Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min mor Marie Sklodowska Curie, av Eve Curie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TfA:s FÖLJETONG:
Berättelsen om radiums upptäckare
av Eve Curie
(Började i nr. 48)
Våra nygifta ha trängt genom några
täta snår och komma nu ner till ett
kärrs vassbevuxna strand. Med barns-
lig glädje börjar Pierre genast utforska
sumpmarkens flora och fauna.
hemma i dessa ting. Han känner väl
till både luftens och vattnets invånare:
trollsländor, salamandrar och ödlor.
Medan hans unga maka sträcker ut
sig på strandsluttningen, kliver han vigt
ut på en kullfallen trädstam, och med
risk att få sig ett extra bad räcker han
ut handen efter en gul iris och några
vita näckrosor, som simma på vattnet.
Under tiden försjunker Marie i vakna
drömmar, där hon med blicken följer de
lätta molnens färd över himlen. Men
plötsligt ropar hon till, ty mot sin öppna
hand har hon känt något kallt och vått.
Det är en liten grön groda, som Pierre
försiktigt lagt dit. Det har inte alls
varit hans avsikt att spela Marie något
spratt. "För honom är umgänget med
grodor en helt naturlig sak.
— Usch, då Pierre! utbrister hon en
smula skrämd. e
— Tycker du inte om grodor? frågar
fysikern i tvivlande och ogillande ton.
— Jo bevars, men inte hålla dem i
handen.
— Det gör du orätt i, säger han helt
lugnt. Det är mycket intressant att tit-
ta på en groda. Öppna sakta handen!
Se, så vacker hon är! :
Han befriar sin hustru från det lilla
djuret och återger det friheten.
Marie småler lättad.
Men Pierre är redan trött på att ras-
ta och återtar sin vandring på skogssti-
gen. Marie reser sig spänstigt och föl-
jer honom, prydd som en skogsnymf
med iris och näckrosor.
Helt plötsligt tycks Pierre ha förlorat
intresset för himmel och skog. Han har
gripits av sina vetenskapliga forsknin-
gars oerhörda svårigheter. Han för-
sjunker i den värld av ängslande hem-
ligheter, som utgöres av kristallers växt.
Han beskriver för Marie den apparat
han ämnar konstruera för nya experi-
ment, och åter hör han Maries röst, som
22 TEENIK för ALLA
Han är .
ställer klara, intresserade frågor, och
som ger väl övertänkta svar.
Under dessa lyckliga dagar knytes ett
av de skönaste band, som någonsin för-
enat en man och en kvinna. Två hjär-
tan klappa samfält.
. Marie kunde inte ha äktat någon an-
nan man än: denne store, noble veten-
skapsman. Pierre kunde inte ha bundit
Sig- vid någon annan kvinna än denna,
ömma, livliga, blonda polska, som kan
vara ömsom pueril, ömsom sublim. Som
förstår att vara på en gång kamrat,
maka, vetenskapskvinna och älskarinna.
=
Den underbara sommaren lider mot
sitt slut. I medio av augusti slå sig de
unga makarna, hänförda men en smula
trötta, ner i närheten av Chantilly på en
bondgård, som heter ”la Biche”. Det
är den praktiska Bronia, som letat reda
på den och för flera månader hyrt den-
na lugna tillflyktsort. Här samlas nu
Pierre och Marie, den gamla fru Dlus-
ka, Casimir och Bronia med deras dot-
ter Héléne, kallad ”Lou”, samt professor
Sklodowski och Hela, vilka förlängt sin
vistelse i Frankrike. -
Av de nu följande veckorna komma
dessa människor, vilka endast sällan i
framtiden skola råkas, att bibehålla dyr-
bara och oförgätliga minnen. Deras
:Samvaro förljuvas av omgivningens poe-
tiska enslighet, där lundarna stå gröna
av liljekonvaljeplantor, och där skogar-
nas gömslen befolkas av fasaner och ha-
rar. Dessa veckor binda även samman
två skilda raser och tre generationer. —
Pierre Curie har för alltid vunnit sin
hustrus familj. Med herr Sklodowski ta-
lar han om vetenskap. Med den treåriga,
lustiga, vackra lilla Lou underhåller han
sig helt allvarligt. Hon utgör hela fa-
miljens glädjeämne. Ibland komma dok-
tor och fru Curie över från Sceaux. Då
sätter man fram två extra kuvert på
det långa bordet. Samtalet tar fart.
Man diskuterar kemi, medicin och barn-
uppfostran. Man dryftar sociala frågor,
såväl. i allmänhet som sedda ur polsk
och fransk synvinkel.
Hos Pierre finns ej ett spår av den
rat Marie.
misstro mot utlänningar, som så ofta
utmärker fransk mentalitet. Han är lika
intagen av Dluskis som av Sklodowskis,
och -för att ge sin maka ett nytt kärleks-
bevis bemödar han sig, trots Maries rör-
da protester, att lära sig polska — Eu-
ropas - svåraste språk — ett språk, som
därtill är av så gott som ingen prak-
tisk nytta, eftersom det talas av ett folk,
som förlorat sitt land.
På ”la Biche” har Pierre genomgått
en ”polonisationskur”. i Sceaux, dit han
i september flyttar över med sin unga
maka, är det Maries tur att ”francise-
ras”. ;
Härtill är hon mer än villig. Hon är
mycket angelägen att bli en helgjuten
fransyska.
Hon har förstått, att i och med att
hon bröt med sitt beslut att leva ogift
måste hon också avstå från sitt spar-
tanska levnadssätt. Omkring detta un-
dantagsäktenskap, som grundats på ve-
tenskapliga forskningars ”naturstridi-
ga” arbete, förstår Marie att skapa en
naturlig och mänsklig atmosfär. Marie
önskar att Pierre, omgiven av henne och
"sina föräldrar, skall njuta av ett lyck-
ligt och harmoniskt liv.
Hon har redan fäst sig vid sina svär-
föräldrar. Deras tillgivenhet kommer
också att bli henne till tröst, då herr
Sklodowski och Hela lämna henne en-
sam kvar i landsflykten för att själva
återvända till Warschau.
De gamla makarna Curie — båda av
stor själsadel — ha på intet sätt reage-
rat inför sin sons företag att gifta sig
med en ung fattig utländska, som han
hittat på ett vindsrum i Quartier Latin.
Från första ögonblicket ha de beund-
Det är inte endast hennes
”slaviska charm”, som fängslat såväl
dem som Pierres äldre bror, Jacques,
vilken genast skänkt Marie sin hängiv-
na vänskap. Doktor Curie bländas av
sin sonhustrus maskulina intelligens och
av hennes rättrådiga sinnelag. Doktor-
innan Curie är å sin sida rörd över Ma-
ries behag och anspråkslöshet.
En enda överraskning väntade Marie
i Sceaux. Hon upptäckte där vilka li-
delsefulla politiker hennes svärfar och
hans vänner äro. Doktor Curie lever än-
nu hänförd av 1848 års politiska idéer,
och han har till intim vän den radikale
Henri Brisson. Han har ett stridslystet
temperament. I denna miljö får nu Ma-
rie, som under striderna mot främman-
de förtryckare uppfostrats i en fredlig.
hängivenhet till sociala ideal, lära kän-
na partipolitiska strider — så kära för
alla fransmän. Hon lyssnar till vidlyf-
tiga kontroverser och sjudande teoretis-
ka andraganden. Då hon tröttnar på
dem, söker hon sig till sin make, som
Suttit avsides, tyst och drömmande.
Ibland händer det, att någon av sön-
dagsgästerna söker draga in Pierre i
diskussioner över dagens frågor. . Då
svarar den unge fysikern vänligt avbö- «-
jande, liksom för att ursäkta sig:
— Jag är inte vidare slängd i att bli
arg!
Härom skriver Marie längre fram:
”Pierre var just inte lagd för att ta
aktiv del i politiken. Såväl hans upp-
föstran som en naturlig böjelse hade in-
givit honom sympati för de demokratis-
ka och socialistiska idéerna, men han be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
