Om Ni exempelvis filmar trottoarens folkström eller vaktparaden, som mar- scherar förbi, så bör Ni se till att Ni får tillräckligt avstånd mellan kameran och motivet. Annars bli bilderna fladd- riga och oroliga, då Ni visar dem på du- ken. För att få det nödvändiga avstån- det måste man ibland bege sig upp i en tvärgata eller springa ut på ett fält, eller in i skogen. Gäller det filmning av små föremål, måste man naturligtvis gå närmare med kameran — hur nära får erfaren- heten avgöra. Och så först som sist — sträva efter de obevakade ögonblicken. Sedan var det närbilderna, som ama- törfilmaren gör klokt i att ägna sig sär- skilt flitigt åt. I de flesta fall visar närbilden ett ansikte — inte sällan två — hjältens och hjältinnans i den film som rullas. Att dessa ansikten så små- ningom alltmer närma sig varandra för att till sist förenas i den oundvikliga slutkyssen, ha vi säkert alla många, många gånger hunnit konstatera. Se emellertid noga till att edra modeller in- te stelna i ”fotograferingsminen”, och glöm aldrig att filmens A och O är rö- relse och omväxling. Prata med mannen som står framför kameran, förmå ho- nom att själv prata, skratta eller göra någon uttrycksfull grimas. Be honom tända en pipa eller cigarrett. Ni anar in- te hur många karakteristiska rörelser, (Forts. på sid. 22.) Först genom god klippning får filmen. sin slutliga och: avslipade form; E Fotoalbumet får maka åt sig för smalfilmsrullarna. Familjefadern i aktion med:sin kamera. TEKNIK för ALLA 5