i voro nere vid Centralen härom- dan och tittade på det nya F-loket. Vi gladde oss mycket åt att S. J. au fått ett effektivare snälltågslok, men när vi hade stirrat på den nya plåtlå- dan ett slag, så frågade vi oss helt spontant: ”Var detta nödvändigt?” Ty vi hade tänkt oss, att det nya F- lokets exteriör skulle stå i proportion till dess mekaniska prestationer, och att det skulle bli en värdig arvtagare till det gamla hederliga ångloket med samma litterabeteckning. Kanske det stiligaste lok, som någonsin rullat på svenska banor. Och sådant förpliktar. Vi gingo hem och tänkte ungefär som så, att inget hindrar ju, att vi i vår fantasi bestämma oss för hur F- loket borde sett ut. Och så ritade teck- naren fig. 1. Han har därvid bl. a. ut- gått ifrån, att hela chassiet lämnas i stort sett orört, och att loket skulle passa det tågsätt, det är avsett att draga. Lokkorgens sidor ha alltså fått samma utformning som de nya hel- svetsade snälltågsvagnarnas med de karakteristiska förstyvningsränderna och nederkanten avrundad på samma sätt som vagnarna. Vi ansågo också att det ur estetisk synpunkt är ganska viktigt, att nederkanten kommer på samma höjd på såväl lok som vagnar. Detsamma gäller kanten mellan tak och korgsida. Nu skall loket kunna gå åt båda håll utan att vändas. Det är därför inte bra att luta fronten för mycket, men något I10-tal grader ska- dar absolut inte. Vi läto lokkorgen smalna av strax framför dörren, så att själva fronten inte blir stort bre- dare än buffertbalken, som i sin tur 6 TEKNIK för ALLA inte är bredare än nödvändigt med hänsyn till buffertavståndet. För att täppa till det stora, tomma gapet mel- lan buffertbalken och rälsen satte vi dit en -snöplog av norrlandsmodell, som vi helt vanvördigt ändrade på en smula för att bättre passa som ”för- kläde”. Och så rundade vi av taket en fo N Folkhumorn har givit de senas- te svenska elloken sådana van- vördiga namn som ”unicabox” och ”bärkorg”. Signaturen Lo- comotive Bill frågar i denna artikel, varför dessa lok inte ha strömlinjeform och moder- na linjer. NN / smula fram och bak. Det går nog inte att undvika ett par dubbelbockade plå- tar här. Något strömlinjelok blev det inte, men vi kände oss ganska belåtna med resultatet, och satte slutligen i vår högfärd dit ett stiligare emblem av rostfri plåt på framsidan. Vi kän- de oss ganska säkra på, att ett lok så- Fig. 3. Illnn Ill lunda utstyrt till sin exteriör säkert skulle ta” sig mycket bättre ut än det nuvarande, på vilket vi hört sådana namn som ”unicabox” och ”bärkorg”. Si självsäkra voro vi emellertid inte, så att vi ansågo, att denna utform- ning vore den enda möjliga. Vi ha all- tid varit mycket imponerade av ex- teriören av den amerikanska Pennsyl- vania-järnvägens 2—Co+Co2 el-lok, litt GGI. Vi spekulerade ungefär som så, när vi ritade upp fig. 2, att denna utformning kanske inte är så oäven för snabba el-lok med överledning. Ty vi hade läst någonstans, att vid den nuvarande utformningen (på våra D- och F-lok) kommer den första ström- avtagaren att befinna sig i en uppåtgå- ende luftström under det att den bakre befinner sig i en nedåtgående. Ett för-