Ar det gamla hederliga, men på sätt och vis primitiva och sköra materialet trä åter skulle komma att spela en verkligt betydande roll för flygplansindustrien, hade väl inte många av oss, vi sena tiders stålåldersbarn, kunnat ana. Blott för några få år sedan kunde de de- lar av trä, som tilläventyrs hade stått att upptäcka på en flygmaskin, ha rymts i en byxficka — nu fabri- ceras flygplan — hypermoderna jättar med svindlande hastighet — inte bara segelflygplan utan väl- diga tvåmotoriga militärplan, last- och transportplan, som i mycket stor utsträckning äro gjorda av trä...Ja just trä — för att nu inte säga träbitar, ty en hel del av ma- terialet, i vingar och stjärt, i flyg- kropp och roder är helt enkelt ply- wood eller kryssfanér, som ju i grunden ingenting annat är än en massa hoplimmade träskivor... 6 TEENIK för ALLA En ny metod för preslimming av plywood har revolutionerat trämaterialets användnin 9 inom flygindustrin. < / Träet upplever just nu en ly- sande renässans. Givetvis har den av kriget orsakade metallbris- ten gjort sitt till, men vad som framför allt åstadkommit en våld- sam hausse på trämarknaden är ett nytt lim — ett i sanning underbart och oöverträffat ”Karlssons Klis- ter” — ett fenolharts, som icke bara gör kryssfaneret lika starkt som metall utan även både vatten- och brandsäkert och desslikes möjlig- gör pressning av materialet, vari- genom även den allra hårdaste ply- wood praktiskt taget kan framstäl- las i vilka former som helst. Plywood är en ganska gammal uppfinning. Framställningen av kryssfanér av furu med fenolharts som bindningsämne enligt den s. k. varmpressningsmetoden blev i USA kommersiellt lönande för omkring åtta—tio år sedan. Att tillverka kryssfanér av hårdare träslag en- ligt samma metod och med flytan- de fenolhartslim som bindningsme- del har fabriksmässigt skett först under de senaste två-tre åren. Och konsten att framställa detta hårda kryssfanér inte blott i plana skivor utan även i buktiga och kupiga stycken av alla möjliga former och format har först helt nyligen blivit en verklig industri, som möjlig- gjorts och utvecklats till en affär i stort främst tack vare det nya limmet och den ovan nämnda varm- pressningsmetoden och särskilt då den typ, som kan kallas dragpress- ning. Dragpressningen tillgår så, att lövtunna fanér- och fanérstrimlor bestrykas med ett ännu tunnare lager av det speciella hartslimmet och placeras i skikt, som likt en gummihinna sluter tätt intill press- formen och följer dess konturer. Därför måste bindemedlet torka in ungefär som solution då man lagar en cykelslang och fästa utan att klibba, även om det skulle ta en ganska avsevärd tid att kläda for- men — likaledes måste torknings- processen kunna ske relativt fort, ifall så skulle krävas. För att fa- nérstrimlorna inte skola glida i sär använder man olika metoder att hålla dem i rätt läge. Ingendera metoden får inverka på materialets hållfasthet och styrka eller verka bindrande och störande vid Ppress- ningsprocessen, och dessutom mås- te hjälpmedlen, såsom nitar o. dyl. lätt kunna avlägsnas efter Press- Här demonstreras några strömlinje- utfyllningar av pressad fanér.