MODELLBYGGAREN har ordet: E” av de mera uppmärksammade maskinmodellerna på Tekmik i Mi- niatyr i Stockholm var en två-cylind- rig ångmaskin byggd av 4. Östlund, Stockholm, som även själv konstrue- rat densamma. Herr Östlund berät- tar, att den är utrustad med Flod- Hr A. Östlund. Bilden t. h. det av honom kon- struerade ång- maskineriet i minmatyr, byggt ären 1902—21. mans slidsystem och att arbetet bör- jade 1902 och var färdigt 1921. Den långa byggnadstiden berodde för det första på, att arbetet endast utfördes på fristunder, för det andra, att det kunde ligga nere i åratal och för det pelstänger bör vara hård mässingsplåt c:a 0,6—0,7 mm tjock. Vid monterandet av motorn blir detta helt beroende på vilken typ byggaren skaffar. Drivningen bör dock ske med snäcka enl. skissen, vilket är avsevärt mycket enklare än direkt kugghjulsut- växling. Observera, att änden på motor- axeln är lagrad i ett lagerhus, som an- tingen gjutes samtidigt med ramen, el- ler lödes dit efteråt, med en liten kula i huset som lager. Smörjningen sker ge- nom ett hål på toppen av huset. Fig. visar lokomotivet sett uppifrån samt sidoprojektion till vägledning vid byggandet av överredet. Lokets över- rede bygges enklast, om man förfärdi- gar en modell med så många yttre detal- jer som möjligen gå att få med vid gjut- ning. Denna modell gjutes sedan av i gips, som får torka mycket väl. Bygg så en passande kärnlåda, samt se till att fästen även gjutas å överdelen vilka passa till ramstycket. Gjut så hela över- delen i om möjligt stilmetall, men om denna inte går att anskaffa, så hårt bly som möjligt. Den färdiggjutna detaljen putsas. Passa över chassiet och Ni har själva loket färdigt med undantag av vissa smådetaljer, vilka ej gå att gjuta utan måste tillverkas för hand. Den skicklige metallslöjdaren bygger givetvis överdelen i metall. Han sågar till förarhytten, passar och löder på de yttre detaljerna bit för bit. Han bygger helt enkelt ett lokomotiv, som skulle det komma från verkstaden. Handräckena, som finnas å loket, till- verkas av lagom tjock hårddragen mäs- singstråd, som fästes med små saxpin- nar, vilka helt enkelt stickas in i borrade hål i överdelen. Rören kunna likaså mar- keras med tråd. Observera att skydden över hjulen göras tillräckligt rymliga. Detaljer såsom bromsstänger, bromsar etc. kunna helt uteslutas. Vissa detaljer på loket måste överdi- mensioneras något för att fungera or- dentligt, t. ex. tvärstycken, vevstake och koppelstänger. Kolvagnen eller tendern bygges för sig och kopplas till loket med en smal mässingsplåt, som skruvas fast i resp. vagnsändar lagom löst, så att vagnar- na leda lätt. Tenderns underrede och överdel kunna var för sig utarbetas i mo- dell och gjutas liksom loket, eller helt tillverkas i mässingsplåt. Då även ten- dern bör vara tung, var noga med att hjulens lagring blir god. Totala vikten på hela loket inklusive tender bör ej understiga 1,5 kilo. Ju tyngre lok desto bättre dragkraft och mindre slirning. tredje därpå att allt arbete utfördes i hemmet. Endast götdelar har utförts efter egna modeller på ett gjuteri. Ångpannan, som är tillverkad av kopparplåt med tuber av samma ma- terial, är lika komplett och i detalj utförd som maskinen. Maskinen är inköpt av Tekniska Museet i Stockholm. Ångpannan där- emot har konstruktören kvar men önskar sälja den. Pannan, som driver maskineriet. TEKNIK för ALLA 19