många timmar framåt, lokförare Hed- berg och lokbiträdet Dunér. "De visa sig vara mycket förstående för vår ny- fikenhet. ”Samtal med föraren för- bjudes” är en lag även på detta slag av ”spårvagn”, ehuru inget direkt an- slag upplyser därom. Sedan vi dock lovat att inte störa för mycket och samtidigt uppvisat vårt skriftliga ”till- stånd att på egen risk etc.” är saken klar. Vi se oss omkring i förarhytten. Där finnas bl. a. två kontroller-vevar med ”säkerhetsgreppet”, dvs. handvevar för strömtillförseln till motorerna, en på var sida vid framfönstren, vidare en mängd mätare såsom hastighets-, luft- trycks-, (för tryckluftbromssystemet), 4 TEKNIK för ALLA volt -och amperemätare. De senare bl. a. för vagnsuppvärmningen. Ett anslag på väggen anger, att den till- låtna maximhastigheten är 90 km/tim, dvs. 1000 m på 40 sekunder. På has- tighetsmätaren är 90 km-strecket noga markerat med en röd pil (löpare), mot vilken den rörliga röda visaren skall hållas vid max. hastighet. ”Du har 567 ton i kroken i dag och 52 axlar”, hörs en röst ute från perrongen. Det är tågbefälhavaren, som rapporte- rar vissa värden till lokföraren. Med andra ord: Tågvikten är 567 ton och antalet axlar är 52, dvs. tretton 4-axli- ga stålvagnar. (Ett svenskt snälltågs maximisiffror äro i detta sammanhang 600 ton — 60 axlar). Uppgiften, som Oversta bilden: Flera av SJ:s linier förses nu med dub- belspår. Här är detta arbete i gång i Flentrakten; Bilden +. v.: Föra- ren i sitt ansvars- fulla arbete. Å 4 : len” meddelar Hedberg. är skriftlig, kvitteras av Hedberg. Även Dunér tar del av papperet. Ingenting överlämnas åt slumpen. ”Saftey first” är järnvägens paroll. D unér har gjort en rond i maskinrum- met och intar nu sin plats till hö- ger. Hedberg kastar ett öga på den framför honom liggande tjänstetidta- bellen. Visarna på den stora klockan under perrongtaket närma sig kl. 8,16 — vår avgångstid. Lokförare Hedberg kontrollerar tiden med sitt fickur. Själva fatta vi post på en pall vid mittfönstret för att få en så bra plats som möjligt. Tågklareraren, ni vet han med det röda bandet kring mössan, i dagligt tal kallad stinsen, växlar några ord med Hedberg. Så skräller det i hög- talaren: ”Tag plats. Var vänlig stäng dörrarna”. : Vi uppfatta svagt, hur dörr efter dörr slås igen -bakom oss i tåget. Allt är klart för avgång. Befälha- varen på vårt tåg gör klarttecken långt där borta på perrongen (den gesten, som ser ut som en hitlerhäls- ning åt sidan: sätt. anmärkn.) Klockan är 8,16. Dunér bryter tystnaden i fö- rarhytten: ”Klart ut” ”Klart ut” repeteras av Hedberg, som med stadig hand fattar om kontrollveven. Denna vrides sakta några steg och vi börja mjukt rulla ut från perrongen. Ytter- ligare några stegs förflyttning på kon- trollern — smällar som skott i maskin- rummet — och farten ökar sakta. ”Dvärg klar” — ”Dvärg klar” repete- ras. Oväntat mjukt, utan någon känsla av rälsskarvar och växlar går färden ut mot Tegelbackens ”klassiska” ned- fällda bommar, medan tåget dånande rullar ut över broarna och nu börjar ett samtal mellan de tjänstgörande järnvägsmännen, som för lekmannen skulle synas något underligt. ”Dvärg 90 grader” — ”Dvärg 90 gra- (ö(HEL ”Fast grönt” — ”Fast grönt”. Farten har ökat till 30 km/tim. Gällt skär signalen vid ingången i sö- dertunneln. Vi skönja en stor höger- kurva framför oss här inne i det svaga ljuset. ”Grönt sken — klart igenom” — ”Grönt — klart igenom” repeteras. Så passera vi Stockholms Södra. Far- ten är uppe i 50 km: Någon minut se- nare följa vi mjukt vänsterkurvan ut på den magnifika Årstabron. ”Här slu- tar stigningen, som börjar vid Centra- Väl komna över bron ökas också farten märkbart. Nålen på hastighetsmätaren kryper stadigt uppåt. 65—70—75 km. Ute på Årsta gärden är farten 80 km. ”För- signal klar” ”Försignal klar” lju- der ekot i förarhytten. Sedan vi vid Älvsjö rullat igenom den strömlösa skyddssektionen mellan två matningsområden, ökar farten ytterligare. Med 85 km går färden genom stationen, så dammet står i hö- gan sky efter tåget. Nu börja vi mär- ka dånet. Ett tåg dyker unn i fjärran. Det kommer mot oss på andra spåret. På några sekunder är ”mötet” över. Det var ett lokaltåg på ingående. Dunér lämnar sin stol och försvin- ARE AE