sunderläggsbrickor kan de användas om och om igen, Även om konstruktionen inte är så elegant är den betydligt enk- lare att utföra än en mikrometerinställ- ning av inspelningshuvudet medelst skru- var. Justering av inspelningshuvudet :sker på följande sätt. Maskinen ställs i ordning med tråd, klar för körning, men med motorn avstängd. Ställ in gejderna så att tråden ligger emot den understa delen av de mejselformade polskorna. Spänn tråden ganska ordentligt mellan de båda brytrullarna och justera in hela huvudet, så att tråden har en mycket svag vinkel uppåt mot gejderna från brytrullarna, I detta läge skruvas hela inspelningshuvudets ebonitplatta ordent- ligt fast mot bottenplattan. När man se- dan flyttar gejderna uppåt för att nöta på en annan del av polskorna, kommer inte brytvinkeln att ökas märkbart. Upp- ifrån sett skall tråden naturligtvis gå spikrakt hela tiden. Med tråden fortfarande sträckt mellan brytrullarna skruvar man tillbaka fin- justeringen, tills den släpper inspelnings- huvudets fosforbronsremsor. Sedan jus- terar man varje stativdel för sig med hjälp av de avlånga hålen, så att pol- skorna nästan berör tråden. Sedan skru- vas stativet stadigt fast i detta läge. Med hjälp av finjusteringsskruven flyttar man fram magneterna tills en ytterst liten rörelse hos tråden anger, att des- sa äro i kontakt. Detta är det lämpliga trycket för in- och uppspelning. Om man använder hög- re tryck får tråden en benägenhet ”sjunga”, när den passerar igenom, och polskorna slits också mycket fortare om trycket är högt. Vid alla injusteringar ER man stor nytta av ett förstorings- glas, Efter ett flertal inspelningar kan det bli nödvändigt att öka trycket något, då polskorna nötts av en hel del, För att se om detta är nödvändigt el- ler inte, för man sakta och försiktigt till- baks ena fosforbronsremsan med fing- ret och ser efter om tråden rör sig något. vilket anger att den andra polskon ut- övar lagom tryck, Man lär sig snart kne- pet. Naturligtvis måste man se till att mejseleggen på polskorna stå exakt mitt för varandra, Små filtremsor äro fästade på de yttre gejderna, och tråden löper mot filten, som bör vara så liten som möjligt för att undvika slöseri med olja. Om det visar sig erforderligt kan man tillverka sig en avskärmning av ett fler- tal transformatorplåtar, som skruvats ihop som figuren visar. Man behöver två sådana skärmar, och det är inte nöd- vändigt att skärma hela inspelningshu- vudet, eftersom det blott är magnetspo- larna, som taga upp störningar. Skär- marna skola vara lätt avtagbara, så att man kan lätt kontrollera inspelnings- Byggnadsbeskrivningen avslu- tas i nästa nummer med an- visningar hur apparaten skö- tes under drift, tips för att leta reda på de vanligaste felen etc. Vi har mottagit ett stort antal förfrågningar bl. a. om man kan använda en vanlig radio i stället för förstärkaren och i ett kommande nummer skall vi ta upp dessa saker till diskussion, samtidigt som vi skall se på ett par insända förslag till andra lösningar av den mekaniska konstruktionen. Några ritningar utöver dem som redan publicerats ha vi emellertid ej tillgång till. Vi återupprepa vår anmo- dan i förra numret: Redaktio- nen är tacksam för alla tips, som kan fås från läsare som redan byggt apparater med magnetisk inspelning. NN I huvudets inställning. Den lämpliga tjock- leken, vanligen ungefär ett dussin la- meller, provas ut från fall till fall. Kopplingsschemat: Rören fr. v. 2 st. LF-trioder (mikrofon- fria), 1 st Mullard PM2DX eller motsvarande, slutröret är ett PM2BA. Övriga tillgängliga data äro: potentiometern i ingångskretsen 0,5 megohm, tonkontrollen har värdena 4000 pF resp. 25 000 ohm, kondensatorn i det ”ljusa” läget hor vär- det 300 pF. Pilen som pekar på första rörets anodtransfor- mator skall påminna om att man kan tänka sig röret mot- ståndskopplat. I andra rörets anodkrets ligger först en HF- drossel, sedan transformatorn och en avkoppling på 2 mF och 5000 ohm. De båda första rören matas med c:a 40—60 volts anodspänning på kontakten överst t. h. De båda sista rören matas med c:a 150 volt på kontakten under 40—060 voltsanslutningen. Gallertransformatorns sekun- där (sista röret) är shuntad med två motstånd på vardera 10 kohm. Samma värde har motståndet över utgångstransforma- torns primärkrets, kondensatorn är på 5 000 pF. Strax under t. h. synes + — angivande anslutningen för glödströmmen (2 volt). Från den negativa glödströmsledningen går en ”spole” till en kontakt, spolen är den i texten omtalade säkringen i negativa anodspänningsledningen, som sedan anslutes till kon- takten. I nedre vänstra hörnet sitter omkopplaren (pilen fr. v.) Anslutningen t. v. är avsedd för mikrofonen, den t. h. med en omkopplare går till huvudet. G betecknar den i texten om- talade ledningen som går till transformatorns lödöra. Om- kopplaren på vägen till huvudet sitter i maskinen och kopplar mellan inspelning och utradering. Uttaget till höger om om- kopplaren, ovanför ”huvudtransformatorn” går till högtala- ren. Reostaten strax t. h. reglerar strömmen för utraderingen. EA kt SS | 27/10 1944. TEKNIK för ALLA 23