Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppför berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D: flesta större nöjesfält och ”tivolin”
bruka hålla sig med en s. k. ”berg-
och dalbana”, och flertalet av oss ha väl
någon gång erfarit den hisnande tjus-
ningen av att åka dess backar upp och
backar ned, rusa igenom tunnlarna, var-
igenom vagnarna ila som skottspolar,
och förnimma centrifugalkraftens ”nerv-
pirrende” grepp i nackskinnet, där vi
hals över huvud störta fram i de skarpa
kurvorna. Berg- och dalbanan är en av-
bild i miniatyr av de verkliga bergbanor-
na, sådana som de möta oss exempelvis i
Schweiz, bergbanornas stamort på jor-
den, i Norge, i vissa delar av Amerika
och på en del andra platser av vårt
klot, där alp- och fjällterrängen nödvän-
diggjort ett dylikt specifikt trafikmedel.
I Alperna, i de norska fjällen, i Klip-
piga bergen och de än otillgängligare
Anderna finnas bergbanor av många
olika slag och former, och där kunna
resenärer i rikt mått få uppleva alla
TR AR AG
ig VR
”vtIWgegg
6 TEKNIK för ALLA
dl
WIN
I
De moderna bergbanornas tåg
kunna klara stigningar på 480 9/9
eller 45” vinkel. Otaliga säkerhets-
anordningar finnas på dessa ba-
nor för att eliminera alla olycks-
fallstillbud.
de skiftande sensationer, varav nöjes-
fältets lilla leksakslinje blott kan ge en
ganska from och dunkel aning.
Men även ett hastigt ögonkast på
bergbanornas teknik och historia kan
vara nog så intressant och givande. Just
inom denna ganska unika detalj av kom-
munikationsväsendet har den mänskliga
uppfinningsförmågan firat verkliga tri-
umfer, och detta de höga bergskedjor-
nas speciella trafikmedel har genomgått
en sagolik utveckling från de mest pri-
mitiva till de mest komplicerade och ge-
niala konstruktioner.
Redan den gamla ”lUinbanan”, så-
dan den t. ex. tedde sig vid Skansens for-
na entré långt före rulltrappans till-
Z
—g8
ver) Lal AS
OUTER
"blott. i
komst, kunde, trots sin till synes skäli-
gen enkla princip, dock uppvisa en täm-
ligen rik och skiftande flora av konst-
ruktiva detaljer beträffande såväl driv-
kraft som säkerhetsanordningar och
andra arrangemang. Somliga av dessa
gångna tiders ”berg- och linbanor” —
av vilka åtskilliga ännu finnas kvar si-
da vid sida med moderna underverk i
genren — voro inte ens utrustade med
någon egentlig maskinell drivkraft utan
byggde uteslutande på motviktens, tal-
jans eller hävstångens urgamla princip
och de skulle närmast kunna förliknas
vid ett slags enkla och flärdfria hissar,
en smula större och vidlyfti-
gare format. Fortfarande finnas såda-
na bergbanor i gång, vilka drivas och
få sin rörelse på det viset, att vagnen
eller hisskorgen sätts i gång och hivas
upp eller ned genom att en vattenfylld
tankvagn eller annan reglerbar dyna-
misk tyngd glider eller rullar nedför en
brant eller lutning — resp. uppför, mer
eller mindre länsad — på den motsva-
rande sidan av höjden eller bergsplatån.
I vår moderna tid är emellertid elektri-
citeten drivkraften nummer ett. Vid
dessa elektrifierade bergbanor kan man
vid någon anhalt på bergsluttnnigen få
beskåda det imponerande maskineriet
med den väldiga motorn och de jätte-
stora kabeltrummorna, kring vilka ka-
beln eller wiren merendels slingrar sig i
flerfaldiga varv för att dymedelst den
nödiga friktionen skall ernås. Med spänt
intresse kunna vi under öronbedövande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
