TEKNIK för ALLA :s TEKNISKA ORDBOK Förteckning över de förkortningar och sammandragningar av ord, som förekomma i texten : A = Ampere c:a = cirka etc. = etcetera hl = hektoliter kem. = kemisk lat. = latin mm = millimeter spec. = speciell(t) at = atmosfär d. o. = detta ord ev. = eventuell ; hk = hästkraft kg = kilogram m = meter osv. = och så vidare sp, v. = specifik vikt atomnr = atomnummer d. v. s. = det vill säga ex, = exempel inkl. = inklusive konc. = koncentrerad max = maximum resp. = respektive t. ex. = till exempel atomv. = atomvikt e. dyl. = eller dylikt fryspkt = fryspunkt ist. f. = i stället för kpkt = kokpunkt m. fl. = med flera S. k. = så kallad Vv = volt beteckn, = beteckning emk = elektromotorisk kraft fryspkt = fryspunkt jfr = jämför 1 = liter m, m. = med mera smpkt = smältpunkt W = watt bl. a. = bland annat eng. = engelsk (t) g = gram keal = kilokalori - FASEN i kolorimetri: mätning av en väts- kas färg genom jämförelse med en vätska av känd färg. koloxid: kolmonoxid, färg- och luktlös gas, utgörande förening mellan kol och syre. Bildas vid ofullständig «förbränning av trä, kol m. m. Förekommer i rökgaser, ingår i gengas, lys- gas. Förorsakar ytterst farliga koloxidförgiftningar. koloxiklorid: se fosgen. kolstål: järn med vanlig halt av kisel och mangan jämte kol och ev. föroreningar. Benäm- nes även olegerat järn. kolsvavla: -koldisulfid, färglös vätska med otrevlig lukt, utgö- rande förening av kol och sva- vel. Framställes genom att le- da svavelångor över glödande kol. Användes som lösningsme- del för fett, svavel, kautschuk m. m. samt vid framställning av konstsilke. kolsyra: förening av koloxid och vatten. Jfr koldioxid. koltetraklorid : tetraklormetan; färglös vätska med eterisk lukt. Framställes ur kolsvavla och klor. Användes som lösnings- medel och som eldsläcknings- vätska. Avger giftiga och be- dövande ångor. Bildar i värme lätt fosgen (se d. 0.) koltrådslampa: — elektrisk glöd- lampa, där glödtråden utgöres av en koltråd. Dessa lampor ha numera ersatts med metall- trådslampor. kolv: 1) i allmänhet maskindel, varmed ett på densamma ver- kande tryck överföres till me- kaniskt arbete eller tvärtom, t. ex. vid ångmaskiner, förbrän- 142 ; ningsmotorer och pumpar, 2) i motorcylinder fram- och åter- gående del, som upptager för- bränningstrycket, vilket sedan överföres till mekaniskt arbete genom vevstake (kolvstång) och vevaxel, 3) kärl av glas, upptill försett med hals. Användes för kem. laboratoriearbeten. Före- kommer som sättkolv: sfärisk form med plan botten; erlen- meyerkolv: konisk form; frak- tionskolv: kolv försedd med si- dorör. kolvbotten : den mot förbrännings- rummet vända kolvdelen i en förbränningsmotor. kolvhastighet: kolvs medelhastig-. het under ett slag (takt) ut- tryckt i meter per sekund (m/s). kolvmantel: kolvs cylindriska del. kolvport: i kolv till tvåtaktsmo- tor urtagning, som öppnar för- bindelse mellan överströmnings- kanal och vevhus. kolvpump: pump, vars pumpande organ består av en i en cylinder arbetande kolv. kolvring : fjädrande tätningsring inlagd i spår runt kolvens man- telyta. kolvstång : vid ångmaskin eller förbränningsmotor den stång, som överför på kolven verkande krafter till tvärstycket. kolvtapp: genom kolv- och vevsta- kes lillända gående tapp. kolvtapp, flytande: genom kolv och vevstakes lillända gående tapp, som är vridbart lagrad i såväl kolven som veyvstaksänden. kolväte: organisk förening en- dast innehållande kol och väte. Kolväteföreningar utgöra stom- men i hela den organiska ke- mien. Omfattar metan-, etylen-, acetylen-, bensolserien m. fl. kombinationsfog: fog, där sSvets- ning skall användas tillsammans med annan ' bindningsmetod, t. ex. nitning. kombinationsmåttsats: standard- måttsats för kontroll av mät- verktyg och för finare uträk- ningar, bestående av ett ringa antal med stor omsorg tillver- kade passbitar med plan-paral- lella mätytor. Dessa äro så sammanställda, att genom kom- binationer av ett par eller flera av dem ett större mått, repre- senterat av en passbit i satsen erhålles. Måttsatsen kan där- igenom kontrolleras, samtidigt som ett mycket stort antal kom- binationer kunna erhållas. kommunicerande kärl: kärl, som i nedre delen äro förbundna med varandra genom rörled- : ning. Vätskor ställa sig lika högt i båda kärlen, oberoende av deras form. kommautator: elektrisk kopplings- anordning, som t. ex. omkopplar en spole eller kondensator i takt med växlingarna hos de i de se- nare alstrade emk-erna eller strömmarna. kommautatorgenerator: kommu- tatormaskin (se d. 0.) kommautatormaskin: elektrisk ma- skin, som är försedd med kom- mutator (se d. 0.). Hit höra alla likströmsmaskiner och en del växelströmsmaskiner (växel- strömskommutatormaskiner). kommvutatormotor: kommutator- maskin (se d. 0.) kommautering: omkoppling av en växelström i takt med växlin- garna i den senares polaritet (riktning). kommuteringskurva: kurva, som visar ström- och spänningsför- loppen i en lindningshärva i en en elektrisk maskin vid kommu- tering. kommauteringslindning : se kommu- teringspoler. kommuteringspoler: mellan huvud- polerna i en likströmsmaskin anordnade och med ett fåtal av ankarströmmen genomflutna varv = (kommuteringslindning) lindade poler, som tjäna till att 1 de kommuterande spolarna in- ducera en så riktad emk, att gnistbildningen i möjligaste mån undvikes vid kommute- ringen. komparator: apparat för uppmät- ning av längder eller för jäm- förelse av längdmått. kompensationslindning: vid lik- strömsmaskiner anordnad ex- tra, av ankarströmmen genom- fluten lindning, som motverkar armatur- (ankar-) reaktionen (se d. 0.) kompensationsmunstycke: förga- sarmunstycke, som ger erfor- derlig bränslemängd även vid låg lufthastighet genom förga- saren. kompensator: apparat för nog- grann uppmätning av spännin- gar, varvid den spänning, som skall mätas, i instrumentkret- sen (galvanometerkretsen) kompenseras av en hjälpspän- ning, exempelvis från en av ett batteri matad potentiometer, så att ingen ström flyter genom mätinstrumentet (galvanome- tern). 145