KD? Oper 0 Pall 1 SÅ NYSE RET BNI äg före oansenliga panna var mycket låg. Föra- ren Ekberg, var en äldre man. Han gav mig intryck av att vara en verkligt pri- ma karl. Han hade också varit med i tjänsten länge nog, närmare bestämt he- la 35 år. Hans far hade i sin tur varit stationskarl vid järnvägen. Ekberg ville för sin del helst föra ånglok, som han satte oändligt högre än det finaste elektriska lokomotiv. ”Det är ett sådant sällskap och det blir aldrig långsamt”, sade han, Han höll för övrigt hela tiden språklådan i gång och berättade bland annat, att på järn- vägen Alnaryd—Eriksboda—Nättraby (numera nedlagd) var spårvidden 60 cm. Järnvägen trafikerades 1885 av ett lok som kallades ”Grisen” och som väg- de 6—7 ton. Vi kommo fram till Ronneby klockan 11.52. Där hade jag ett par timmars uppehåll, eftersom nästa etapp i resan inte skulle anträdas förrän klockan 14.32. Jag tog tillfället i akt och upp- vaktade trafikinspektör Eriksson. Un- der vårt samtal kommo vi självfallet in på mina nyvunna erfarenheter, inte minst de som gällde personalen, med vilken jag trätt i kontakt. Vi kommo båda överens om att lokförare tillhöra den verkliga arbetararistokratien. Över huvud taget all järnvägspersonal är ett särdeles strongt folk, menade trafikin- spektören. Något som jag till alla delar kunde hålla med om. Det blev en stunds väntan på tåget utöver den fastställda tiden, Försenin- gen berodde på, att det tåg, som skulle komma från Växjö, strax utanför sta- —AVVLL! sr 51 rATENS J Form: P l ämnas t cknat avlän i personbiljett sk Direktör Arvid Öhlin med familj företar en åktur på miniatyrjärnvägen hemma på Drottningholm. den hade kolliderat med en bil. Boggin på en av passagerarvagnarna hade hop- (Forts. på sid. 24.) No pp Ga ktören: ; Vänc n f I st g det gl Cc S f all u ,isas OI kondu TEKNIK för ALLA = 5