Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknik för Alla:s tekniska ordbok: koks—kompressionständning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNIK för ALLA :s TEKNISKA ORDBOK
Förteckning över de förkortningar och sammandragningar av ord, som förekomma i texten :
A = Ampere c:a = cirka etc. = etcetera hl = hektoliter kem. = kemisk lat. = latin mm = millimeter spec. = speciell(t)
at = atmosfär d. o. = detta ord ev. = eventuell ; hk = hästkraft kg = kilogram m = meter osv. = och så vidare sp, v. = specifik vikt
atomnr = atomnummer d. v. s. = det vill säga ex, = exempel inkl. = inklusive konc. = koncentrerad max = maximum resp. = respektive t. ex. = till exempel
atomv. = atomvikt e. dyl. = eller dylikt fryspkt = fryspunkt ist. f. = i stället för kpkt = kokpunkt m. fl. = med flera S. k. = så kallad Vv = volt
beteckn, = beteckning emk = elektromotorisk kraft fryspkt = fryspunkt jfr = jämför 1 = liter m, m. = med mera smpkt = smältpunkt W = watt
bl. a. = bland annat eng. = engelsk (t) g = gram keal = kilokalori
- FASEN i
kolorimetri: mätning av en väts-
kas färg genom jämförelse med
en vätska av känd färg.
koloxid: kolmonoxid, färg- och
luktlös gas, utgörande förening
mellan kol och syre. Bildas vid
ofullständig «förbränning av
trä, kol m. m. Förekommer i
rökgaser, ingår i gengas, lys-
gas. Förorsakar ytterst farliga
koloxidförgiftningar.
koloxiklorid: se fosgen.
kolstål: järn med vanlig halt
av kisel och mangan jämte kol
och ev. föroreningar. Benäm-
nes även olegerat järn.
kolsvavla: -koldisulfid, färglös
vätska med otrevlig lukt, utgö-
rande förening av kol och sva-
vel. Framställes genom att le-
da svavelångor över glödande
kol. Användes som lösningsme-
del för fett, svavel, kautschuk
m. m. samt vid framställning
av konstsilke.
kolsyra: förening av koloxid och
vatten. Jfr koldioxid.
koltetraklorid : tetraklormetan;
färglös vätska med eterisk lukt.
Framställes ur kolsvavla och
klor. Användes som lösnings-
medel och som eldsläcknings-
vätska. Avger giftiga och be-
dövande ångor. Bildar i värme
lätt fosgen (se d. 0.)
koltrådslampa: — elektrisk glöd-
lampa, där glödtråden utgöres
av en koltråd. Dessa lampor
ha numera ersatts med metall-
trådslampor.
kolv: 1) i allmänhet maskindel,
varmed ett på densamma ver-
kande tryck överföres till me-
kaniskt arbete eller tvärtom, t.
ex. vid ångmaskiner, förbrän-
142 ;
ningsmotorer och pumpar, 2) i
motorcylinder fram- och åter-
gående del, som upptager för-
bränningstrycket, vilket sedan
överföres till mekaniskt arbete
genom vevstake (kolvstång) och
vevaxel, 3) kärl av glas, upptill
försett med hals. Användes för
kem. laboratoriearbeten. Före-
kommer som sättkolv: sfärisk
form med plan botten; erlen-
meyerkolv: konisk form; frak-
tionskolv: kolv försedd med si-
dorör.
kolvbotten : den mot förbrännings-
rummet vända kolvdelen i en
förbränningsmotor.
kolvhastighet: kolvs medelhastig-.
het under ett slag (takt) ut-
tryckt i meter per sekund (m/s).
kolvmantel: kolvs cylindriska del.
kolvport: i kolv till tvåtaktsmo-
tor urtagning, som öppnar för-
bindelse mellan överströmnings-
kanal och vevhus.
kolvpump: pump, vars pumpande
organ består av en i en cylinder
arbetande kolv.
kolvring : fjädrande tätningsring
inlagd i spår runt kolvens man-
telyta.
kolvstång : vid ångmaskin eller
förbränningsmotor den stång,
som överför på kolven verkande
krafter till tvärstycket.
kolvtapp: genom kolv- och vevsta-
kes lillända gående tapp.
kolvtapp, flytande: genom kolv
och vevstakes lillända gående
tapp, som är vridbart lagrad i
såväl kolven som veyvstaksänden.
kolväte: organisk förening en-
dast innehållande kol och väte.
Kolväteföreningar utgöra stom-
men i hela den organiska ke-
mien. Omfattar metan-, etylen-,
acetylen-, bensolserien m. fl.
kombinationsfog: fog, där sSvets-
ning skall användas tillsammans
med annan ’ bindningsmetod,
t. ex. nitning.
kombinationsmåttsats: standard-
måttsats för kontroll av mät-
verktyg och för finare uträk-
ningar, bestående av ett ringa
antal med stor omsorg tillver-
kade passbitar med plan-paral-
lella mätytor. Dessa äro så
sammanställda, att genom kom-
binationer av ett par eller flera
av dem ett större mått, repre-
senterat av en passbit i satsen
erhålles. Måttsatsen kan där-
igenom kontrolleras, samtidigt
som ett mycket stort antal kom-
binationer kunna erhållas.
kommunicerande kärl: kärl, som
i nedre delen äro förbundna
med varandra genom rörled- :
ning. Vätskor ställa sig lika
högt i båda kärlen, oberoende
av deras form.
kommautator: elektrisk kopplings-
anordning, som t. ex. omkopplar
en spole eller kondensator i takt
med växlingarna hos de i de se-
nare alstrade emk-erna eller
strömmarna.
kommautatorgenerator: kommu-
tatormaskin (se d. 0.)
kommautatormaskin: elektrisk ma-
skin, som är försedd med kom-
mutator (se d. 0.). Hit höra
alla likströmsmaskiner och en
del växelströmsmaskiner (växel-
strömskommutatormaskiner).
kommvutatormotor: kommutator-
maskin (se d. 0.)
kommautering: omkoppling av en
växelström i takt med växlin-
garna i den senares polaritet
(riktning).
kommuteringskurva: kurva, som
visar ström- och spänningsför-
loppen i en lindningshärva i en
en elektrisk maskin vid kommu-
tering.
kommauteringslindning : se kommu-
teringspoler.
kommuteringspoler: mellan huvud-
polerna i en likströmsmaskin
anordnade och med ett fåtal av
ankarströmmen genomflutna
varv = (kommuteringslindning)
lindade poler, som tjäna till att
1 de kommuterande spolarna in-
ducera en så riktad emk, att
gnistbildningen i möjligaste
mån undvikes vid kommute-
ringen.
komparator: apparat för uppmät-
ning av längder eller för jäm-
förelse av längdmått.
kompensationslindning: vid lik-
strömsmaskiner anordnad ex-
tra, av ankarströmmen genom-
fluten lindning, som motverkar
armatur- (ankar-) reaktionen
(se d. 0.)
kompensationsmunstycke: förga-
sarmunstycke, som ger erfor-
derlig bränslemängd även vid
låg lufthastighet genom förga-
saren.
kompensator: apparat för nog-
grann uppmätning av spännin-
gar, varvid den spänning, som
skall mätas, i instrumentkret-
sen (galvanometerkretsen)
kompenseras av en hjälpspän-
ning, exempelvis från en av ett
batteri matad potentiometer, så
att ingen ström flyter genom
mätinstrumentet (galvanome-
tern).
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
