Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Långflygning utan motor, av Yngve Norrvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vi försöka som sagt. En sväng
utåt, kurs rakt på fältet, spaken framåt
och lämpligaste hastighet för att få
längsta möjliga glidsträcka. Nu måste
det gå fort. Det sjunger i planet. Vin-
den visslar om öronen. Med god fart
svepa vi fram över sjön. Nu äro vi
nere på 100 meter. Hej vad ’det går.
In över fältet svänga vi. Vi titta på
stighastighetsmätaren, men den ligger
fortfarande under noll. Här bör termi-
ken finnas.
Vi göra en sväng åt vänster. Nu kändes
det bestämt, som om det lättade en smu-
la. Joo, sannerligen. Visaren på vario-
metern har krupit uppåt en aning. Här
finns faktiskt termik. . Det gäller bara
att komma mitt i blåsan. Höjden är
säkert inte mer än 70 meter nu. Nu
lägger sig visaren över nollstrecket. Vi
lägga planet i en brant sväng i för-
hoppning om att ha kommit mitt i blå-
san. Så svepa vi runt. Vi behålla höj-
den, men någon stigning vill det inte
bli. Mitt i svängen lättar högra vin-
gen. Jaså. Nå, då lägga vi ”kärran”
i högersväng för att komma mitt i blå-
san. Vi hade bara tangerat den tidiga-
Te. Och nu, nu ha vi kommit mitt i
”hissen”. :WVariometern visar 17, me-
ters stigning i sekunden. Runt, runt
går det. Nu ha vi 100 meter igen. Nu
150. Det går inte så fort, men det går
åt rätt håll. Se där, nu ha vi 200 me-
ter, och stigningen fortsätter.
Pp: 500 meter sjunker variometerns
visare ned på 0 igen. Blåsan är
slut, eller också ha vi bara tappat den.
Nåja, nu ha vi en smula höjd, och nu
gäller det att få tag i mera uppvind.
Över byn några kilometer längre bort
bör det finnas termik,. <Skogspartiet,
som ligger emellan, få vi forcera på
samma sätt som vi klarade av sjön för
en stund sedan. Vi ”trycker” för allt
vad vi äro värda. Vi sjunka men kom-
ma närmare byn med god fart. Och
där, där ligger en mås och seglar på
vita, orörliga vingar mitt över byn. Ja,
då är saken klar. Måsarna veta, var
termiken finns. Alltså göra vi vår be-
vingade vän sällskap, fånga en blåsa
på samma vis som förut, och stiga med
mer än ett par meter i sekunden. Efter
en stund ha vi tagit igen höjden, som
vi förlorade på vägen hit. Över oss
i det blå seglar måsen i vida svängar.
Vi följa efter honom uppåt. Stoltheten
stiger i kapp med höjdmätarens visare.
700 meter! 800 meter! Och nu lägger
sig måsen i glidflykt, rakt västerut.
Rakt ut över skogen och sjön på andra
Vi göra ett par svängar till,
sidan.
De sista förbered-
elserna göras för
starten.
märka att blåsan
håller på att upp-
lösas och följa ef-
ter måsen.
Samma historia
med tryckning över
skogen och sjön,
termik och ännu
bättre höjd över
sädesfältet på
andra sidan. Men
nu kommer någon-
ting annat, som
gör att vi få änd-
ra på ritualen en
smula. Ett svart.
åskmoln kommer
drivande. Visser-
ligen ha vi hört
talas om åskfron-
ter, men vi ha ald-
rig vågat ge oss i
kast med en sådan
förut. Nu skall
det dock ske. Nå-
gon gång måste
bli den första. Ha
vi tur, kan den
där svarta moln-
formationen ge oss
ordentlig skjuts
uppåt. Vi lig-
ga kvar och ut-
nyttja blåsan över
fältet ytterligare SR.
en stund, trycka och gå närmare åsk-
fronten. Där kommer den, och det börjar
redan kännas. VWVariometerns visare re-
ser sig samtidigt som den kalla luften
från åskfronten kilar in sig under den
varma luft, vilken vi befinna oss i och
som nu börjar glida uppför den kalla,
tunga luftvägg, som ställt sig i vår väg.
Nu blir det fart på mojängerna. In-
om några minuter äro vi uppe på 1500
meter, stiga ytterligare och göra en
sväng för att om möjligt kringgå själva
åskcentrum, som inte är så roligt att
komma in i med dess våldsamma fall-
vindar.
Och vi ha tur. Efter pärsen med
åskfronten och en rätt kraftig tryckning
för att komma bort därifrån efter att vi
utnyttjat den, ha vi nära 1800 meters
höjd och kunna lägga oss på verklig
sträckflygning. Nu behöva vi inte läng-
re vara så noga med meterna.
Ja, i stort sett, så går det till att göra
en sträckflygning. När man kommit så
långt, att man av en eller annan anled-
sg
N
AMA MA NE - Nn
ning anser det nödvändigt att gå ner,
så söker man ut ett lämpligt landnings-
fält, landar, söker reda på folk och får
planet nedmonterat, ringer till sina kol-
’ leger på startplatsen, talar om var man
befinner sig och ber dem komma med
en transportvagn. Och sedan ’ forslas
planet tillbaka till utgångspunkten, för
att kanske nästa dag göra en ny och
lika lyckad flygning.
Det kan dock hända, att väderleks-
förhållandena ställa sig mindre gynn-
samma den gången, ty det är inte all-
tid termiken är så idealisk, som under
den här hastigt beskrivna flygningen.
Vilket emellertid inte får nedslå humö-
ret vare sig på gamla inbitna segelflyga-
re eller på dem, som tänker slå sig på
sporten under den närmaste tiden.
Har ni förresten börjat er glidflyg-
EAA
utbildning än? Yngve Norrvi.
Sträckflygning, sådan den kan tänkas
tillgå under en varm sommardag.
TEKNIK för ALLA 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
