Sjätte NKI-ingenjörsexamen på tre år nyligen avslutad i Stockholm! I dagarna har återigen ett stort antal elever vid NKI- skolans tekniska fackavdelningar avlagt sin ingenjörs: examen efter skriftlig och muntlig prövning inför utom- stående sakkunniga från högre tekniska läroanstalter och industrien. Det är sjätte ingenjörsexamen, som NKlI:skolan anordnat på tre år, och denna offentliga om än frivilliga examen som avslutning på studierna har visat att det går att bli kvalificerad ingenjör per korrespondens. Alldeles särskilt glädjande är det faktum, att NKI- ingenjörerna i så stor utsträckning rekryteras ur arbe- tarleden. De nya verkstadsingenjörerna, ritarna och konstruktörerna ha börjat sin bana som banarbetare, verkstadsarbetare, smeder, murare, bergsprängare och grovarbetare. De behärska härigenom sitt yrke från grunden och äro ur denz- na synpunkt särskilt skic- kade för sina nya, kvalifi- cerade arbetsuppgifter. Det är ambitiösa, energiska och av framåtanda präglade unga människor, som fått och tagit sin chans. Och därmed har inte heller framgången uteblivit. Nya NKI-ingenjörer berätta om sina studier och framtidsplaner. När man talar med de ny- examinerade ingenjörerna, fin- ner man, att deras studier be- trott på ett naturligt behov att skaffa sig avancemangsmöjlig- heter och djupare insikter inom det yrke de valt. Utan möjligheten att per korrespon- dens skaffa sig den kompetens, som i dag är absolut nödvän- dig vid all kvalificerad teknisk verksamhet, skulle de icke ha kunnat komma vidare. Ingenjör Bengt Johansson, som innehar en ri- taretjänst på vägingenjörs- expeditionen i Umeå: »1941 anmäl- de jag mig till NKI-skolans ingenjörskurs i mWväg- och vat- tenbyggnads- teknik. Är det något jag ångrar skall det möjligen vara, att jag inte kom på den idén tidigare. Korre- spondensundervisningen visade sig i mitt fack vara så å jour med nya metoder, att mina ingenjörskolle- ger icke tidigare känt till dem. Då vägväsendet nu förstatligas kan jag, tack vare NKI-betyget, dels vara säkrare på min plats, och dels konkurrera om högre befattning.» Ingenjör Carl Gustaf Holm- berg, ritare och konstruktör vid Öresundsvarvet i Landskrona: »Innan jagan- mälde mig till NEI-skolans 4 ingenjörskurs i maskinteknik, begagnade. jag mig av skolans anlagsprov, då jag inte ville kosta på mig en så omfattande utbild- ning utan att vara säker på, att jag skulle kunna klara den. Pro- ven utföll bra, och det kändes skönt, eftersom jag förut inte haft mycket att bygga på. 1938 anmäl- de jag mig till kursen, och det har varit en både rolig och intressant studietid. Det praktiska resultatet lät inte heller vänta på sig. Under studietiden sökte jag till och blev antagen på ritkontoret vid öÖre- sundsvarvet, där jag tidigare prak- tiserat i plåtslageriet och på elekt- riska avdelningen. Senare har jag anförtrotts konstruktionsuppgifter av olika slag. Och med ingenjörs- betyget på fickan ämnar jag gå ett steg vidare och bli verkstadsin- genjör.» Ingenjör John Erixsson börja- de studera på sjukbädden och beträdde <där- med vägen till framgång: »Det var en längre tids sjukdom =:som 4 föranledde mig j att utnyttja ti- den till korre- spondensstudier. Någon som helst föregående utbildning efter folksko- lan hade jag ej. Då jag våren 1935 anmälde mig till ingenjörskursen i maskinteknik vid NKI-skolan, blev det därför att göra en blygsam början med — välskrivning! Men så var jag också bara 16 år den gången. Korrespondensundervis- ningen gav mig emellertid den efterlängtade chansen att arbeta mig upp steg för steg. Under stu- dieåren meriterade jag mig till olika befattningar. I dag har jag min utkomst som ritare och kon- struktör vid Vaplands Mekaniska Verkstad i Nälden. Belysande är, att jag varit vid det företaget i två repriser. Då jag nu senast åter- gick till mitt gamla företag, sedan mina ingenjörsstudier började nal- kas sin fullbordan, blev det ökad iön tack vare de ökade kunskaper jag under tiden skaffat både ge- nom studierna och praktiken.» Ingenjör Erik Johansson tog värvning vid flottan, men tvekadeinte att begagna = friti- den för studier! »1939 utbilda- des jag till ra- diotelegrafist och låg sjö- kommenderad på Drottning Victoria. Trots ett krävande ar- bete märkte jag, att det blev tid över till läsning, och då tyckte jag, att jag borde utnyttja den. Men hur skulle man ha kunnat bedriva tekniska studier i en häng- koj ombord på ett krigsfartyg, om det inte funnits korrespondensun- dervisning. Vid jultiden 1939 börja- de jag NKI-skolans ingenjörskurs i radioteknik. Eftersom jag arbetade i skift, läste jag ibland på dagen, ibland på natten. Min examen kla- rade jag på drygt 21/2 år. När kriget är slut, är det min önskan att få fortsätta på Tekniska Högskolan.» Ingenjör Erik Casserdahl sportar på sin fritid, men fick ändå tid över till resul- tatrika stu- dier! »Det känns J nästan tomt nu, då ingen- jörskursen i maskinteknik vid NKI är slut. Man vänjer sig vid att ägna några kvällstimmar åt studierna, så att man till sist tyc- ker att tiden blir lång dem för- utan, särskilt på vintern. Då jag inte ville försumma sporten, tog jag god tid på mig för studierna och läste ingenjörskursen sedan i januari 1938. Då jag sedermera sökte en befattning som verkstads- konstruktör vid Scania-Vabis, märkte jag riktigt nyttan av mina studier. Som merit kunde jag nämligen visa, att jag studerade en ingenjörskurs vid NKI, och det var utan tvivel något, som ar- betsledningen satte värde på.»