I killll| ( an wa —Ä— => = = =S —= == = — — — —- -— - - - -. TfA:s YRKESI Maskinbearbetning av metaller med ENERGI o. ARBETE I. Från solen till verk- tygsmaskinen För att man skall kunna utföra ett ar- bete, behövs först och främst energi. Urkällan till all energi, som utvecklas på jorden, är solen. Vår store landsman John Eriksson arbetade på sin tid med att konstruera en maskin, som direkt skulle kunna omsätta solstrålarnas ener- gi i mekaniskt arbete. Hans solma- skin fick dock ingen praktisk betydelse. I våra dagar ha vi emellertid en liten maskin, som direkt omsätter solenergin i arbete. Det är Daléns solventil, som med utmärkt precision öppnar och stän- ger gastillförseln vid de självreglerande fyrarna jorden runt." Frånsett. detta enstaka undantag, äro vi i nuvarande utvecklingsskede hänvisade till att gå mer eller mindre långa omvägar, när Ingenjör Olle Ekberg. 18 TEKNIK för ALLA ävngnngnnl vi vilja hämta solenergin för att använda den till nyttigt arbete. De varelser på jorden, som stå solen närmast äro växterna. Växterna äro, med några få undantag, i motsats: till människor och djur de enda varelser, som ur luften, vattnet och jorden kunna ta upp ämnen av mineralisk karaktär och omvandla dem till organiska substanser. Vid den omändring av grundämnenas in- bördes förhållanden, som växten utför under inverkan av solens ljus och värme, bindes "solenergi. Om man jämför sol- ventilen och växten, kan man säga, att den förra på kvällen åter avger det värme, som den fått av solen på morgo- nen och under dagen, medan vid väx- ten solenergin stannar kvar i form av kemisk energi, bunden vid de organiska substanser, som bildats i växten under dagens lopp. En sådan hopsparad ener- gi kallas för lägesenergi eller potentiell energi. Djuret, som inte är i stånd att direkt ta upp kol och kväve, som ju finnas till- gängliga överallt, är tvunget att för sin livnäring söka växterna, som redan tagit upp dessa element, eller andra djur, som i sin tur lånat dem från växt- riket. Med födan överföres därvid en viss mängd kemisk energi till djurkrop- pen. En del av denna kemiska eller po- tentiella energi användes till att vid- makthålla kroppens livsviktiga funktio- ner (hjärtats och lungornas arbete oSv.), en del användes naturliga förflyttning och en del för- blir obrukad i form av ett energiöver- skott, som, om djuret i fråga går att tämja, kan användas till uträttande av arbete. — De omtalade energiförhål- landena gälla i stort sett även för män- niskan. När våra förfäder ville utföra ett ar- bete, voro de uteslutande hänvisade till URSER skärande verktyg att utnyttja den överskottsenergi, som de själva eller deras husdjur härbärge- rade. Då människornas och djurens styrka är relativt liten och deras för- måga att direkt utöva tryck och drag- ning sålunda är begränsad, använde man därvid de s.k. enkla maskiner- n a, lutande planet, hävstången, bloc- ket, 'skruven och kilen för att kunna mångfaldiga verkan av människans el- ler djurets kraft. Härvid förlorade man tid, men man hade intet annat förfa- ringssätt att välja, om man ville uppnå något nämnvärt resultat. Så småningom började man emellertid att få bråttom. Det var inte längre nog med att ett arbete överhuvud ta- get utfördes. Det skulle också göras fort, det skulle göras på en viss tid. Därvid var man framme vid begreppet arbete per tidsenhet, dvs. effekt. Det har förut nämnts, att människans och djurens förmåga att utöva dra g- ning och tryck dvs. kraft ifysikalisk mening är rela- tivt liten. Sedan man erhållit ett tek- niskt uttryck för arbete per tidsenhet, - ning. 2 Teknik för Alla presenterar här en ny medarbetare, ingenjör Olle Ekberg, som undervisar vid Stockholms stads yrkesskolor. Han blir den förste i en lång rad av dugande teknici, vilka i form av intressanta yrkeskurser komma att meddela sitt vetande till tidningens läsare. Ingenjör Ekberg behandlar sitt ämne med största utför- lighet. Följ denna ”yrkesföljetong” och ni får lära er allt om t. ex. svarvning, borrning, fräsning, hyvling och slip- Nästa avsnitt av denna artikel publiceras In SK Så 2 vid djurets.