med tillhjälp av utravioletta strålar. Man tog ”gruvlam- pan” i handen och ”lyste” med de osynliga ultravioletta strålarna på ett par malmprover, som strax flammade upp med ett blåvitt sken. Det visade sig, att de innehöllo schee- lit, ett volframhaltigt mineral, som firman använder för volframtillverkning. - Ett känsligt glimrelä visades också. Enbart handkapaciteten räckte för att styra 10 milliampere. Ultraljudets alla egenskaper demonstrerades hos Axel Lundqvist, som ställde ut en 350 kc-ultraljudsapparat för laboratorieändamål. Det var en stor rörsändare med en frekvens 350 000 p/s, som fick mata en kvartsplatta, pla- cerad i en skål med paraffin. Ström släpptes på och paraf- finets nyss så lugna yta började att skvalpa. Ett provrör med vatten fördes ned i det oroliga paraffinbadet och snart kunde man känna, att vattnet i röret blev varmt. Det var ljudenergien, som omsattes i värme. Separator-Nobel visade en automatisk modellapparat för selektiv oljeextraktion, Hugo Tillquist hade en rikhal- tig kollektion av olika mätinstrument, bl. a. från Hart- mann och Braun och Askania-Werke, Zander & Ingeströms utrymme upptogs till stor del av IMO-pumpen, och en del pressostater, Zeiss Svenska AB visade mikroskop och ka- meror med tillbehör. ) Siemens bidrog med elektriska instrument, bland vilka märktes en magnetisk materialprovare, vilken vid första påseendet liknade en kraftig svarv med en ny magnetisk chuck. Även Siemens visade ett elektronmikroskop. Philips exponerade prov på större delen av sin rikhalti- ga produktion, materielröntgenapparaterna voro nog det mest intressanta. Det gamla välkända Philoskopet försva- rade väl sin plats bland en mängd dyrare och mera kom- plicerade radiotekniska mätinstrument. Ugnar m. fl. laboratorieinstrument utställdes av ett fler- tal firmor som ASEA, Helios, Kistner och många andra. E” ny svensk laboratoriebrännare av Mekertyp var ut- ställd av firma Birger Lindström. Upptill satt ett munstycke i steatit och detta jämte en del andra finesser gjorde, att lågan trots ivriga bemödanden ej kunde fås att ”slå ner”. En annan fördel var också, att foten förblev, om inte kall, så absolut inte mer än ljum även efter flera timmars drift. En av våra större industrier, Sieverts Kabelverk, hade lagt upp en intressant exposé över sin installationsmaterial med de välkända GeBe-armaturerna som nu utökats med nya typer för svenska lysämnesrör. Något, som vi helst inte ville ta i, var ett stort likspännings- aggregat på över en halv miljon volt. Det var avsett för isolationsprovning. Porslin utställdes av Gustavsberg och IFÖ-verken. Men vi lämna firmorna för att se på ett par av de vetenskapliga institutio- ner, som också deltogo. Tekniska Hög- skolans ångtekniska institution hade ställt ut en apparat, som visade ström- ningsförloppet hos gaser. Apparatens värde består i möjligheten att göra mo- dellförsök med ångturbinskovlar, strål- munstycken m. m. varvid man direkt kan iakttaga, hur gas eller ånga passe- rar genom maskinerna. Metoden kallas Schlierenmetoden och bygger på att gas av olika täthet har olika brytningsin- dex. Forskningsinstitutet för experimen- tell fysik ställde ut en del ”hemtillver- kade” precisionsinstrument, av vilka en molekylarpump nog tog priset. Den har en pumphastighet av 50 l/sek vid en 1 000-dels millimeter Hg, vilket överty- gande demonstrerades med ett röntgen- rör, som snabbt evakuerades så att ur- laddningen avstannade. Från Uppsalas forskarhorisont kom The Svedbergs ultracentrifuger och man fick se söndersprängda rotorer av bästa svenska stål sedan de varit utsatta för krafter 400 000 gånger större än tyngd- kraften. (Forts. på sid. 22.) Objektsluss-Hll-elektronmikroskop: Siemens magnetiska materialprovare med; en materialröntgenanläggning i förgrunden. TEKNIK för ALLA 5