TEKNIK Fil. lic. Iwan Bolin (kemi) Professor O. H. Faxén (mekanik) Professor Hannes Alfvén (elektroteknik) FÖR ALLA:s I ORDBOKEN INGAENDE DEFINITIONER GRANSKADE AV: | TEKNISKA Civilingenjör Olov E. Svåhn (mekanisk teknologi) Civilingenjör H. Hallendorff (mekanisk teknologi) Copyright: TEKNISKA FÖRLAGS AB, STOCKHOLM HUVUDREDAKTÖRE ER: ORDBOK Ingenjör Sven Sköldberg Redaktör N. Fr. Etterling TE EE EE LR NA nn dn nn ar ln La rn rer lr mr Br a Är GS RA SRS re BE ÄR STA Ta EE dre RS AA ARR RR AA SE dekorativ utsmyckning inom ar- kitektur och konstindustri. oro: balanshjul i ur. orsatapparat: = absorptionsappa- rat, varmed vid proveldningar o. dyl. kolsyrehalt och mängd oförbrända gaser i de från eld- staden avgående rökgaserna kan bestämmas, Jfr monoappa- rat. ort: inom gruvtekniken underjor- disk horisontell gång, som ut- sprängts i samband med malm- brytningen. Jfr dagort. ortoklas: kalifältspat, gråvitt till rött mineral. ortsten eller stinkkalk: mineral, utgörande kalksten i blandning med organiska föreningar. Har karakteristisk lukt. orv: lieskaft försett med handtag, s. k, knaggar. oscillator: anordning för alstring av elektriska svängningar. oscillatorkoppling: koppling för ett oscillatorrör, så att sSjälv- ständiga svängningar uppkom- ma (se colpitt-, Huth-Känh- oscillator). oscillatorkrets: elektrisk ström- krets, i vilken svängningar al- stras. En o. är uppbyggd av kapacitanser och induktanser, varvid den elektriska energin pendlar (svänger) mellan dessa båda element med en bestämd frekvens, kretsens naturliga frekvens. oscillatorrör: — elektronrör för oscillatorer (röroscillatorer). oscillera: svänga fram och tillba- ka, pendla, gunga, dallra. oscillograf: apparat för iaktta- gande, eller fotografiskt uppta- NP gande av ström- och spännings- kurvor. (Se glimljusoscillograf, katodstråloscillograf, nåloscillo- graf och slingoscillograf). oscillogram:' medelst en oscillo- graf (se d. 0.) fotografiskt upp- tågen kurva. osmium: Os, blågrå «metall. Atomv. 190,2. Atomnr = 76. Smpkt 2 500”. Förekommer till- sammans med platina och iri- dium, Användes vid fabrikatio- nen av metalltrådslampor, osmium-iridium: legering av me- tallerna osmium och iridium. Användes till spetsar i reservo- arpennor. osmos: lösningars förmåga till koncentrationsutjämningar ge- nom halvgenomsläppande mem- bran, som genomsläppa lös- ningsmedlet men icke de lösta ämnena. Jfr dialys och diffu- sion. osymmetrisk belastning: belast- ningsfall vid ett flerfassystem eller ett likströmssystem med flera ledare, där de enskilda fa- serna eller ledarna föra ström- mar av olika storlekar och/eller faslägen i förhållande till sina resp. fasspänningar. Ottos gasmaskin: se ottomotor. ottomotor: förgasarmotor enligt fyrtaktsprincipen, vilken först tillämpades av den tyske tekni- kern Nikolaus Otto (1832—91). ovansmörjning: vid förbrännings- motorer kompletterande smörj- ning, som åstadkommes genom att smörjoljan blandas med bränslet. oxhyvel: större tvåmans-golvhy- vel. olja: oljor uppdelas i feta oljor, mineraloljor samt eteriska eller flyktiga oljor. Feta oljor och fetter äro glycerinestrar av fettsyror och förekomma i växt- och djurorganismen. Fetter äro vanligen fasta och oljor vanli- gen flytande. Feta oljor indelas i animaliska oljor (ex.: valolja, sälolja, fiskolja) och vegetabi- liska olior (ex.: kokosolja, palm- olja, olivolja, linolja, ricinolja). En hel del av våra viktigaste luktämnen äro eteriska oljor, t. ex. rosenolja, citronolja, ter- pentinolja m. m. oljeavkastare: anordning i form av en ringformig upphöjning kring t. ex. en axel, varigenom smörjolja hindras att tränga vi- dare längs axeln. oljeavskiljare: 1) anordning för avskiliande av olia från vätska eller gas, t. ex. tryckluft, 2) vid spec. ångmaskiner anordning, varmed den avloppsångan med- följande smörjoljan bortskaffas. oljebrytare: mekanisk strömbry- tare, vars kontakter befinna sig i olja. O. användas för brytning av större växelströmseffekter. oljebrännare: brännare för olje- eldningsanläggningar, i vilken den tunga brännoljan sönderde- las i ytterst fina droppar me- delst antingen ånga, luft eller på mekanisk väg, och insprutas i eldstaden. oljefermissa: ytbehandlingsmedel för trä etc. utgörande blandning av harts, torkande olja (ex.: linolja) och förtunningsmedel (ex.: terpentinolja) samt ev. sickativ (torkmedel). oljefilm: det tunna oljeskiktet mellan axeln och lagret i en lagring. oljefärg: Tfärgstoff försatt med olja som bindemedel. Användes till konstmålning och finare yt- behandlingar. oljegas: gas, innehållande metan, etan, olefiner och väte, erhållen genom torrdestillation av mine- ralolja. Användes till belys- ningsändamål, spec. för järn- vägsvagnar. oljeimpregnering: impregnering (se d. o.) av material, särskilt isolationsmaterial inom <:hög- spänningstekniken <(ex.: väv, papper och trä), med olja. oljekitt: med krita och/eller pulv- riserade metalloxider utblandad fernissa eller linolja. OO. till fönsterkitt (s. k. glasmästar- kitt) utgöres vanligen av 4 de- lar linolja och 50 delar slammad krita. För att påskynda stel- nandet brukar dessutom tillsät- tas något mönja eller zinkvitt. oljekondensator: "kondensator (se d. 0.), vars dielektrikum utgö- res av olja. oljemotor: vanligen avses härmed råoljemotor (se d. 0.). oljeprovningsapparat: se viskosi- meter. oljering: vid förbränningsmotorer på sådant sätt genomborrad el- ler uppskuren kolvring, att den- na kan tillföra, fördela även- som bortföra smörjolja. oljesand: kärnsand (se d, 0.) be- stående av kvartssand tillsatt med linolja såsom bindemedel. oljeseparator: separator, spec. av- sedd att användas för avskilj- ning av tyngre föroreningar, såsom vatten etc, från den lät- tare oljan. Jfr klarifikation och purifikation, | oljeskiffer: bituminös skiffer, in- 209