TEKNIK Professor O. H. Faxén (mekanik Fil. lic. Iwan Bolin (kemi) Professor Hannes Alfvén (elektroteknik) FÖR ALLA:s I ORDBOKEN INGÅENDE DEFINITIONER GRANSKADE AV: | TEKNISKA ORDBOK HUVUDREDAKTÖRE SR: Civilingenjör Olov E. Svahn (mekanisk teknologi) Civilingenjör H. Hallendorff (mekanisk teknologi) Copyright: TEKNISKA FÖRLAGS AB, STOCKHOLM Ingenjör Sven Sköldberg Redaktör N. Fr. Etterling ete. samt för överföring av mått, varvid man efter mät- principen indelar dessa i fyra olika huvudgrupper, nämligen: 1) verktyg för överföring av ett mått från en skala till ett ar- betsstycke eller tvärtom (t. ex. krum- och fotcirklar, ritskubbar etc), 2) fasta mätverktyg (pass- bitar, hakmått och håltolkar), 3) inställbara «mätverktyg (skjutmått, mikrometrar =O. dyl.), 4) måttverktyg, med vars hjälp man kan fastställa avvi- kelser från ett visst nominellt mått (indikatorer, mätklockor o. dyl.) möobelstift: tämligen kort spik (stift) med stort, oftast orna- menterat, välvt huvud av mäs- singsplåt o. dyl. Benämnes även tenlika (tenlikor) och tapetse- rarstift. mönja: blyrött pulver utgörande blandning av blyoxid och blysu- peroxid. Användes vid fram- ställning av kristallglas, till kitt, i målarfärg, vid tänd- stickstillverkning m, m. Nn naca-kåpa: ledskena omkring ett flygplans luftkylda stjärnmo- tor för att minska dess luft- motstånd. Är i huvudsak ut- förd såsom en ringformad huv. nafta: se bergolja. naftalin: aromatiskt kolväte i form av silverglänsande fjäll med stark lukt. Erhålles ur stenkolstjära. Användes som ut- gångsmaterial till framställ- ning av färgämnen, kimrök m. m; nagel: 1) större nit, 2) kort pinne av trä, avsedd att användas för fäste av en trädel vid en an- nan, varvid ena änden oftast klyves och kilas, 3) detsamma som koffernagel, dvs. pinne av trä eller järn insatt i nagel- bänk vid mast, reling eller röst, och som användes för belägg- ning av löpande gods. 196 nagelhål: hål för nit. nageljärn: hjälpverktyg i form av sänke, varmed nitar formas; framställes genom smidning. nagelklove: nitklove. nakterhus: pelare eller skåp, vari fartygs kompasser upphängas. nara: förstärkning över ramstyc- ke bestående av tvärsöver det- samma anbragt list. narv(sida): hårsidan av läder (se chagrinering). narvspalt: hudskikt erhållet ge- nom klyvning av tjock hud, vars narvyta ingår. narvsättning: se chagrinering. narvyta: se narv(sida). natrium: Na, silverglänsande al- kalimetall. Atomv. <22,997. Atomnr 11. Smpkt 98”. Före- kommer som salter, spec, klorid. Framställes genom elektrolys. muff : cylindriskt, invändigt gäng- at rörstycke, varmed rörlängder, som äro lagda i linje och som hava sina mot varandra vända ändar gängade, kunna förenas. Kallas därför ofta även för rör- muff. muffelugn: ugn, i vilken det mate- rial, som skall upphettas, an- bringas i ett slutet rum av eld- fast material. M. kommer alltid till användning i sådana fall, då förbränningsgaserna och den yttre luften inverka ofördelak- tigt på materialet, ävensom då de gaser, vilka avgå från detta, skola uppfångas och kondense- ras. muffkoppling: axelkoppling för fast förbindning av tvenne ax- lar medelst en över axeländarna fastsatt hylsa. Jfr hylskoppling. muffrör: rör för gas-, vatten- el- ler avloppsledningar, där ena änden är något utvidgad, för- sedd med muff. multigraf: duplikator (se d. 0.), vid vilken bokstäver och tecken sättas på samma sätt som vid handsättning i tryckeri. multipelborrmaskin: borrmaskin försedd med flera i förhållande till varandra inställbara borr- spindlar, drivna från samma huvudspindel. multipeleffektsystem: serie av in- dunstningsapparater, varvid ångans värme utnyttjas ett fler- tal gånger genom trycksänkning mellan de olika apparaterna. Förekommer även som vakuum- indunstningsanläggning. multipelfläkt: detsamma som tur- bokompressor (se d. 0.). multipeltelefoni: bärfrekvenstele- foni (på bärfrekvens module- rande talfrekvenser), där en och samma ledning överför ett fler- tal bärfrekvenser med därpå modulerade talfrekvenser. munstycke: 1) i allmänhet ett rör- liknande ändstycke, genom vil- ket gas, luft, vatten eller ånga utströmmar och bibringas för- ändring i riktning, tryck eller hastighet, 2) vid förgasare (se d. 0.) den del med hål, genom vilka bränslet utströmmar och finfördelas i förbränningsluften. murankare: järnstycke, som an- bringat i (sten) mur, utgör fäste för därtill anslutande byggnads- del, exempelvis en bjälke, för- ankringsjärn, stag o. dyl. murbruk: självhårdnande minera- liskt bindemedel för hopfogning av murverk. Förekommer som luftmurbruk och som vatten- murbruk eller hydrauliskt mur- bruk. mutterbricka: vanligen rund me- tallplatta, försedd med hål i mitten, främst avsedd att an- vändas såsom mellanlägg mellan mutter eller bultskalle och un- derlaget för åstadkommande av god anliggningsyta. Kallas ofta blott bricka (se d. 0.) och på grund av sin funktion även för underläggsbricka. mutterlås: 1) mutterbricka (se d. 0.), som på ett eller annat sätt gjorts fjädrande. Kallas därför även för fjäderbricka, 2) det- samma som kontramutter (se d. 0.), 3) å förklädet (se d. o.) vid svarvar befintlig anordning för till- och frånkoppling av ledar- skruven (se d, 0.), i princip be- stående av en med skruven samverkande mutter, som de- lats längsefter i tvenne hälfter, vilka kunna avlägsnas från el- 193