Utvinning av sulfitsprit ur sulfit och cellulosafabrikernas avfallslutar har i de flesta länder blivit en lönande biproduktion. Avfallsluten bildar ett nästan kost- nadsfritt råämne för sulfitspritfabrika- tionen, då den innehåller omkring 2 I jäsningsbart socker. På varje tunna utvunnen cellulosa går, beroende på fa- brikationens och vaskningens art, 5—10 m?3 avfallslut förlorad. Nedanstående schema visar gången av sulfitsprit- tillverkningen. Den från kokarna kom- mande sura luten samlas i rålutsbe- hållaren I. Härifrån föres den med en pump in i neutraliseringstornen, III, där den blandas med neutraliserings- medlet, finmalen kolsyrad kalk eller kolhydrat. Till neutraliseringen kan även avfallskalk till exempel från sul- fatcellulosafabriker eller slamkalk från sockerfabriker användas, om dessa bå- da kan erhållas till billigt pris. Efter neutraliseringen tappas luten i behål- laren, IV, där den renas så mycket som möjligt, sedan föres den över till kyltornet V och kyles till jäsningstem- I. Rålutsbehållare. II. Kalkkrossar. III. Neutraliseringstorn. IV. Avfallsbehållare. V. Kyltorn. VI. Jäskar. VII. Högbehållare. VIII. Destillationskolonner. IX. Destillationsanläggning. X. Uppsamlingskärl. NEUTBALISERINGSTORN AVFALLSBIHÅLL ARE KYLTORN JÄSKAR JÖGBEHÅLLARE DESTILLATIONSKOLONNER DESTILLATIONSANLÄGGHNING UPPSAML INGSKÄRL 8 TEKNIK för ALLA "kopplas peratur och tappas sedan i jäsnings- karet VI. Jäsningen sker numera kon- tinuerligt i de flesta fabriker. Den för jäsning avsedda luten passe- rar genom ett batteri jäskar, och jäser ut, då den går genom dessa. Des- sa jäsningskar äro emellertid försedda med olika slags jäsningsbärare, och den kontinuerliga jäsningen gör det möjligt att under många år arbeta med samma jäst och med samma goda resultat. Luten är ju fullständigt steril och genom sin om ock ringa svavelsy- rehalt fullkomligt skyddad mot infek- tion. Vid bearbetande av andra soc- kerhaltiga ämnen har en fullständigt kontinuerlig jäsning hittills visat sig omöjlig att erhålla. Den jästa luten, även kallad mogen lut, föres med en pump in i en behållare VII, varifrån den genom sin egen lutning rinner ner i den kontinuerligt arbetande appara- ten VIII (destillationskolonner). För detta ändamål finnas i de flesta fabri- ker apparater installerade, som genom utfällning av alkoholhydrater och fin- kelolia utvinna 96—97 Jo råsprit. Des- tillationsapparaterna kunna genom en särskild konstruktion direkt samman- med reningsanläggningar IX, så att under arbetets gång ren alko- hol på 99.8 Z kan utvinnas ur den mogna luten. Lägg märke till att man genom den- na destillation och rening endast kan utvinna alkohol av högst 97 volympro- cent. Önskar man ren alkohol, som är absolut nödvändig för blandning till bensin och bensol, måste man använda sig av ett speciellt förfaringssätt för att dra ut de sista 3 'Yo vatten i alko- holen. Den gamla välkända kalkme- toden tillämpas numera endast i några få fabriker. Alkoholen blandas med osläckt kalk, (brännkalk Ca0) som viktsenligt för varje molekyl tar upp en molekyl vatten, som den drar ut ur alkoholen. Den andra metoden stöder sig på dén möjligheten, att man kan använda ättikssura alkalier till att dra ut återstående vatten ur alkoholen. Det tredje förfaringssättet vilar på den möjligheten att vissa substanser, blan- dade med en viss mängd vatten och al- kohol, bilda en blandning av konstant sammansättning, som har lägre kok- punkt än själva alkoholen. Denna blandning, som innehåller allt i alko- holen utvunnet vatten, kan på detta sätt i därför avpassade apparater des- tilleras ut ur den rena alkoholen. De apparater som arbeta efter dessa me- toder, stå överallt på en mycket hög ståndpunkt och möjliggöra det nästan fullständiga återvinnandet av de in- blandade ämnena. Den fjärde metoden vilar på vattnets utdragande medelst gips. ; Den vattniga spritångan. avger allt vatten till gipsen som därigenom Ööver- går i halvhydratet CaSO. 22 H,0O utan att ändock förlora sin fina pulverform och torrhet. I ”gipstrumman” blir halv- hydratet vid 175—185” Celsius befriat (regenererat) från kristallvattnet och sedan åter tillfört den vattniga sprit- ångan. Den därvid uppstående gipsför- lusten är så obetydlig att man gott kan lämna den utan avseende. Som destilleringstrumma, ”gipstrum- ma” IX för spriten tjänar en liggande cylinder, 120 em i genomskärning och 800 cm lång, som i den ända, där sprit- ångan går in, är omgiven av en värme- kåpa, vars kondensvatten håller vär- men i gipsbefordringssnäckan. För att driva fram och fint fördela gipsen an- vänder man en omblandare, som kan ställas in på önskat sätt och som för- vandlar gipsen till en dimspiral. Vat- tenupptagningen genom <gipshydratet är förbundet med kraftig värmeutveck- ling, som för 1 kg Ca SOs vid bindning av den teoretiska mängden 6,6 o vat- ten ur ångan uppgår till 42 värmeen- heter; detta hydreringsvärme måste avlägsnas vid «destilleringen liksom överhettningsvärmen, som gipsen har vid utträdet ur gipsens destillations- trumma respektive motsvarande be- fordringssnäcka. Vid genomföring av 3 600 kg gips i timmen måste omkring 170 000 värmeenheter förintas, vilket huvudsakligen sker genom införande av kylmedel, dvs. man tillsätter om- kring 700 liter kall råsprit (kylsprit) i timmen på ett eller flera ställen i spritdestilleringstrumman, varvid spri- ten icke endast fullständigt förvandlas till ånga utan även samtidigt destille- ras. För 100 hl ren alkohol användes föl- jande mängder (fastställda genom mät- ning) : Lågtrycksånga .. 3200—3 600 kg. Högtrycksånga .. 1600—1 800 kg. Kylvatten ....... 80—100 m? Elektrisk energi .. 70—80 kilowatt Gipsutbyte ...... 110—130 kg. De särskilda fördelarna av denna gipsdestillering framgå av «följande sammanfattning: 1. Apparaturen kräver blott föga ut- rymme med förhållandevis liten golv- yta och särdeles ringa bygghöjd. 2. Apparaten innehåller ingen fly- tande sprit. Den omgivande mängden sprit i gasform är så ringa, att man hela tiden kan köra med minsta tänk- bara förlust och avbryta eller inställa verksamheten. Vid en anläggning för 15 000 liter dagligen till exempel inne- håller spritavdunstaren, sprit-trumman och dammfiltret tillsammans mindre än 6 kg spritånga vid en tillsats av 500 kg i timmen. 3. Den råsprit som användes behö- ver inte vara speciellt renad; den mängd aldehyl och finkelolja samt me- (Forts. på sid. 29.)