Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modellbygge: Modellbyggaren har ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODELLDYGRE
SA
;
Mariningenjör Curt Borgenstam.
ag vill från början påpeka, att mina
motorcykelmodeller = utställdes på
”Teknik i miniatyr” i Stockholm först
de sista 14 dagarna, varför jag näppeli-
gen bör räknas till ”dem som gjorde Tek-
nik i miniatyr”. Anledningen härtill var,
att jag tagit fasta på den uppgiften, att
modellerna måste vara arbetande på ett
eller annat sätt, och ännu har jag inte
lyckats konstruera en arbetande motor
till mina motorcykelmodeller. Vid besök
på utställningen fann jag dock en mängd
modeller som voro ”orörligare” än mina,
varför jag ställde dem till utställning-
ens disposition.
Jag kan nämna, att jag byggt model-
ler så långt tillbaka jag kan minnas —
i de spädaste åren under ett par händi-
ga morbröders erfarna ledning. Objek-
ten voro till en början fartyg och båtar,
sedermera allt möjligt, bilar, flygplan,
motorcyklar, kanoner, kulsprutor, mau-
sergevär, sablar och värjor (fantasien
16 TEKNIK för ALLA
MODELLBYGGAREN
har ordet
har ju under pojkåren ofta en rätt kri-
gisk inriktning).
Drivkraften till allt modellbygge är
nog en önskan att få utlopp för en pro-
duktiv fantasi, vilken i vissa fall kom-
mer att paras med en sportsmässig strä-
van efter exakt återgivning av allt smär-
re detaljer. Den förra böjelsen resulte-
rar i sin mest fulländade form i arbe-
tande modeller, såsom ångmaskiner,
självdrivna båtar och flygande modell-
plan (helst sådana som under flykten
släpper explosiva bomber). Den senare
tar sig ofta mycket originella uttryck,
t. ex. ”Fader Vår” på ett knappnålshu-
vud, o. dyl.
Efter att ha sysslat en del med den
förra kategorien, arbetande modeller, har
jag gjort den erfarenheten, att dylika
alltid bli mer eller mindre ofullkomliga,
trots att de även tolka rörelsen hos ori-
ginalet. Detta dels därför att funktio-
nen kräver en viss avikelse från origina-
lets utseende. (Se t. ex. flygande mo-
dellplan), dels därför att ”kraftskalan”
inte blir naturtrogen. En sjögående
modellbåt rör sig t. ex. knyckigt och häf-
tigt i sjön och kan ej imitera originalets
långsamma, mjuka rörelse. (En intres-
sant metod att korrigera kraftskalan är
ultrarapidfilmning. Man kör därvid mo-
dellen med en ”korresponderande hastig-
het”
1
MEET VI
ÖN V<
0:
Vm = modellhastighet
Vo = originalets hastighet
x = skalan,
och ultrarapidfilmar modellen med en
filmhastighet som bestämmes på samma
sätt. På ultrarapidfilmen kommer då
modellen att synas röra sig på samma
sätt som originalet, brottsjöarna rulla
och bogen bryter sjön på ett fullt na-
turtroget sätt. Denna metod användes
t. ex. när man med modellförsök under-
söker fartygs rörelser i sjögång.
Modell av 250 cm?
SKW-racermotor-
cykel, utförd av
mariningenjör Curt
Borgenstam.
rbetande modeller nå därför sin hög-
sta fulländning, när man uppoffrar
originallikheten och låter modellen ska-
pa sin egen form. Exempel på detta är
modellflygplan, modellmotorer, modell-
racerbåtar, etc., där modellen är ett
självändamål.
För min egen del har jag, närmast på
grundval av denna erfarenhet, alltmera
lutat åt replikamodeller, följande en
sportsmässig tendens mot allt noggran-
nare återgivning. Jag har därvid fun-
nit att nöjet blir större och ”sporten”
blir svårare, ju mindre skala man arbe-
tar med. Genom att modellen är liten,
slipper man en massa tidsödande grov-
arbete, som i alla fall bättre utföres av
professionella snickare eller plåtslagare.
I stället kan man ägna tiden åt mera
delikata problem, som dessutom vanligen
kunna lösas med enkel utrustning, stål-
tråd, celluloidbitar, pincett, pennkniv och
händer. Tacksamma objekt i det fallet
är segelfartyg och motorcyklar. Tidiga-
re har jag ägnat mig åt en annan genre,
nämligen replikamodeller av flygplan.
Emellertid har jag slutat av en till sy-
nes underlig anledning: tillkomsten av
förträffliga byggsatser. På den tiden,
då man själv fick göra varenda spik,
var det en god sport att fundera ut lämp-
ligaste sätt att återge hjul, cylindrar och
andra detaljer. Nu ha byggsatserna satt
snart sagt vem som helst i stånd att
bygga en skaplig modell. I och för sig
är det ju en vacker tanke att göra så
många som möjligt delaktiga av modell-
byggandets tjusning, men säkert var det
många ”hederliga” modellbyggare som
med mig funno sig utkonkurrerade av
de fabriksmässigt tillverkade byggsat-
serna, som verkade ”fusk” på något
sätt. Och den dag vi få byggsatser för
motorcykelmodeller kommer jag att läg-
ga ner den hobbyn också och sälja mina
modeller billigt.
För att efter dessa allmänna synpunk-
ter övergå till det tekniska utförandet
kan jag nämna, att idén till motorcykel-
modellerna uppkom under utredandet av
ett trassligt ståltrådsnystan, som därvid
befanns kunna formas till ram, gaffel,
sadel, cylindrar, ete. I mina nuvarande
modeller har dock ståltråden i viss om-
fattning fått vika för annan teknik och
en hel del detaljer äro nu av trä, cellu-
loid och plåt. Ett rätt besvärligt pro-
blem var länge hjulen med sina fälgar,
bromstrummor och trådekrar, men även
detta har med tiden fått en acceptabel,
ehuru -långt ifrån fulländad, lösning.
Bättre idéer i det fallet mottagas tack-
samt!
Den fordran som jag kraftigast vill
poängtera när det gäller replikamodeller
är skalenligheten. Ju mera man närmar
sig miniatyrmodellen, dess lättare faller
man för frestelsen att rucka på skalan i
detaljerna. Detta är också ett ytterst
vanligt fel hos i övrigt välgjorda model-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
