ST i Drivanordning för en liten e D': är inte alltid säkert, att man har elektrisk kraft till förfogande för den nya amatörsvarven. Man måste då arrangera någon slags trampanordning, som . bör vara anordnad så, att svar- ven erhåller en så kontinuerlig och jämn rörelse som möjligt. Det finns naturligt- vis många möjligheter att utföra denna trampdrivning. Vi visa här ett utförande, som bör tilltala varje händig amatör. Det erforderliga materialet består av ett frihjul till en cykel, en motsvarande kedja, ett svänghjul, ett par fjädrar, en vevstake till en bil- eller flygmotor samt en pedal. Svänghjulet W bör ha en diameter av omkring 500 mm och en vikt av omkring 25 kg. Dess centrum uppborras att passa frihjulet, varefter = hjulet - monteras fast i ett vertikalt stöd B med tillhjälp av en bult P. Under svänghjulet monte- SVary NY ras på samma vertikala stöd en vevstake R på en axelbult Y. Vevstaken förlän- ges på lämpligt sätt med en järnstång F med en fastsittande pedal. På vevstaks- lagrets undersida fastskruvas en arm: X. Kedjan spännes sedan mellan armarna X och F enligt bilden. En liten men gan- ska kraftig fjäder vid C underlättar trampningen avsevärt. Slutligen monteras en lång och kraftig fjäder S mellan det vertikala stödet och vevstaken. Denna fjäder skall snabbt kunna draga upp trampen igen efter varje nedtrampning. För justeringen av denna fjäder kan det vara lämpligt att anordna det övre fjäderfästet som en bult med låsmuttrar. Det är ganska tydligt, denna trampanordning kan uppnå avse- värt större varvtal hos svarvspindeln än att man med vad som är möjligt medelst vanligare : trampanordningar. Som exempel kan nämnas, att man på en slipskiva, som drevs med den här beskrivna trampan- ordningen, kunde erhålla ett så högt varvantal som 6 000 varv/min. En askkopp av plåt H är visa vi en ny form av askkopp, som försvarar sin plats på rökbor- det och som på grund av sin enkelhet är mycket lätt att tillverka. Själva plåt- arbetet kommer att visa sig vara syn- nerligen intressant och kräver inga spe- ciella verktyg. En lövsåg, en träklubba och en träklots jämte möjlighet att bor- ra några hål är allt som behövs. Som material väljes mässing, koppar eller aluminium med plåttjockleken 1,5 mm. Väljer man aluminium, bör man dock välja något tjockare plåt, exempel- vis 2,0 mm. Utföres modellen av kop- par kan den bli mycket vacker efter oxidering. Man bör över huvud taget sträva efter att få en så vacker ytbe- handling som möjligt. En mycket god idé är att först klippa ut detaljerna i papp och foga samman dessa. Härigenom får man ganska snart en klar föreställning om formen är just så, som man själv finner vara trevligast. Efter behag kunna justeringar före- tagas av de i bilden visade måtten, in- nan plåten klippes ut slutgiltigt. Efter utklippning, renfilning och nog- grann putsning bockas plåtkanterna över träklotsen., Lödningen, som lämp- ligen bör vara hårdlödning, utföres om- sorgsfullt. Efter rengöring böra skar- varna icke märkas nämnvärt. Vid an- vändningen av aluminiumplåt måste en speciell lödmetod komma till använd- ning. då denna metall är mycket svår att löda på grund av den bildade oxidhin- nan, som icke tages bort genom vanliga flussmedel. Tillvägagångssättet måste bygga på rent mekanisk borttagning av oxiden under det ytan är i kontakt med det smälta lodet. En metod är att ren- göra ytan genom slipning. Metallen upp- hettas exempelvis med en blåslampa, un- der det ytan häftigt skrapas med den speciella lödmetallen, med eller utan flussmedel. Denna skrapning tar bort oxidhinnan samtidigt som lodet fastnar. En typisk lödmetall för aluminium har ingrediensernas varierande inom följan- de gränser: 50—85 proc. tenn, 15—50 proc. zink och 0—15 proc. aluminium. Jac Qa f Je RE SR rar BOCKAS RR MATE RIAL = FATET:) (25 x100 x LS "Ya CIGARETT HÅLLAREN: IE AND UTBREDNING 25 x I40x 15 "Mm 40 — — TR TN Ca FT 4 NITAR 3 "Im 6 MÄTT. I Dm TEKNIK för ALLA 21