Bild 1. När dåvarande teknologen Carl Munters år 1918 skulle utföra sitt exa- mensarbete vid Tekniska Högskolan, äg- nade han detta åt studiet av vissa Ppro- blem i samband med kylning. Tillsam- mans med kurskamraten Baltzar von Platen fortsatte han under de närmast följande åren experimenten, och år 1922 stodo de båda unga ingenjörerna vid må- let för sina ansträngningar: de hade skapat ett kylskåp utan rörliga delar, lämpligt att användas i varje hushåll av tekniskt helt oerfarna personer. På bil- den synes C. Munters t. h. och B. v. Platen t. v. stående i laboratoriet invid en av de första provapparaterna. Bild 2. Tillverkningen av kylskåpen igångsattes — till en början i blygsam skala — vid det för ändamålet bildade A.-B. Arctics fabriker i Motala. Ett par år senare övertogs företaget av A.B. Elektroluxz, och sedan började utveck- lingen gå med allt raskare steg. — Här- ovan se vi ett kylskåp, tillverkat under de första åren. Åtskilliga sådana äro ännu i bruk. 10 TEKNIK för ALEA 29/9 1944 Från EXAMENSARBETE — till VÄRLDSINDUSTRI X Elektrolux” stora labo- ratorium på Essingen i Stockholm. Bild 3. Principen för kylalstringen i varje kylapparat består däri, att en lätt- flyktig vätska avdunstar och därvid för- brukar värme från omgivningen (luften i kylskåpet), som sålunda avkyles. Det rör sig alltså om samma sak, som när t. ex. eter eller sprit avdunstar på han- den: det känns kallt. . ; Skissen nedan antyder ett isolerat kyl- skåp, i vilket är inbyggd en kylkropp (evaporator). Denna utgöres av en be- hållare med vätgas och innehåller ett par : v +20 Vy skålar med fly- tande ammoni- /Ae-ak. På grund av sin lättflyk- tighet avduns- tar ammonia- > « ken och binder värme. Tempe- raturen i skå- pet sjunker nå- 2 got, exempelvis | från ursprung- hyser 207 Ia Efter en stund 4 blir emellertid LÅ <- vätgasen i eva- AA poratorn mät- u + dh tad med am- moniakångor, och då avstannar avdunst- ningen och därmed kylningen. Bild £ (nedan). För att få kylproces- sen att fortsätta måste vi suga bort blandningen av ammoniak och vätgas och i stället tillföra ny vätgas. Om vi häm- tar en jämförelse ur det dagliga livet, så vet vi, att det ej går att torka tvätt i ett litet rum, som saknar ventilation. Vi måste alltid bortföra den fuktiga luf- ten och släppa in torr luft. JBjkol > So. stället — för att släppa ut blandnin- gen av am- moniak och vätgas i luf- ten och hela tiden tillfö- ra ny vät- gas, kan man förnya samma kvantitet vätgas gen- om att tvät- ta bort am- moniaken. Detta möjliggöres genom att ammoniak begärligt löser sig i vat- ten, medan vätgasen är olöslig i det- samma. | För att klara upp begreppen bör man kanske nämna, att med ammoniak här avses. ren HsN och ej detsamma som i handeln förekommande ”ammoniak” för rengöringsän- | damål o. dyl. Z ir Denna «<sist- Fr nämnda är i » själva verket |. en lösning av -ammoniak i vatten, alltså VATTEN Hi +» | k vad vi här er- kl hålla efter NS : Jas urtvättning | VAL lAnsonukAren Vår av ammoniak LÖSNING AV : Z REN VÄTGAS NA 3 + oo > ur vätgas. loCH VATTEN Bild 6. Om Bild 5. kylskåpet skall — arbeta kontinuerligt erfordras det, att även am- moniaken återvinnes på ett eller annat sätt. Detta möjliggöres tack vare det: förhållandet, att ammoniakens förmåga att lösas i vatten är sämre ju varmare lösningen är. Uppvärmer man den en- ligt ovan erhållna ammoniaklösningen, avgår från densamma ren ammoniakgas och kvar stannar en relativt svag lös- ning. AMMONIAK ÅS «208 > De frigjor- L a ammo- & £e Ö niakångorna 3 7 a passera kon- Se Ve | densorn, där de avkylas Fife ; av rumsluft a | SR Vu " eller vatten = och konden- ER F sera till vät- + AMMONIAKRIK IR er: = LÖSNING processen Bild 6. ter sig så- lunda: ” Fly- tande ammoniak inträder i evapora- torns övre del och rinner sakta ned över flera tallriksliknande avsatser. Härvid avdunstar den och ”alstrar kyla”. Bland- ningen av vätgasen, som finns i evapo- ratorn, och ammoniakånga sjunker till bottnen, eftersom den är tyngre än ren vätgas. Den kommer då till absorba- torn, där den möter nedstrilande svag ammoniaklösning. I denna löses ammo-