Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska linjen, av Yngve Norrvi. 8. Bland metallgjutare och klädhängarfabrikanter i Gnosjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tet händiga är vi väl och vill gärna vara
våra egna. Varför just Gnosjö kommit
att bli ett helt litet centrum för små-
industrien är inte så gott att säga, men
det beror väl i stor utsträckning på de
rent geografiska förhållandena. Trak-
ten är ju inte direkt rik på naturtill-
gångar, och folk har måst slå sig på så-
dant som: lönar sig just på platsen.
Först var det väl hemslöjd, sedan blev
det regelrätt hantverk för en del, och
så småningom blev det småindustrier.
De flesta fabrikerna här sysselsätter så
där 5—10 arbetare, och oftast är det
medlemmarna i en familj eller en släkt,
som sitter vid maskiner och arbetsbän-
— Konkurrensen mellan de olika fö-
retagarna är inte så svår som man kan-
ske föreställer sig. Var och en försöker
hålla sig till sitt, och förresten är det
god åtgång på det som tillverkas här.
Går inte en vara längre, så sätter man
igång med att tillverka en annan. Små-
industrierna måste försöka vara anpass-
ningsbara.
Hallabometall började sin tillverkning
1907 och var då det fjärde företaget i
Gnosjö, som arbetade i metall. 1909 bör-
jade man tillverka båtbeslag, och 1917
el-material, strömbrytare, stickkontak-
ter, lamphållare o. s. v. för fartyg. Fab-
rikationen har gått bra hela tiden med
undantag för förra kriget, då metallen
liksom nu tog slut. Då var man ung,
säger disponent Unér, och hade svårt
att hålla sig i skinnet. Man hoppade på
16 TEENIK för ALLA
John Svensson och NMita Pottorsson
sågar ut ämnen till klädhängare.
Nedan: Profilfräs i klädhängarfabri-
ken. Kapaciteten är cirka 300 kläd-
hängare i timmen. Gustav Pettersson
kan konsten att hålla maskinen
med arbete.
slö ORS
Utsikt över Gnosjö.
- T. h.: Klädhängoar-
na -fermnissas. De
duktiga småländ-
skorna äro från
kameran räknat:
Vera = Pettersson,
Gun-Britt — Borg,
Sally Borg och
Henny Pettersson.
Vera Pettersson sätter krokar i
de: färdiga hängarna.
allt möjligt skräp och försökte sätta fa-
son på det. Om man ändå hade gått ut
och metat.... Nu tar man det lugnare.
Materialbristen är verkligen svår. Men
man har dragit sig fram på ”gammalt”.
Många har övergått till järn, så nu bör-
jar det bli ont om den varan också.
— Det finns oändliga mängder skrot
att ta vara på, men det måtte vara nå-
got fel på sättet som tillvaratagandet
sker på. Uppköparna betalar för dåligt
för skroten, vilket. kanske beror på att
de har svårigheter att i sin tur avyttra
det. ;
Så talar en genuin Gnosjö-bo, som
sätter en ära i att stå på egna ben och
vet vad han har, vet vad han gör och
vet att man klarar sig längre med att
vara en smula händig och företagsam.
Fabriken är typisk för Gnosjö; ett trä-
hus inrymmande gjuteri, sliperi, galva-
niserings- och <förkromningsverkstad,
förråd och kontor. Just nu sysselsätter
fabriken 10 man, och man ”tar det
lugnt” i väntan på att kriget skall sluta
och metalltilldelningen skall bli bättre.
1500 klädhängare
om dagen
Kö ödbangare ja. De skå också tillver-
; kas, fast man undrar förstås om det
kan löna sig att snickra ihop sådäna
ting, som folk i allmänhet inte betalar
något för. Klädhängare får man ju i
allmänhet. Att det lönar sig, kan -emel-
lertid Simon Svenningsson i Solhälls Trä-
industri i Gnosjö berätta om. Han till-
verkar nämligen ingenting annat än
klädhängare och har som kunder skräd-
(Forts. å sid. 28.)
Fabrikens maskinutrustning inger respekt. Till vänster ser vi Oskar Svenningsson
i arbete vid listfräsen, som producerar inemot 1500 ”byxpinnar” i timmen. Till
höger fabrikör Simon Svenningsson siälv vid en putsmaskin, som är
fabrikens. speciella stolthet.
£
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
