kopparvoltameter: Fil. lic. Iwan Bolin (kemi) "Professor Hannes Alfvén (elektroteknik) TEKNIK FÖR ALLA:s TEKNISKA ORDBOK I ORDBOKEN INGÅENDE DEFINITIONER GCRANSKADE AV: | Professor O. H. Faxén (mekanik) Civilingenjör Olov E. Svahn (mekanisk teknologi) Civilingenjör H. Hallendorff (mekanisk teknologi) Copyright: TEKNISKA FÖRLAGS AB, STOCKHOLM HUVUDREDAKTÖRER: Ingenjör Sven Sköldberg Redaktör N. Fr. Etterling eu mm mm mm mm RR OR — — —— — — —— —— —— — —— — — » rierande, godtyckligt tvärsnitt. Verktyget är lagrat i en såväl längs med som vinkelrät mot arbetsstyckets axel rörlig slid, vilkens rörelser regleras genom en kopieringsrulle, löpande mot en med arbetsstycket synkront roterande modell, vars form därigenom överföres på arbets- stycket. koppar: Cu, rödgul metall med stark glans. Atomv. 63,57. Atomnr 29. Sp. v. 8,92. Smpkt 1 080”. Förekommer som kop- parmalm (kopparkis, koppar- glans, bornit m. fl.). Fram- ställes genom utlakning med sy- ror eller genom smältbehand- ling, varefter följer elektroly- tisk raffinering. Användes till elmaterial, till legeringar m. m. kopparförluster: i en ledare till följd av ledarens motstånd (re- sistans) av en elektrisk ström utvecklad värmeenergi (joulskt värme), som ej tillgodogöres i den elektriska strömkretsen och därför innebär en energiförlust. kopparoxidullikriktare: torrlikrik- tare, som är uppbyggd av en med ett kopparoxidulskikt be- lagd kopparplatta och en mot kopparoxidulskiktet anliggande ibland med grafitskikt försedd kontaktplatta. kopparsilke : konstsilke, framställt genom att cellulosa löses i Schweizers reagens (ammonia- kalisk kopparoxidlösning). Den härvid erhållna lösningen pres- sas till trådar och cellulosan ut- fälles åter i ett syrabad. - instrument, medelst vilket styrkan hos en elektrisk ström kan bestämmas genom att väga den av ström- 148 men i ett elektrolytiskt bad av mättad kopparsulfatlösning av- skilda kopparmängden. Negati- va elektroden består av platina och positiva elektroden av kop- par. koppel: 1) lösbar förbindning mel- lan ett dragande och ett draget ; maskinelement, 2) detsamma som koppling (se d. 0.). koppling: 1) oftast lösbar förbind- ning mellan tvenne roterande (maskin) axlar. Jfr koppel, 2) inom eltekniken relation mellan tvenne elektriska strömkretsar, möjliggörande överföring av energi från den ena till den andra. Man skiljer på magne- tisk (induktiv), galvanisk och kapacitiv k. Vid magnetisk k. ha de båda strömkretsarna ett magnetiskt fält gemensamt, vid galvänisk k. ha de ett mot- stånd och vid kapacitiv k. en kondensator gemensamt. kopplingsfaktor: Se kopplingsko- efficient. Vid magnetisk kopp- ling (se d. o.) är k. förhållandet mellan den ömsesidiga induk- tans, som förefinnes mellan tvenne kopplade spolar, och den största ömsesidiga induktans, som kan förefinnas mellan sam- ma spolar. kopplingskoefficient: (= kopp- lingsfaktor), tal, som anger ett mått (grad) för kopplingen (se d. 0.) mellan tvenne elektriska strömkretsar. kopplingslamell: tunn stålskiva med eller utan beläggning i la- mellkoppling (se d. 0.). kopplingsplint: platta av isoleran- de material för anslutning och sammankoppling av elektriska ledningar. kompressor: maskin, varmed luft eller andra gaser kan kompri- meras, dvs. sammantryckas, förtätas, och därigenom ges ett tryck, som betydligt överstiger atmosfärtrycket. komprimera: sammanpressa, hop- trycka eller förtäta. koncentrator: anordning för kon- centrering, spec. av svavelsyra. kallas även saturator. koncentrisk: med gemensam me- delpunkt. Motsatsen är excen- trisk. Jfr t. ex. excenterskiva. kondensation: 1) kem. reaktion; består i att två eller flera orga- niska ämnen omsätta sig under avskiljande av vatten eller om- gruppering av ingående atomer. Ur teknisk synpunkt av stor be- tydelse, t. ex. vid framställning av kondensationsprodukter. Jfr polymerisation, 2) fysikalisk k., se kondensera. kondensator: anordning av tven- ne ledare (plattor, koncentriska cylindrar eller klot med mellan- liggande dielektrikum), som har egenskapen att kunna upplad- das (lagra elektricitet) med en elektricitetsmängd €Q, som är direkt proportionell mot den på- tryckta spänningen V. Q= C . V, där C är kapacitansen. kondensatorgenomföring: genom- föring för transformatorer m. m., utförd med skikt av isola- tionsmaterial med mellanlägg av metallfolier. kondensatormikrofon: mikrofon (se d. 0.), där membranet ut- göres av en kondensatorbelägg- ning. När membranet vibrerar, uppträda motsvarande ändrin- gar i kondensatorns kapacitans, vilka på olika sätt kunna ut- nyttjas. kondensera: att överföra gas till flytande form (vätska). | kondensor: 1) apparat vid ång- maskiner och ångturbiner, i vil- ken den från t. ex. turbinen av- gående avloppsångan kondense- ras (se d. 0.) till matarvatten, vilket ånyo tillföras ångpannan. Man skiljer alltefter arbetssät- tet mellan blandningskondenso- rer och ytkondensorer, 2) sam- lingslins eller ett sammanbry- tande system av linser vid mik- roskop och projektionsappara- ter för att koncentrera eller ge parallellt ljus från en ljuskälla i en punkt eller på ett föremål. Konduktans: ledningsförmåga, dvs. inverterade värdet av mot- ståndet. konduktivitet: specifik lednings- förmåga, dvs. inverterade vär- det av specifika motståndet. konduktor: ledare. kongruens: full överensstämmelse i storlek och form, likformighet, likhet. konkoppling: = lösbar = friktions- koppling (sed. o.) med koniska friktionsytor. konmantelslipning : typ av slipning på spiralborrar. Förekommer oftare än s. k. oliverslipning. konprov: en avart av brinellpro- vet (se d. o.), där man i st. f. kula använder en stålkon med 90” spetsvinkel och som hård- hetstal anger kvoten mellan be- lastningen och det koniska in- tryckets cirkelformiga basyta. Kallas även Ludwiks hårdhets- Prov. konsistensfett: emulsion av kalk- tvål i mineralsmörjoljor. Smpkt 60—380”. Användes inom ma- skintekniken som smörjmedel. 145