Sektion av upp- spelningstrumman. Den vänstra pilen pekar på ett hål som upptagits för - förankring av trå den, de båda högra på de plywoodski- vor som användes för uppstyvningen. Vi hänvisa till tex- ten (särskilt sid. Sq0) Inspelningsmagneterna. Fosforbrons används i fjädrarna, då man till varje pris måste undvika att få in stål eller andra magnetiska mate- rial i det magnetiska fältet kring inspel- ningshuvudet, eftersom dessa skulle kun- na magnetiseras av den konstanta lik- ström som användes vid utraderandet av tidigare inspelningar och sedan ge upp- hov till störningar vid inspelningen i form av biljud och brus. Magnetkär- norna måste vara av prima svenskt kol- stål och de skola urglödgas efter till- verkningen. ? Trycket mot tråden kan regleras med ett par ställskruvar och i detta samman- hang skall vi kanske diskutera, om man skall låta polskorna släpa mot tråden eller ha dem på ett ytterst litet avstånd från den, som man har vid vissa inspel- ningsmaskiner av denna typ. NE Efter flera försök konstaterade förf. att den senare metodens fördel, nämli- gen frånvaron av slitage på polskorna, inte på långa vägar uppvägdes av den stora minskning i volym, som samtidigt följde. En del biljud, förmodligen kom- mande från trådvibrationer i luftgapet mellan tråden och polskorna blev också följden av detta system och det tycktes vara omöjligt att helt bli av med. Låter man i stället polskorna löpa mot tråden, försvinner dessa nackdelar, ty tråden stabiliseras av magnetpolerna och detta har dessutom den fördelen, att man kan klara sig med mycket enklare gejder för tråden på sidorna om inspelningshuvu- det. Om utraderingsströmmen, ”wipe-out” ' som det heter på engelska, skulle ha va- rit felaktigt inställd kan man avhjälpa detta — felet yttrar sig som bakgrunds- brus. — genom att föra en stavmagnet i närheten av inspelningsmagneterna, man lär sig snart knepet. Då tråden är av hårt stål nötes den inte märkbart, däremot sliter den ett spår i polskornas mejselformade ände, tills de båda magneterna möts. Hela tiden minskar volymen — och ljudkvali- teten — i takt med slitaget. Genom huvu- dets konstruktion kan man på ett enkelt sätt flytta tråden till en annan del av den mejselformade polskon, så att man kan slita ut samma magnetkärnor upp till fem gånger på olika ställen utefter eg- gen. Det märks ingen skillnad i ljudkva- litet, om man låter tråden passera mitt på eller i ena änden av mejseleggen. Då varje polsko kan ta fem olika lä- gen av tråden och varje läge räcker till . minst tjugo halvtimmeskörningar, så kan man med samma inspelningshuvud köra i över femtio timmar, innan huvu- det måste plockas isär för omslipning av polskorna för ett dussintal omslipning- ar, så nog kan man köra ganska länge, q« innan man måste göra en helt ny magnet. På gejderna skall man placera ett par filtbitar som inoljas. Detta hjälper till att minska slitaget på polskorna och hindrar tråden från att rosta, vilket är ganska viktigt, ty annars får man bl. a. in störande biljud från vibrationer i in- spelningshuvudet, när de rostiga parti- erna av tråden passerar förbi. - Man kan placera en skyddande plåt- kåpa över hela inspelningshuvudet om så skulle bli erforderligt. Denna bör då göras av mjuk järnplåt. En sådan kåpa kan förhindra störningar från ladd- ningsaggregat etc. Förstärkaren. Efter moget övervägande beslöt förf. att använda en batteridriven förstärka- re. Därigenom slipper man alla problem med skärmning, undertryckning av nät- brum och dylikt, allt brum som kommer in i förstärkaren kommer ju att spelas in och sedan (kanske förstärkt) återges i högtalaren. Inspelningshuvudet är ock- så rätt känsligt för nätbrum även om nätapparaten befinner sig på över en meters avstånd och är väl skärmad. Då man behöver rätt stor effekt kon- struerades förstärkaren för två watt med ett slusteg i klass B. Förf. tvekade att sätta ut schemat eftersom det inne- håller två transformatorkopplade steg och en hel del radioteknici nog gärna skulle ha sett att motståndskoppling an- vänts, särskilt ur kvalitetssynpunkt. Men man får komma ihåg att man inte har någon förstärkning ”över”, som fallet är i en nätansluten anläggning och att man därför måste taga vara på alla möjligheter. Då konstruktionen är väl genomtänkt och om prima transfor- matorer användes skall man med gott resultat kunna använda transformator- koppling. Vid konstruktionen kunde man utgå ifrån, att någon överbelastning av de båda första stegen inte skulle ifråga- komma på grund av den låga uteffekten från huvudet vid uppspelning. Förf. har provat både motstånds- och transformatorkoppling, men den senare gav mycket bättre förstärkning med god ljudkvalitet. Man bör komma ihåg, att stor vikt fästes vid kostnaden, när det gällde kon- ” struktionen av denna apparat så att förf. använde tillgängligt materiel i största möjliga utsträckning. Ett push- pullsteg t. ex. skulle troligen ha gett lika bra resultat med ett stegs mindre förförstärkning. En viktig sak är, att ledningarna till inspelningshuvudet skärmas väl och att skärmen jordas, detta gäller också för mikrofonkabeln. Med förstärkaren kan man klara av följande: Likströmmen för utradering av tidigare inspelningar fås från glöd- strömsackumulatorn och kan regleras med ett motstånd. En mångpolig om- kopplare sörjer för att omkoppling mel- lan in- och uppspelning sker med ett handgrepp. En särskild tonkontroll har byggts in och särskilda arrangemang för att hindra överförning mellan in- och Till läsarens be- kvämlighet in- föra vi åter denna skiss av ståltrådsappa- raten. GG = jön 29/9 1944. TEKNIK för ALLA 23