meter, av vilken man väntar sig myc- ket, då den kan komma i bruk efter kriget. Det är ett teleskop av denna princip (ett spegelteleskop) vi här skola beskri- va. , Det är ej svårare att tillverka ett dy- likt med en förstoring upp till 400 gån- ger, än att var och en kan göra ett dy- likt, och ändå fordras inga maskiner eller ovanliga verktyg. För att erhålla ett gott resultat fordras däremot tåla- mod och noggrannhet. Av fig. 1 se vi principen för spegel- teleskopet. Om vi dividera spegelns brännvidd med okularets, så få vi för- storingsgraden. Först och främst be- stämma vi oss för att göra en spegel med 15 cm diameter och 210 cm bränn- vidd, och avråda alla på det bestäm- daste att första gången försöka göra en större spegel. Har man lyckats göra en förstklassig 15 cm spegel, så är det in- genting som hindrar, att man med de värdefulla erfarenheter man fått, försö- ker sig på en något större nästa gång. Spegeln göres av glas, men något op- tiskt glas är ej alls nödvändigt. Man skaffar hos en glasmästare 2 st glas- skivor av plant spegelglas 2 cm tjockt, och får dem skurna cirkelrunda med en diameter av 15 cm. Den ena skivan, som skall bli den konkava spegeln, bör ha åtminstone i det närmaste denna tjocklek, men det är ej nödvändigt att den andra, mot vilken spegeln skall sli- pas, har denna tjocklek, det kan räcka med c:a 1 cm. Fördelen med samma tjocklek är den att de skäras ur samma skiva och således få exakt samma hård- hetsgrad. De två glasskivorna skola gnidas mot varandra med slipmedel emellan efter ett visst system. Den ena skivan blir då konkav (spegeln) och den andra blir konvex. ; Fördjupningen i den konkava spegeln skall vara ytterst liten, eller c:a 0,69 mm. För att kunna kontrollera att för- djupningen i det närmaste blir exakt gör man sig en mall innan slipningen börjar. Absolut exakt kan man aldrig åstadkomma fördjupningen, men detta har ju ingen praktisk betydelse, då man senare på optisk väg kan exakt kon- trollera spegelns brännvidd. an skaffar en träribba något längre än dubbla brännvidden, i vårt fall 425 cm lång och 3 cm tjock och 6 cm bred. Man lägger ribban på ett slätt golv, slår en rund spik genom ribban ner i golvet intill den ena ändan. Vid den andra fäster man ett rakblad enl. fig. 2. Under ribbans fria ända (rak- bladet) lägger man en glasskiva, på vil- ken man placerat ett skrivmaskinspap- per, som man klistrat fast endast i kan- terna. Nu drar man försiktigt ribban med rakbladet över papperet, och får på det sättet en pappersmall, med vil- ken man under den kommande slipnin- gen då och då kan kontrollera fördjup- ningen av spegeln. Som vi tidigare nämnt, är det ingen svårighet att åstadkomma teleskopet. Det enda, som fordras, är största nog- grannhet och tålamod vid själva slipnin- gen. För att detta skall kunna åstad- kommas fordras först och främst ett sta- digt arbetsbord, helst något högre än vanlig bordshöjd. Skivan skall vara c:a Stommens och sta- tivets utformning är i viss mån be- roende på smak och — möjligheter. På bilden se vi den enkla konst- ruktion, som be- skrives av Nore- lius. 50 cm i fyrkant. En gammal kommod eller ett isskåp el. dyl. kan komma väl till pass. Mitt på bordsskivan fäster man den ena glasskivan med tre skruvar eller stift och en träkil på sådant sätt, att man lätt kan taga bort glasskivan genom att endast lossa på kilen. Se fig. 3. För att man under slipningen bekvämt skall kunna handskas med spe- gelskivan låter man svarva en träkloss 6 cm tjock och 14 cm diameter. På den- na fästes spegelskivan med små klickar av beck eller plastelina (modell-lera). Träklossen skall bestå av tre lager trä, sammanlimmade med fibrerna lagda i ' rät vinkel mot varandra. Vid fästandet av glasskivan får denna på inga villkor komma i kontakt med träklossen, utan beck-klickarna skola taga emot de even- tuella spänningar och böjningar, som kunna uppstå i träklossen. De minsta spänningar eller böjningar i glaset skul- RUNDSPIK IN RAKBLAD GLASSKIVA— SKRIVMASKINSPAPPER le helt och hållet fördärva resultatet. Vi röra oss ju med bråkdelar av en mil- limeter. Vi ha nu kommit till den viktiga slip- ningen. — Denna består i grovslipning, finslipning och polering. Till grovslipningen användes karbo- rundum. En lämplig sort är medelgrov ventilslippasta. ' Till finslipningen an- vändes medelgrov och finaste smärgel, och till poleringen polerrött (krokus). Grovslipningen tillgår på följande sätt. Man sätter fast den ena glasskivan mitt på bordet. Denna glasskiva kom- ma vi i fortsättningen att kalla för slip- skivan. Mitt på slipskivan lägges en tesked slippasta. Denna pasta skall ha en gröt- liknande konsistens. Skulle den vara för torr, tillsättes försiktigt under om- röring droppvis litet vatten. Man bre- der ut pastan över slipskivan med en grov pensel. — Över slipskivan lägges nu den på klossen fastkittade glasski- AS (i fortsättningen kallad spegelski- van). TERENCE TEKNIK för ALLA 17