TfA:s FÖLJETONG: Berättelsen om radiums upptäckare av Eve Curie (Började i nr. 48) Våra nygifta ha trängt genom några täta snår och komma nu ner till ett kärrs vassbevuxna strand. Med barns- lig glädje börjar Pierre genast utforska sumpmarkens flora och fauna. hemma i dessa ting. Han känner väl till både luftens och vattnets invånare: trollsländor, salamandrar och ödlor. Medan hans unga maka sträcker ut sig på strandsluttningen, kliver han vigt ut på en kullfallen trädstam, och med risk att få sig ett extra bad räcker han ut handen efter en gul iris och några vita näckrosor, som simma på vattnet. Under tiden försjunker Marie i vakna drömmar, där hon med blicken följer de lätta molnens färd över himlen. Men plötsligt ropar hon till, ty mot sin öppna hand har hon känt något kallt och vått. Det är en liten grön groda, som Pierre försiktigt lagt dit. Det har inte alls varit hans avsikt att spela Marie något spratt. "För honom är umgänget med grodor en helt naturlig sak. — Usch, då Pierre! utbrister hon en smula skrämd. e — Tycker du inte om grodor? frågar fysikern i tvivlande och ogillande ton. — Jo bevars, men inte hålla dem i handen. — Det gör du orätt i, säger han helt lugnt. Det är mycket intressant att tit- ta på en groda. Öppna sakta handen! Se, så vacker hon är! : Han befriar sin hustru från det lilla djuret och återger det friheten. Marie småler lättad. Men Pierre är redan trött på att ras- ta och återtar sin vandring på skogssti- gen. Marie reser sig spänstigt och föl- jer honom, prydd som en skogsnymf med iris och näckrosor. Helt plötsligt tycks Pierre ha förlorat intresset för himmel och skog. Han har gripits av sina vetenskapliga forsknin- gars oerhörda svårigheter. Han för- sjunker i den värld av ängslande hem- ligheter, som utgöres av kristallers växt. Han beskriver för Marie den apparat han ämnar konstruera för nya experi- ment, och åter hör han Maries röst, som 22 TEENIK för ALLA Han är . ställer klara, intresserade frågor, och som ger väl övertänkta svar. Under dessa lyckliga dagar knytes ett av de skönaste band, som någonsin för- enat en man och en kvinna. Två hjär- tan klappa samfält. . Marie kunde inte ha äktat någon an- nan man än: denne store, noble veten- skapsman. Pierre kunde inte ha bundit Sig- vid någon annan kvinna än denna, ömma, livliga, blonda polska, som kan vara ömsom pueril, ömsom sublim. Som förstår att vara på en gång kamrat, maka, vetenskapskvinna och älskarinna. = Den underbara sommaren lider mot sitt slut. I medio av augusti slå sig de unga makarna, hänförda men en smula trötta, ner i närheten av Chantilly på en bondgård, som heter ”la Biche”. Det är den praktiska Bronia, som letat reda på den och för flera månader hyrt den- na lugna tillflyktsort. Här samlas nu Pierre och Marie, den gamla fru Dlus- ka, Casimir och Bronia med deras dot- ter Héléne, kallad ”Lou”, samt professor Sklodowski och Hela, vilka förlängt sin vistelse i Frankrike. - Av de nu följande veckorna komma dessa människor, vilka endast sällan i framtiden skola råkas, att bibehålla dyr- bara och oförgätliga minnen. Deras :Samvaro förljuvas av omgivningens poe- tiska enslighet, där lundarna stå gröna av liljekonvaljeplantor, och där skogar- nas gömslen befolkas av fasaner och ha- rar. Dessa veckor binda även samman två skilda raser och tre generationer. — Pierre Curie har för alltid vunnit sin hustrus familj. Med herr Sklodowski ta- lar han om vetenskap. Med den treåriga, lustiga, vackra lilla Lou underhåller han sig helt allvarligt. Hon utgör hela fa- miljens glädjeämne. Ibland komma dok- tor och fru Curie över från Sceaux. Då sätter man fram två extra kuvert på det långa bordet. Samtalet tar fart. Man diskuterar kemi, medicin och barn- uppfostran. Man dryftar sociala frågor, såväl. i allmänhet som sedda ur polsk och fransk synvinkel. Hos Pierre finns ej ett spår av den rat Marie. misstro mot utlänningar, som så ofta utmärker fransk mentalitet. Han är lika intagen av Dluskis som av Sklodowskis, och -för att ge sin maka ett nytt kärleks- bevis bemödar han sig, trots Maries rör- da protester, att lära sig polska — Eu- ropas - svåraste språk — ett språk, som därtill är av så gott som ingen prak- tisk nytta, eftersom det talas av ett folk, som förlorat sitt land. På ”la Biche” har Pierre genomgått en ”polonisationskur”. i Sceaux, dit han i september flyttar över med sin unga maka, är det Maries tur att ”francise- ras”. ; Härtill är hon mer än villig. Hon är mycket angelägen att bli en helgjuten fransyska. Hon har förstått, att i och med att hon bröt med sitt beslut att leva ogift måste hon också avstå från sitt spar- tanska levnadssätt. Omkring detta un- dantagsäktenskap, som grundats på ve- tenskapliga forskningars ”naturstridi- ga” arbete, förstår Marie att skapa en naturlig och mänsklig atmosfär. Marie önskar att Pierre, omgiven av henne och "sina föräldrar, skall njuta av ett lyck- ligt och harmoniskt liv. Hon har redan fäst sig vid sina svär- föräldrar. Deras tillgivenhet kommer också att bli henne till tröst, då herr Sklodowski och Hela lämna henne en- sam kvar i landsflykten för att själva återvända till Warschau. De gamla makarna Curie — båda av stor själsadel — ha på intet sätt reage- rat inför sin sons företag att gifta sig med en ung fattig utländska, som han hittat på ett vindsrum i Quartier Latin. Från första ögonblicket ha de beund- Det är inte endast hennes ”slaviska charm”, som fängslat såväl dem som Pierres äldre bror, Jacques, vilken genast skänkt Marie sin hängiv- na vänskap. Doktor Curie bländas av sin sonhustrus maskulina intelligens och av hennes rättrådiga sinnelag. Doktor- innan Curie är å sin sida rörd över Ma- ries behag och anspråkslöshet. En enda överraskning väntade Marie i Sceaux. Hon upptäckte där vilka li- delsefulla politiker hennes svärfar och hans vänner äro. Doktor Curie lever än- nu hänförd av 1848 års politiska idéer, och han har till intim vän den radikale Henri Brisson. Han har ett stridslystet temperament. I denna miljö får nu Ma- rie, som under striderna mot främman- de förtryckare uppfostrats i en fredlig. hängivenhet till sociala ideal, lära kän- na partipolitiska strider — så kära för alla fransmän. Hon lyssnar till vidlyf- tiga kontroverser och sjudande teoretis- ka andraganden. Då hon tröttnar på dem, söker hon sig till sin make, som Suttit avsides, tyst och drömmande. Ibland händer det, att någon av sön- dagsgästerna söker draga in Pierre i diskussioner över dagens frågor. . Då svarar den unge fysikern vänligt avbö- «- jande, liksom för att ursäkta sig: — Jag är inte vidare slängd i att bli arg! Härom skriver Marie längre fram: ”Pierre var just inte lagd för att ta aktiv del i politiken. Såväl hans upp- föstran som en naturlig böjelse hade in- givit honom sympati för de demokratis- ka och socialistiska idéerna, men han be-