumpens motor. hydrokinon: paraoxibensol. Färg- lösa kristaller. Framställes ur anilin. Användes inom fototek- niken. hydrolys: sönderdelning av en kem. förening medelst vatten. hydromekanik: läran om vätskor- nas egenskaper; indelas i hyd- rostatik och hydrodynamik (se (0) OH))S hydroplan: 1) båt med V-formad botten, som på mitten av sin längd är försedd med en hak- formig urtagning, varigenom båten vid hög fart mer' eller mindre lyfter sig ur vattnet, så att vattenmotståndet kräåftigt minskas, 2) flygplan, avsett för landning på och start från vat- ten. hydrostatik: läran om vätskors jämvikt. hydrostatiskt tryck: det tryck, som uppkommer på en i en väts- ka godtyckligt placerad yta till följd av överliggande vätskas tyngd. Detta tryck är lika med tyngden av en vätskepelare, vars volym utgöres av produkten av ytans storlek och dess tyngd- punkts djup under den fria vätskeytan. hydrostatisk våg: balansvåg med ena vågskålen placerad högre än den andra, så att den kropp, som skall vägas, kan anbringas hängande under denna vågskål och därigenom vägas nedsänkt i vätska, t. ex. för bestämning av specifik vikt. hydroxid: oorganisk förening, in- nehållande radikalen —OH i förening med en metall eller am- monium. Visar alkalisk reaktion. hygrograf: instrument för mät- ning och registrering av luf- tens fuktighet. hygrometer: instrument för mät- ning av luftens fuktighet. hygroskopisk: egenskapen att obe- roende av luftens fuktighet kun- na upptaga vatten ur luften. 107