SN LJUD ” TRÄD Tredje avsnittet av TfÅ:s byggnadsbeskrivning över ”STÅLTRÅDSAPPARATEN” Teminspelning sker också ofta i sam- ma rum som ”studion”. Man skall snart märka att rösten framför mikrofo- nen kommer att störa kontrollyssningen i hörtelefon. Ibland kan man dessutom få en märkbar förskjutning mellan rös- ten och det inspelade beroende dels på tiden för ljudet att gå mellan mikrofo- nen och inspelningsapparaten och fram- för allt på den ”fördröjning” som blir medan ståltråden går mellan inspel- ningshuvudet och uppspelningsdito. Enligt författarens erfarenhet kan man, när man fått vana att ställa in de olika rattarna, få mycket goda inspel- ningar utan att behöva göra kontrollyss- ning på det inspelade. Däremot kan man ha god nytta av att före inspelningens början placera en hörtelefonspole på inspelningshuvudet och ansluta den till ett par hörtelefoner för att kontrollera styrkan. Apparaten skall då vara klar för inspelning men själva tråden skall stå stilla. Genom di- rekt induktion från inspelningshuvudets magnetspolar till hörtelefonspolen över- föres alltså talströmmen. Snart lär man sig av erfarenheten att reglera in ljud- styrkan så att inspelningen blir bra, samtidigt som man får en viss vana att skilja ljudet i hörtelefonerna från rösten framför mikrofonen. Detta är ett prov på den ljudkvalitet som kommer att bli inspelad och är säk- rare än att ansluta hörtelefonen någon- stans i förstärkaren, ty då kan man lätt få felaktig anpassning, vilket kan ge upphov till förvrängning av ljudet. Med ”induktionsmetoden” märker man ome- delbart varje avvikelse från den normala ljudkvaliteten, så att man snabbt kan vidtaga erforderliga åtgärder. När det gäller att välja mellan hög och låg impedans hos in- och uppspol- ningshuvudets magnetspolar måste man erkänna att en högohmig lindning anslu- ten direkt till första rörets galler eller utgången från förstärkaren är det bästa. Då dylika elektromagneter måste spe- ciallindas, beslöt sig förf. trots allt för följande metod. Spolarna lindades av rätt tjock tråd och bestod egentligen bara av några få varv, totala motståndet 22 TEKNIK för ALLA 29/9 1944 / Byggandet börjar sedan mr Mansi ytterligare redo- gjort för principerna för inspelningshuvudet = och förstärkaren. De båda ti- digare artiklarna i denna intressanta — byggnadsbe- skrivning ha varit införda i nr 18 och 19. NGE Z blev ett par ohm. Lindningen anslöts sedan till sekundären (d. v. s. den låg- ohmiga sidan) på en högtalaretransfor- mattor av god kvalitet. Dess primär an- slöts sedan till förstärkaren. Då förf. på detta sätt erhöll ett full- gott resultat gjordes inga ytterligare ex- periment, dock fordrades några Prov- lindningar för att få ett lämpligt varvtal SE på spolarna för god anpassning till den transformator, som kom till användning. Om man använder sig av denna me- tod behöver man inte heller vara så rädd att byta ut järnkärnorna i huvudet när dessa slitits ned av tråden. För att få så god magnetisering av järnkärnorna som möjligt lindades nämligen spolarna direkt på kärnan med endast ett tunt lager av papper emellan. Man kan där- igenom lätt göra ett nytt par magneter. Till de närmare detaljerna återkom- mer vi senare. Därvid skall läsaren kan- ske konstatera att formen på kärnorna inte är den teoretiskt ideala då läng- den är något för stor i förhållande till diamétern. Formen beror på att spolar- na ursprungligen voro lindade med be- tydligt flera varv men att dessa efter- hand lindades av, tills anpassningen till transformatorn blev riktig. Då emeller- tid resultatet var tillfredsställande har inga ändringar gjorts. ; Själva huvudets mekaniska uppbygg- nad är enkel. De båda magneterna hål- las i läge mitt emot varandra av två långa, fjädrande <fosforbronsremsor. Tråden, som styres av ett par gejder, löper mellan de båda mejselformade magnetpolerna, som pressas lätt mot den- samma med fosforbronsfjädrarnas hjälp. Genom att polerna gjorts fjädrande ska- das de ej utan vika undan, när skarvar och andra ojämnheter i tråden passera dem. Schematisk bild av inspelningshuvu- det. I övre vänstra hörnet är koppling- en av magnetlindningarna inritad. Pi- len överst t. v. visar en liten fjäder, den mellersta i vänstra raden visar på mut- tern, som håller fast magneten vid fos- forbronsremsan och den undre anger skruvarna som håller stativet i träplat- tan. Pilen i mitten visar på en av fos- forbronsfjädrarna och den som pekar nedåt anger ståltrådens plats. Den hög- ro pilraden anger uppifrån: avständs- stycke, tryckregleringsskruv och mäs- singsstativet. Den sista pilen pekar på de avlånga fästhålen, som möjliggöra grovjustering av magneternas inbördes läge. Av de pilar som peka underifrån ange de båda mittersta kontaktskruvar- na för anslutningen. I övrigt hänvisa vi till texten. [a /