Säker hand och säkert Öga... måste vår vän tandläkaren vara utrustad med. Han har god hjälp i den utmärkta ljuskällan, som kastar ett koncentrerat ljusknippe rakt på arbetsstället. God belys- ning är här ett krav liksom det borde vara på alla arbetsplatser där ögat avgör handens rörelser. Bländfri allmänbelysning och perfekt platsbelysning med ljusrika Lumalampor betalar sig i längden. LUMA LAMPAN ögats mjuka tjänare Luma säljes i konsumbutiker EN Limma METALL - PORSLIN LÄDER - GLAS med RX-lim är alltid fär- digt för använd- ning och har myc- ket stor vidhäft- ningsförmåga. Osynlig limfog. Upplöses ejivatten. STOCKHOLM - GÖTEBORG -MALMÖ 24 YAN ot JE klen AKT ik fachh TIPDY Under denna rubrik vill TfÅA bidraga till att kontakten modellbyggarna emellan knytes fastare, bl. a. genom. att vi få lära känna var- andras arbetsmetoder. Var och en ha vi ju värt lilla knep för att komma tillrätta med olika situationer, men låt dem inte längre bli en hemlighet utan lär bort de gjorda er- farenheterna och lär själv av andras metoder. Verkligt goda förslag — insända av läsekret- sen — komma att honoreras. Skriv hobbytips på kuvertet, som adresseras till Teknik för Alla, Box 3137, Stockholm 3. Alla som hålla på med svarvningsar- beten i metall, både yrkesmässigt el- ler som hobby, ha säkerligen erfarit, att det är ett relativt fåtal stål, som man ”fattar tycke för” och som alltså fi il "TRÄLIST med täta mellanrum komma till använd- ning. Dessa stål kunna lämpligen pla- ceras i ett litet speciellt ställ, beståen- de av en träplint med borrade hål samt urtag för svarvstålen. De runda hålen göras djupare än urtagningarna i övrigt, så att stålen lätt kunna urtagas genom att trycka ner den del, som be- finner sig över hålet — se skissen. Stå- len skyddas med detta enkla ställ mot att komma i kontakt med skarpa före- mål, som kunna fördärva deras skärpa, och de bli alltid lättåtkomliga. Varje hobbyist, som håller på med me- kaniska arbeten, har säkert någon gång stått inför uppgiften att göra en SPIRAL - FJÄDER snäckväxel — det kan nu gälla modell- järnvägen eller något annat. Behöver RÅDIOÄVENTYR (Forts. fr. sid. 5.) stationerna uteslutande kod vid sina sändningar. Numera använder man bå- de tal — telofoni — och kod — telegrafi på kontinuerliga vågor (A. 1). Propor- tionerna är ungefär en tredjedel tele- foni och två tredjedelar telegrafi. För övrigt måste alla amatörer behärska ra- diokoden. En telefonisändare med mi- krofon, förstärkare och modulator är mycket mer komplicerad och betydligt dyrbarare än en sändare för enbart te- -legrafi, där det bara behövs en sändar- nyckel. Det finns sedan gammalt ett visst ri- valskap mellan övertygade anhängare av de bägge metoderna, någonting i stil med rivaliteten mellan seglare och mo- torbåtsägare eller melfån piloter på se- gelflygplan och motordrivna plan. Amatörerna arbetar på vissa bestäm- da frekvensområden, som tilldelats dem genom en internationell överenskommel- se. Inom dessa trånga bitar av radio- spektrum har de rätt att härja fritt, inklämda mellan rundradio, tjänsteradio för polis, marin och flyg och åtskilliga andra sorters sändningar. Varje band har sina speciella egenskaper och läm- par sig bäst för ett visst avstånd och en viss sorts sändning. I stort sett kan man säga, att ju högre frekvensen är (eller ju kortare våglängden) desto större är räckvidden. Så användes till exempel 1,7-megacykler- (160 meter) bandet vanligen för avstånd som varie- rar mellan sträckan tvärs igenom hem- staden och upp till några hvndra kilo- meter, 28-megacykler- (10 meter) bandet däremot användes huvudsakligen för transkontinental eller = transatlantisk sändning; här förhåller det sig för öv- rigt så, att ett fenomen kallat ”död zon”vanligen gör, att signalerna inte går att uppfatta inom en krets av några hundra kilometer runt stationen, så att mottagning på nära håll är omöjlig. Det har vid några tillfällen hänt, att detta fenomen förorsakat egendomliga situationer. Vid en översvämning i New England för några år sedan försökte en sändaramatör få till stånd en viktig förbindelse, men upptäckte att hans sig- naler blockerades av en annan amatör i samma stat, som just satt och pratade med en radiovän i Europa. Trots uppre- pade anrop lyckades han inte få kontakt med den hindrande amatören. Telegra- fisten med sitt viktiga budskap blev så småningom alldeles utom sig. Till sist fick han en lysande idé: han anropade amatören i Emuropa och förklarade hur situationen låg till. Man kan föreställa sig den störande sändaramatörens min, när hans euro- peiska vän kom igen med orden: Sluta ögonblickligen sändningen! Det har hänt en olycka, och du hindrar nödsignalerna'"! Amatörerna har sitt eget språk. Var man ett snäckdrev, som inte utsättes för alltför stora påfrestningar, kan man gott klara sig på följande sätt: På axeln, som skall tjänstgöra som snäck- drev, påtränges en ståltrådsspiral, vilken med lätthet tillverkas genom att linda ståltråd av passande grovlek på en dorn, som givetvis måste vara smalare än den axel, på vilken spiralen skall sitta. När spiralen färdiglindats, drar man ut den, tills en passande delning mellan varven erhållits. Spiralen fastlödes sedan på snäckdrevaxeln — och saken är klar! Det använda kugghjulet bör ej ha allt- för fina kuggar.