Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vi rikta kikaren mot Mars, av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Planeten Mars enligt retuscherat foto-
grafi, taget på Mount Wilson-observa-
toriet under oppositionen år 1909.
nen vuxit till nästan ett helt år. Detta
medför, att efter cirka 15 års förlopp
kommer Mars att träda i opposition vid
samma tid på året och i nästan samma
punkt av sin bana. Som ovanligt gynn-
samma marsoppositioner senast ägde
rum år 1909, 1924 och 1939, bör nästa
opposition av samma slag inträffa 1954.
Vid sådana gynnsamma oppositioner
kommer Mars på ett avstånd från
jorden, som =:uppgår till omkring
56 milj. km. Det korta avstån-
det inträffar, när planeten befinner sig
samtidigt i opposition och i den punkt
i sin ovala bana omkring solen, som lig-
ger denna närmast (perihelieopposition).
När Mars är jorden närmast, visar
den sig som en skiva mätande 24” i dia-
meter. En förstoring av 60 gånger visar
planetskivan under nära samma skenba-
ra storlek som månen, sedd för blotta
ögat. Vid en förstoring av 500 gånger
framträder Mars som ett föremål med 8
em diameter (t. ex. en apelsin), som ses
på ett avstånd av 1,2 m. Användes slut-
ligen en förstoring av 19000 gånger sy-
nes Mars lika stor som det nämnda före-
målet på 60 cms avstånd.
På grund av luftens oro sättes nästan
alltid en ganska låg gräns för den an-
vändbara förstoringen. Att gå över den-
na gräns tjänar ingenting till, ty ofull-
komligheterna i bilden och dess flimran-
de rörelser förstoras upp i samma mån,
som planetbilden själv förstoras. Så får
man också komma ihåg, att detaljerna
på de flesta planeter i och för sig äro
mycket svåra att iakttaga.
Marsdygnet nästan lika
långt som jordens
D: läsare, som möjligen haft tillfälle
att betrakta en planet i en större ki-
kare, ha nog ganska undantagslöst känt
sig besvikna. Vid planetiakttagelser spe-
lar övning en ofantlig roll. Det oträna-
de ögat ser en vacker lunddäld med en
del blommande växter, medan botanisten
ej blott igenkänner en mångfald olika
växtarter utan också läser ut viktiga
lärdomar om hur växterna sluta sig
samman till växtsamhällen. På samma
sätt får fackastronomen fram ur en sys-
tematisk serie iakttagelser av en
viss planet en serie slutsatser om denna
världs beskaffenhet, medan den tillfäl-
lige besökaren endast ser några mörka
fläckar på en liten rund skiva.
Den som först iakttog fläckbildning-
arna på marsytan var Fontana (1636).
Emellertid är det tydligt, att det ej kan
ha varit några verkliga fläckar som
denne och en del samtida observatörer
sågo. Det är säkerligen fråga om syn-
villor, som förorsakats av optiskt ofull-
komliga instrument.
Däremot urskiljer man i Huygens
teckningar av år 1656 de vita polarka-
Jotterna och i hans något senare skisser
Syrtis Maior. det sedermera i mars-
forskningen så berömda Timglashavet.
Med dessa observationer kan man säga
att marsforskningen tog sin första an-
språkslösa början. Huygens fann under
sitt arbete med Mars att planetens rota-
tionstid måste vara ganska nära ett
Fantasilandskap på
Mars enligt teck-
ning av Olle Thun-
2 3 TN fogätngrssg == man. Det vita
IE SA LIK feed Se = TORSO
2 pv upp över horison-
Hr dj ; eh. är den i at-
dir EY7 Ill, mosfären fritt svä-
fps csn AEA Ni SLAS vande = polarfläc-
gkiprAg PTE FTNNL ME lr av ken, sedd på stort
GENRE ER ([v 1) KG Al FE avstånd.
Å TERNIK: för ADA
dygn. Cassinis teckningar (1666) ge
knappast någon upplysning om mars-
ytans verkliga utseende. Cassini upp-
täckte emellertid, oberoende av Huy-
gens, Mars” rotation och bestämde mars-
dygnets längd till 23 tim. 40 min., ett
värde, som är knappa tre minuter fel-
aktigt.
Vid granskningen av de äldre mars-
teckningarna finner man, att även om
överensstämmelsen är tämligen dålig
med nutida framställningar av planeten,
så ha likväl observatörerna tecknat fläc-
kar, där mörkare partier faktiskt fin-
nas. Famställningen är i regel rätt sti-
liserad och geometrisk. Denna omstän-
dighet är av betydelse som vi sedan sko-
la se när det gäller diskutera kanaler-
nas verkliga natur.
När Herschel hade konstruerat sitt
jättespegelteleskop, undersökte han bl. a.
Mars. Han fann dess tvenne polarkalot-
ter vara bländande vita bildningar som
ingav honom tanken att de möjligen kun-
de bestå av snö- eller ismassor. Denna
hypotes fann han sedan bekräftad, när
han såg södra polarfläcken gradvis för-
svinna under halvklotets sommar efter
att ha haft en stor utsträckning under
dess vinter. Egendomligt nog förlorade
Herschel all lust för sitt marsstudium
just genom de många och snabba för-
ändringar som «planeten uppvisade.
Emellertid erhöll han ur sina observa-
tioner många betydelsefulla resultat an-
gående Mars” figur och dimensioner och
fann denna vara i det närmaste lika med
jordens. Därmed var bevisat, att Mars
har årstider liksom jorden, och nu kun-
de deras längd förutberäknas, varigenom
man vid sammanställning av iakttagel-
ser från skilda oppositioner kan få en
totalbild av de genom årstidernas väx-
lingar på Mars åstadkomna förändring-
arna.
På grund. av marsbanans jämförelse-
vis avlånga form, finner man de klima-
tiska förhållandena bli väsentligt olika
på planetens norra och södra halvklot.
Det senare har en lång och sträng vin-
ter, medan det norra halvklotet har en
lång sommar och kort vinter. Beräk-
ningarna visa, att på norra halvklotet
är tiden mellan vår- och höstdagjäm-
ningen 381 dagar och 17 timmar, under
det att tiden mellan höst- och vårdag-
jämningen endast uppgår till 305 dagar
och 16 timmar. Omvänt är således för
södra marshalvklotet vintern den längs-
ta årstiden. Dessa förhållanden avvika
rätt mycket från våra jordiska och här-
igenom betingas något olika klimatiska
förhållanden på vår grannplanet.
Kanalerna
et systematiska studiet av Mars i
strängare mening började under 1800-
talets förra hälft. Under den tid söm
gick före Schiaparellis märkliga upp-
täckter fann man, att de rödgula områ-
dena på planetens yta, de så kallade
kontinenterna, voro genomdragna av tal-
rika mörka linjeaktiga bildningar, som
dock av observatörerna framställdes så-
som ganska breda obestämda band, vil-
ka ej hade ett så rätlinigt förlopp som
de ryktbara Schiaparelliska kanalerna.
Schiaparelli som observerade planeten
främst under dess närmanden till jor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
