Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alla tiders hobby — Smalfilmning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Filmremsan undergaår. en kritisk. granskning:
Förste pristagaren i Fotografiska Föreningens och DN:s smalfilmstävlan;
tandläkare Hallström.
TEENIK för ALLA
förvaras utan särskilda säkerhetsåtgärder. De
tillhörande projektionsapparaterna äro enklare
och betydligt billigare men giva ändå ett utmärkt
resultat. Slutligen har filmkostnaden kunnat ned-
bringas avsevärt, dels genom den kraftigt mins-
kade bredden, dels genom möjligheten att fram-
kalla originalfilmen positiv, det så kallade vänd-
filmsförfarandet.
Resultatet har blivit att en levande bild, fullt
klar för visning, inte kostar mer än ett kamera-
foto 6X9, det vanligaste amatörformatet. Denna
levande bild består då av 115—130 ytterst små
bildrutor, som på projektionsduken förstoras upp
till ett par meters bredd.
Det är dessutom snarare lättare att smalfilma
än att knäppa med vanlig kamera, eftersom man
slipper ifrån all avståndsinställning och allt grub-
bel över om man skall ta på ”tid” eller ”ögon-
blick” och överhuvudtaget har man inte så många
inställningar att göra och göra felaktiga.
Tläggandet av filmen och skötseln av apparaten
i övrigt beror naturligtvis på filmkamerans mär-
ke och konstruktion, så när man blivit ägare till
en filmkamera och noggrant pluggat igenom
bruksanvisningen är det bara att ge sig ut på
jakt.
Men stopp ett tag! Rusa inte iväg och filma
vad som helst! " Det är ett fel, som de flesta ny-
börjare göra sig skyldiga till. Det är ju så för-
tjusande roligt att peta på den lilla manicken och
höra hur trivsamt det surrar och spinner inne i
lådan. Men även om smalfilmen är billig, så kos-
tar dock varje meter pengar och därför bör man
välja sina motiv med omtanke och urskillning.
Filmens A och O är rörelse och omväxling, och
detta gäller i hög grad smalfilmen.
Stillastående personer, hus och föremål kan
man lika gärna avbilda med en lådkamera, men
skall Ni absolut filma dem, så försök åtminstone
få in något levande i bilden!
En person, som får en filmkamera i händerna,
använder den också alltför ofta som en vanlig
kamera. Han kastar sig över sina vänner vid
bridgebordet och i andra filmatiskt lika omöj-
liga stillastående situationer. Han kommende-
rar någon att sätta sig grensle
3 över bilens motorhuv medan de övriga
N få inta olika plastiska ställningar på
2 fotstegen, för att ödsla film på säll-
Iskapet i dessa tillkrånglade och löje-
väckande ställningar.
Nej, vill man ha någon ’filmatisk
glädje av ett middags- eller kaffesäll-
skap, så bör man ta roliga närbilder av
de ätande och drickande damerna och
herrarna. Filma var och en för sig, el-
ler låt kameran sakta svepa över raden
av ansikten. Obs.! Mycket långsamt, dub-
belt så långsamt som man nånsin tror.
Naturligtvis tar man då och då ett
”orörligt” motiv, ett landskap e. dyl.,
men man bör akta sig för att påskyn-
da publikens gäspningar genom att låta
dem följa för tätt på varandra. Ta
stormbilder av gungande sädesfält, små
buskar, som ristas av blåsten och vå-
gor som i vita skumkaskader brytas
mot klipporna. Då skall Ni få se att Ni
blir nöjd med resultatet. Det finns ock-
så mycket annat att välja på, generellt
kan framhållas att alla detaljer äro
mycket tacksamma. .
tt annat sätt att få bra filmer
är att variera kamerainställningen.
Pröva hur det är att ta en maskin från
sidan, snett uppifrån eller snett fram-
ifrån. En god regel är att alltid hålla
kameran så stilla som möjligt. Det
filmade föremålet bör befinna sig mitt
i eller helt utfylla sökarytan.
a SR EE nn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
