amerikanska modellerna av år 1941, vil- ket dock i och för sig är ett mycket högt betyg. Man räknar optimistiskt med att kriget slutar nästa år och att billeveran- serna skall kunna börja någon gång i september. Man hoppas då också att bensin skall få köpas och priset skall vara överkom- ligt d. v. s. icke gärna dyrare än 60 öre per liter. Även gummi tror man sig om att kunna få in, så att det skall kunna täcka behovet, i varje fall för mnytill- verkningarna i den svenska bilindustrin. En viss konkurrens kan dock tänkas: massvis med bilar i gott skick står upp- pallade över hela landet och blir säkerli- gen mycket begärliga, därest ringarna är i användbart tillstånd. Däremot är det mindre troligt, att dessa begagnade vagnar trissas upp i de fantasipris som ägarna själva hoppas. Troligen kan man också räkna med en liten amerikansk import, ty det vore i högsta grad oklokt av herrar Ford & Co att låta den givande svenska marknaden exploateras av europeiska konkurrenter. Den tyska DKW är givetvis mycket far- lig i det avseendet, men ingen vet nå- gonting som helst om Tysklands för- måga att producera bilar efter kriget, Stora Volvons exteriör är litet tung men avgjort kraftfull. "inte ens om de stora DKW-fabrikerna finns kvar eller är raserade. Det bör dock betonas att personbilen på intet sätt är huvudsaken för vår in- hemska motorindustri, här har lastvag- narna ett klart försteg. Volvo kalkyle- rer med att kunna leverera 22 000 last- vagnar på två år och att denna produk- tion skall stryka med som smör i sol- sken. Hur siffrorna ställer sig för per- sonbilarna vågar man tills vidare icke uttala sig om, men man beräknar att förhandsteckningar av spekulanter på de bägge nya modellerna PV 60 och PV 444 måste göras redan nu, ifall veder- börande skall kunna känna sig säkra på att få sina vagnar 1945 och 1946. Lilla Volvo kan knappast kallas för folkbil, snarast är den ”en liten stor vagn” både när det gäller exteriören, in- teriören och — priset, 4 800 kronor. Det är en rejäl vagn, klart överlägsen de s. k. småbilarna, med en cylindervolym av 1,4 liter, ganska avsevärt, då vagnen icke väger fullt ett ton. Toppfarten be- räknas till 115 km/t och man reder sig med tre växlar under det fyra är praxis i småbilar. Bromsarna äro givetvis hydrauliska och handbromsen verkar på bakhjulen. Motorn är 4-cylindrig med toppventiler och ett kompressionsförhållande av 6,5: 1. Vev- och kamaxlar är hejar- smidda av seghärdat specialstål. Vid toppvarv, 3 900 r/m, nås en effekt av 42 hkr. PV 444 är strömlinjeformad men har tade detaljer av god kvalitet. Den amerikam- ska fredsbilen i lyxklass kommer att se ut ungefär så här, om man får tro för- handsreklamen. Plastiskt glas och konstharts dominera. förvånansvärt goda invändiga utrym- men. Vindrutan är snedställd, fotbrä- den saknas och sadelmakeriarbetet ver- kar särdeles gediget. PV 60 har en tjänstevikt av 1 580 kg, en rymlig vagn, 4 725 mm lång och 1 800 mm bred. Cylindervolymen är 3,67, och motorn ger 90 hkr vid 3 500 r/m med en kompression av 6,5:1 samt är försedd med sidventiler. Växellådan bjuder på synkronisering för 2:an och 3:an och samtliga växlar är givetvis tystgå- ende. Stora Volvons exteriör är kanske litet tung men avgjort kraftfull med påkos- Instru- mentbrädan är särdeles smakfullt arran- gerad med kombinationsinstrument fram- för ratten, radio i mitten och handskfack till höger. En både vacker och stark vagn, som säkert kommer att hävda sig i konkurrensen, även när de amerikans- ka bilarna åter översvämma vår mark- nad. Priset 7400 kronor kan efter nu- varande förhållanden icke anses högt. Redan år 1940 hade ame- rikanarna fått fram den- na eleganta biltyp, som. är rätt olik den vi vant oss vid. Här nedan 1940 års Lincoln Continental, en hos oss ännu aldrig sedd nykomling i Ford- serien. Oo 29/9 1944 TEKNIK för ALLA