- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 27. 2 juli 1943 /
15

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vatten, vatten, mera vatten!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Star. a

TR R
Industrien ropar efter vatten —

men mjukt vatten: Renande av vat-
ten för tekniska ändamål har bli-
vit ett problem, som först nu fått
en tillfredsställande lösning.

Lu ;;)
ärvaron av lösta mineralsalter i näs-
tan allt vatten spelar mindre roll för

vissa användningsområden, men ofta är

detta förhållande en nackdel, och ibland
blir vattnet härigenom oanvändbart.

I industrin förorsaka dessa salter
energiförlust, då de avsätta sig som av-
lagringar på kärl och behållare. De för-
svåra färgning och behandling av textil-
lier, sänka kvaliten hos papper för iso-
leringsändamål och förstör tvål och så-
pa i tvättinrättningar.

Vissa av dessa lösta salter förorsaka
hårdhet hos vattnet. Om tvål sättes
till hårt vatten, reagerar den först med
några av mineralsalterna och bildar en
beständig förening, som grumlar vatt-
net och tilltäpper porerna på de kläder
som tvättas i vattnet. När alla sådana
salter äro utfällda, kan överflödig tvål
bilda lödder, som visar att tvålen är
löst och har renande egenskaper. Detta
fenomen användes för att bestämma
vattnets hårdhet och denna uttryckes i
kvantitet tvållösning av viss koncentra-
tion, som erfordras för att bilda lödder
av en bestämd mängd vatten.

Alla lösta mineralsalter förorsaka
emellertid inte hårdhet. Detta faktum
bestämma de flesta metoder för renande
av vatten, t. ex. kalksode- och den ba-
siska processen. Den förstnämnda är
den svåraste att genomföra. Den kvan-
titet kemikalier, som tillsättes, måste
anpassas efter mängden föroreningar i
vattnet, och denna varierar från dag till
dag. Den basiska processen är enklare
att tillämpa. Vattnet får passera över
zeolitkristaller, vilka absorbera kalcium
och magnesium från de salter, som för-
orsaka hårdhet hos vattnet, och ersätta
dem med natrium. När det aktiva ma-
terialet är förbrukat, regenereras det
med en vanlig saltlösning.

Båda dessa metoder reducera vattnets
hårdhet betydligt — den basiska proces-
sen är den effektivare av de två meto-
derna. Kalksodaprocessen släpper ige-
nom en femtedel av uppslammade par-
tiklar, medan den basiska processen inte
upptager något härav. Båda metoderna
lämna alkaliskt vatten, ”

Det vatten, som renats på detta sätt,
duger till åtskilliga ändamål. Det kan
användas till matarvatten för lågtrycks-
pannor, men för de moderna högtrycks-
pannorna är det nödvändigt att matar-

vattnet är fullständigt fritt från mine-:

raliska föroreningar. Den enda möjlig-
heten att framställa sådant vatten var
förut destillation.

År 1934 visade, Adams och Holmers, i
British Department of Sientific and
Industrial Research, att vissa hartser
hade renande egenskaper. Vid samma

tid arbetade Permutit Co. Ltd på att
upptäcka ämnen med dessa egenskaper
och funno vissa kolhaltiga ämnen. In-
dustrielle Maatschappij Activitat i Hol-
land upptäckte också att reningsämnen
Are framställas ur stärkelse och dex-
rin.

Efter att ha övervägt de olika meto-
dernas användbarhet, uttog Permutit
Co. patent på ett förfarande, som är
känt under namnet Deminrolitprocessen.

Deminrolitprocessen är unik på så
sätt, att det är den enda möjlighet, utom
destillation, att avlägsna alla förorenin-
gar i vatten och detta för obetydlig kost-
nad. Det är inte tillräckligt att säga
att vattnet härigenom endast renas, ty
det innehåller överhuvudtaget inga lösta
ämnen. Vattnet destilleras inte, ty var-
ken värme eller destilleringsapparat er-
fordras. På denna grund säger man, att
det är demineraliserat.

Som framgår av bilden och diagram-

Mineraliskt vetten

a

B-—

. VATTEN, VATTEN, mera VATTEN!

met, är anläggningen mycket enkel i
konstruktion och verkningsätt. Den be-
står huvudsakligen av två cylindriska
behållare. Den första innehåller en bädd
av ett ämne, som omvandlar basiska, me-
talliska salter till motsvarande syror.
De metalliska jonerna kvarstanna i bäd-
den. Även ammoniak och ammoniaksal-
ter frånskiljas vid detta steg.

Vattnet får sedan passera genom en
andra cylinder, fylld med material, som
absorberar syrorna. Detta avlägsnar
alla syror utom koldioxid, och renar
vattnet från alla mineral. Koldioxiden
eller kolsyran har redan avlägsnats i en
gasavskiljare. Arbetarna, som inte be-
höva särskild utbildning utföra enkla
prov för att bestämma när reningsma-
terialen behöva bytas ut. Den första re-
ningsbädden regenereras genom en
utspädd lösning av svavelsyra. Sedan
regenereras den andra behållaren. Vat-

(Forts. på sid. 27.)

Lösning för om-
vandlande av me- Ö
talliska salter
till syror.

Deminrolit
behåll ere

Uppsaml ings-
behållare för
| kol syra (CO)

Syra Baser RR .
Renat
Regenererings- Regenererings vatten
lösning

lösning VS

Principskiss över en anläggning enligt Deminrolitmetoden.

En bild av Deminrolitanläggningen vid en större textilfabrik.

TEKNIK för ALLA 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 31 18:42:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1943-27/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free