Hur man själv bygger en EL-GENERATOR för lik- eller b) T-ankaret. n schematisk skiss över det välkända 3-delade T-ankaret återfinnes på de i föregående nr av TfA införda figurerna 1 och 2. Vid byggandet måste man kom- ma ihåg, att ankaret med största preci- sion skall passa in mellan polerna, då det kommer att rotera med ett högt varvtal. Tillverka med ledning av fig. 1 av 1 mm. tjock järnplåt 2 st. ändbleck. Dessa skola användas som schablon. Borrning- en för axeln 5—8 mm utföres först. Dessutom erfordras utom de nyssnämn- da ändblecken 95 st bleck av 0,5 mm tjocklek. Dessa bleck klippas eller stan- sas runda och hålborras för axeln med hjälp av en borr med c:a 5—8 mm diam. Blecken trädes upp på ett mässingrör, vars väggtjocklek bör vara minst 1 mm och längd omkring 50 mm. Ändblecken placeras ytterst i varje ände. Därefter pressas det hela ihop i ett skruvstycke. Genom att man försiktigt vrider mäs- singröret, erhålles en kompakt enhet och ankaret utföres nu enligt ändschablo- nerna. Detta mödosamma arbete slipper man emellertid, om blecken sågas ut. Fig. 2 visar fullständiga mått på ett 3-delat T-ankare, som finnes att tillgå i han- deln. Det erfordrar 100 bleck. Det 3-delade T-ankaret har den för- delen, att det är lätt att linda och fel uppstår sällan. För att möjliggöra ut- tag av likström förses ankaret med en 3-delad kollektor, som senare kommer att beskrivas... Utrustas maskinen med ett släpringssystem kan även växelström erhållas. För att kombinera båda möjligheter- na förser man ankaret på ena sidan med ett kollektorsystem och på andra sidan med ett släpringssystem. På detta sätt erhåller man en synnerligen trevlig ex- primentmaskin. Vi skola återkomma härtill senare och påpeka endast nu att här förutsättes, att de köpta ankarblec- ken användes. (Fig. 2 höger.) Sedan lägges en rak koppartråd längs mässingröret (axeln). På så sätt erhål- les ett enkelt stopp för ankaret. Genom att slå lätt med en hammare på ändarna av mässingröret erhåller ankaret en stor fasthet. (Rörets innerdiameter får ej skadas.) Det har visat sig att ett ankare med 8 mm:s diameter för axeln är onödigt kraftigt och medför dyrbart slitage av lagren. För den skull är det lämpligare om diametern göres 6 mm och lagrets längd c:a 15—20 mm. Vad som här sagts om fig. 3 avser en generator för både lik- och växelström. För att ha stor nytta och samtidigt nöje av maskinen bör den nämligen förses både med kollektor och släpringssystem, emedan man då som nyss påpekades kan taga ut antingen lik- eller växelström. Vi skola nu redogöra för hur kollek- torn tillverkas. En 15—20 mm lång bit av en hård gummistav anskaffas med en diameter av c:a 20 mm. I centrum växelström. Av ing. E. Östlund dk ariikeln sed I TFA nr 9 beskrives generatorn och dess delar samt hur magnet- systemet tillverkas. göres ett hål för axeln. Ytterdiametern avsvarvas till 16 mm. Gummitrumman förses med ett mässingrör 15—20 mm långt och med 2 mm godstjocklek. En indelning i 6 delar utföres på så sätt, som framgår av fig. 3. De i figuren med a betecknade skruvarna fastsättas, dessa får ej komma i kontakt med axeln, emedan kortslutning då uppstår. På (b) i fig. sågar man med ett tunt bågfils- blad igenom röret. Vi erhåller då en 3- delad kollektor. Vi bör noga tillse, att ej bågfilbladet sågas för långt ned i gum- mitrumman max. 0,5 mm. Vidare skola lamellerna inställas i ett visst förhållan- de till ankaret. Se fig. 4 i nästa artikel. Där visas även inställningen av borstar- na, som noga måste beaktas ty i annat fall kommer ej maskinen att fungera. För konstruktion av det 3-delade släp- ringssystemet erfordras en 22 mm lång hårdgummistav med 20 mm dia- meter. Denna svarvas till en diameter av 15 mm. Sedan tillkommer 3 st. skru- var R. S. T. med försänkta huvuden, som fasthåller det 22 mm långa mässings- röret som påträdes gummitrumman (rö- rets godstjocklek 2 mm). Skruvskallarna försänkas noga så att de ej sticker fram. Sågas mässingröret i 3 delar med 2 mm spårbredd erhålles de 3 släpringarna R. S. T. Sedan vi nu klarat av ankaret, axeln, kollektorn och släpringarna skola vi fortsätta med andra detaljer av ma- skinens färdigställande. För att direkt beröring ej skall upp- stå mellan ankarets lindning och anka- ret så förser vi detta med en isolering bestående av presspan av c:a 0,1 mm tjocklek, där ankarlindningen kommer att ligga. Ankaret lindas först, då ma- skinens alla delar äro klara och ankaret löper klanderfritt i sina lager. Lagren. Då maskinen har ett varvtal av 2.000—3.000 v/min., måste lagren vara kraftiga och fast förenade med maski- nen. Att använda lagerbockar och bot- tenplatta av trä är ej att rekommen- dera. Det lämpligaste tillvägagångs- sättet visar fig. 3. Vi använder oss av avståndsplåten E för att fästa lagerbyglarna F. Dessa till- verkas av mässing och göras 3 mm tjocka och 15 mm breda (fig. 3). För lagren erfordras 2 st. borrade mässing- stavar med längden 8—10 mm och en ytterdiameter av 10 mm samt en inner- diameter av 6 mm passande till axeln. De fastlödas på lagerbyglarna. Borrning och böjning måste utföras med största precision. På lagerbyglarna borras 2 st. hål med 3 mm diameter på vardera sidan. Se G på figur 3. Nu lägger vi mellan ankaret och po- lerna papper, som utfyller luftgapet. Så trädas de båda lagerbyglarna över resp. axeltappar, men ett spelrum av 0,5 mm vid varje lager måste alltid finnas. När allt inpassats enl. anvisningarna, borras 2 st. hål av 2 mm diameter även genom avståndsplåtarna E (se H i fig. 3). Hålen G förses nu med en 4 mm gänga. Har man ej tillgång till en så- dan kan man taga en 3 mm:s gänga men den får ej vara mindre, om man skall uppnå tillräcklig hållfasthet. I hå- len, som borrades med 2 mm, anbringas passande stift ej för långa. Genom stif- ten som tidigare slagits i hålen H er- hålles en god noggranhet vid hopmonte- ringen. När detta är gjort, kan man ta- ga loss magneterna, så att man lättare kommer åt arbetsställena i maskinen. Och har man detta arbete avklarat, kan maskinen åter hopmonteras. Härvid borttages pappersmellanlägget. Nu skall ankaret löpa lätt i sina lager. När mag- neterna monteras fast, märker man tyd- ligt, att ankaret ej går att vrida så lätt som förut beroende på magneternas dragningskraft. Remskivan. Storleken på remskivan är beroende av drivkällan. Man bör välja en liten skiva på c:a 25—30 mm:s diameter, då annars för stort lagertryck uppstår och därmed för stor slitning av lagren. f25 GHSs$ 5 MH SG 3 GA VA 2 - ÅA VÄ sl l. | | NAN NNNNNNN N 6 REL pE SS ÄAADANS c £ bh IPA . HH = UV a NI Zz ZZ2| SISIIIIIFIIIFKI IAI ISSÄIAISSSS SO Sr os Hos < SSA 06 Fig. 8. —— == Fr ATA Ty NARE Aden (ÖS Stel