Fil. lic. Iwan Bolin (kemi) Professor Hannes Alfvén (elektroteknik) TEKNIK FÖR ALL A:s I ORDBOKEN INGÅENDE DEFINITIONER GRANSKADE AV: Professor O. H. Faxén (mekanik) TEKNISKA ORDBOK HUVUDREDAKTÖRE R: Civilingenjör Olov E.; Svahn (mekanisk teknologi) Civilingenjör H. Hallendorff (mekanisk teknologi) Copyright: TEKNISKA FÖRLAGS AB, STOCKHOLM Ingenjör Sven Sköldberg Redaktör N. Fr. Etterling komplexsalt: sammansatt salt, vars beståndsdelar i lösning ej dissocieras i de enkla salternas joner. Ex.: blodlutsalt (se d. 0.). Jfr dubbelsalt. komponent: komposant. komposant: 1) inom eltekniken projektionen av en vektor (ström- eller spänningsvektor m. fl.) på en rät linje eller på ett plan, 2) inom matematik och mekanik allmänt begrepp för en vektor, representerande en kraft, en hastighet e. dyl. kompoundering: se kompound- maskin. kompoundmaskin: elektrisk lik- strömsmaskin, vars fält alstras av en shuntlindning och en se- rielindning. Kompoundering ut- föres för att giva de karakteris- tiska kurvorna (se d. 0.) vissa önskade förlopp, t. ex. vid gene- ratorer skall klämmspänningen stiga (överkompoundering), va- ra konstant (normal kompoun- dering) eller falla (underkom- poundering) vid stigande belast- ningsström. kompoundplåt: vanlig järnplåt, belagd med tunna ytskikt av t. ex. rostfri plåt. kompoundpump: se seriepump. kompoundstål: flerskiktat verk- tygsstål, vanligtvis bestående av en kärna av relativt mjukt, segt järn med på denna påsvetsat eller påvällt högvärdigt stål. K. användes bl. a. till hyvel- och yxstål. kompoundångmaskin: kolvång- maskin, 1 vilken ångan först ex- panderar i en högtryckscylinder och sedan i en bredvid placerad lågtryckscylinder, där slutex- pansionen äger rum. 144 kompressibilitet: sammantrycklig- het eller sammanpressbarhet av en kropp, vätska eller gas. kompression: = sammantryckning eller förtätning av en kropp, t. ex. en gasmassa, genom ökning av det på kroppen verkande ytt- re trycket. - kompressionsförhållande: förhål- lande mellan total volym i en cylinder, när kolven är i nedre, och total volym, när den är i övre dödpunkten. kompressionskran: kikkran (se d. 0.), avsedd att sätta en ång-, resp. motorcylinder i förbindel- se med fria luften. Kallas även pyskran, utblåsningskran. kompressionsring: kolvring, av- sedd att täta mot gastryck. kompressionsrum: i kolvmotor den del av cylinderrummet, som be- finner sig ovan kolven, när den står i övre dödpunktsläget. kompressionsslag: se kompres- sionstakt. kompressionstakt: vid förbrän- ningsmotorer den takt (se d. 0.), under vilken en i cylindern in- nesluten << bränsleluftblandning eller luft komprimeras. kompressionstemperatur: tempe- ratur i t. ex. en förbrännings- motors cylinder vid kompres- sionstaktens slut. kompressionständning: enbart ge- nom kompression .av den i en motorcylinder inneslutna luften eller bränsleluftblandningen åstadkommen tändning, genom att kompressionstemperaturen överstiger bränslets självan- tändningstemperatur. Förekom- mer i dieselmotorer. koks: porös kolprodukt, erhållen genom torrdestillation av sten- kol. Framställes dels i särskil- da koksverk (masugnskoks), dels i gasverk (gasverkskoks). koksalt: natriumklorid. Förekom- mer i havsvatten och som berg- salt. Användes i hushållet samt i kem. industri för framställ- ning av klor och klorföreningar. koksyra: se kalciumbisulfit. kol: C, grundämne. Atomv. 12,01. Atomnr 6. Förekommer som diamant, grafit och finkristalli- niskt pulver. KK. bildar stort antal föreningar (”organiska föreningar”). kolborste: borste av kol för strömavtagning från eller strömtillförsel = till elektriska maskiner. kolbågsvetsning: bågsvetsning, där ljusbågen alstras mellan arbetsstycket och en kolelek- trod (grafitelektrod) eller mel- lan tvenne kolelektroder och där ev. erforderligt tillsatsma- terial tillföres särskilt. koldioxid: färglös ej brännbar gas. K. bildar med vatten kolsyra, med metaller och baser bildas karbonat eller bikarbonat. Bil- das vid fullständig förbränning av organiska ämnen. Användes till kolsyrade drycker. koldisulfid: se kolsvavla. kolhydrat: grupp av org. ämnen, innehållande kol, syre och väte, särskilt förekommande i växt- riket. Indelas i socker-, stär- kelse-, cellulosa- o. gummiarter. kolkornsmikrofon: mikrofon (se d. 0.), där mellanrummet mel- lan tvenne membran av kol- - plattor är utfyllt av grova kol- korn. kollagen: äggviteämne, utgöran- de huvudbeståndsdelen i bind- väv och organisk bensubstans. Omvandlas vid kokning till lim. kollektor: se kommutator. kollergång : malningsapparat, an- vänd inom pappers- och spräng- ämnestillverkning samt inom gjuteriteknik för malning och blandning av gjutsand. Utgö- res av ett tråg med två rote- NE hjul av lava, granit eller stål. kollimator: kikare, i vars fokal- plan (brännpunktsplan) ett be- lyst föremål befinner sig. kollodium: lösning av cellulosadi- nitrat i eter och alkohol. Vid lösningsmedlets avdunstning bildas en gelatinartad film. Användes vid sårbehandling, till framställning av tunna membran m. m. kollodiumsilke: konstsilke fram- ställt ur kollodium. kolloid lösning: disperst system (se d. o.) av partiklar med stor- leksordningen 10-?—10-7 cm. Be- nämnes även sol. Se vidare dialys och koagulering. Ex.: äggvita, gummi, lim. kolmäla: anordning för framställ- ning av träkol ur trä genom torrdestillation. kolofonium: gulaktig harts, före- kommande i terpentin och kå- da. Användes till framställning av fernissor och lacker, till lim- ning av papper m. m. kolonn: 1) se destillationskolonn, 2) pelare inom byggnadstekni- ken. TT