me på loket och veta att mina reskam- rater fortfarande lågo och sovo i sina bäddar i sovkupéerna bakom mig. Som jag själv aldrig varit rädd för att ta ett ärligt handtag hjälpte jag min nyvordne vän Trulsson i hans arbete. Bränslet bestod av en mindre kvantitet goda kol, blandade med svenska kol och torv. Detta beredde givetvis eldaren mera arbete, än då riklig tillgång fanns på högvärdiga ångkol. Mitt första intresse ägnades åt att ta- ga del av Petterssons förklaringar till vad alla kranar, rattar och olika tryck- mätare hade för uppgifter och det var för mig relativt lätt att sätta mig in i saken, då alla de viktigare funktionerna återfinnas på den typ av modellok, som jag själv konstruerar. Bränsleförbrukningen på sträckan Växjö—Karlskrona beräknade lokförare Pettersson till omkring 2 400 kg och för- brukningen av vatten till omkring 13 m". Något som överraskade mig var den enorma levande kraft, som tågsättet ut- gör, sedan det kommit i rörelse. En fjär- dedel av sträckan beräknade föraren att tåget går bara på egen kraft. Pettersson berättade för övrigt att ett godstågs bränsleförbrukning på en viss del av sträckan i nedförsluten var 1 m? ved, medan tåget på återvägen i uppförslu- ten behövde 5 m? för samma distans. Klockan 8.33 voro vi framme i Karls- krona. Under hela resan hade jag varit oavbrutet inriktad på att följa vad som hände på loket, varför jag inte intres- serade mig så mycket för vare sig sig- nalerna eller landskapet, som vi genom- korsade. Då jag inte förut besökt Karlskrona, borde jag naturligtvis ha tagit mig en titt på staden. Men i stället hämtade jag min resväska ur sovkupén och fort- satte med loket till rangerbangården, där Pettersson och Trulsson skulle läm- na av. Med hjälp av stallpersona- len borttogs aska och slagg under pan- nan och rökskåpet rengjordes, varefter loket kördes in i stallarna. Med mina reskamrater gick jag sedan och drack en kopp kaffe. Egentligen hade jag ve- lat bjuda dem på en måltid, men de vo- ro alltför blygsamma för att vilja gå med på något av de ställen, som funnos att tillgå. Tillsammans hade vi nu i all enkelhet en timmes intressant lokprat. Därpå skildes vi åt, dock först se- dan jag inbjudit min vän Pettersson att : när han någon gång kom till Stockholm titta ut och inspektera Loviselunds järn- väg på Drottningholm. NERE till Ronneby avgick 10.54. Nu kom jag upp på ett lok av helt annan typ. Det var nummer 4018 Litt, L4R, och litet och trångt i förarhytten. Dess Översta bilden: SJ-lok litt L 15 nr 1596 (f. d. Carlskrona—Väsxjö Järnvägs lok nr 20.). Därunder: Lokföraren Gösta Pettersson och eldaren Trulsson (bilden t. v.). Lokföraren Ekberg och eldaren Mattsson framför sin maskin (bilden överst t. h.). Därunder: En bild från den i artikeln omnämnda kollisionsolyc- kan i Ronneby. Nederst: SJ-lok Vitt L 14 nr 1595. Byggt år 1926 vid Nydqvist & Holm. Loket förut trafikerat Carlskro- na—Växjö Järnväg. ÅA TEKNIK för ALLA